Uppsatsen beskriver och analyserar R.M. Matthiesens arbete som fängelsepredikant i Härnösands cellfängelse under hans verksamhetsperiod 1875-1887. Källmaterialet är hämtat från Matthiesens årsrapporter och dagjournaler till Fångvårdsstyrelsen samt befintlig forskning. Bakgrunden till valet av uppsatsämne är den fängelsereform som genomfördes under 1800-talets mitt. Den baserades på kristna värderingar, med en stark övertygelse till människans förmåga att förändras och utvecklas. I det nya systemet isolerades fångarna, för att omöjliggöra interagerande och negativ påverkan av varandra, men även för att ge fångarna möjlighet att tänka igenom sina brott och söka Guds nåd i sin ensamhet i cellen. Reformen gav fängelsepredikanten en ny position inom fängelseväsendet, det var hans uppgift att korrigera och fostra fången till en god kristen samhällsmedborgare. Fängelsepredikanten var en av det fåtal personer fången träffade under fängelsevistelsen och besatt en nyckelposition i reformarbetet.  Uppsatsen beskriver och följer Matthiesens arbete under hans tjänsteperiod. Den jämför hans arbete med instruktionen för fängelsepredikanter från år 1846 och församlingsprästens arbetsuppgifter under mitten av 1800-talet. Matthiesen ansvarade för delar av fängelsets administration som kyrkobokföring, biblioteket samt in- och utskrivning av fångar, vilket tidvis tog stor tid i anspråk av Matthiesens arbetstid. Hans pastorala teologi innebar att alla är välkomna hos Gud, dock hade människan ansvaret att vittna om sin tro inför Gud och för sin omgivning. Matthiesen ansåg att det heliga livet började i det jordiska livet vilket ledde in i det himmelska. Matthiesen kopplade risken för kriminalitet till uppväxtförhållanden och alkoholmissbruk. Han påtalade kraftfullt relevansen av stöd för frigivna fångar från samhället, speciellt de unga för att minska återfall i kriminalitet. Matthiesen trodde på människans godhet och möjlighet till förbättring om hon gavs möjlighet till möte med Gud. För utsatta ungdomar som saknade kristlig, kärleksfull uppfostran föreslog han preventiva åtgärder i form av statliga anstalter, som skulle fostra dem för att undvika ungdomars intåg i kriminalitet Han såg svårigheter för människor att navigera sina liv utan en Gudsrelation, att det innebar ökade risker för ödesdigra beslut som ledde till utanförskap och kriminalitet. Matthiesen påtalade att en betydande andel av brottsfallen var förbundna till alkoholmissbruk, de nya nykterhetsrörelserna var till stor hjälp i nykterhetsarbetet. Kyrkan och Matthiesen såg på nykterhetsrörelserna med ambivalens, delar av deras verksamheter provocerade och utmanade kyrkan och prästerna.   Undersökningen har visat att Matthiesen i teorin uppfyllde sina praktiska och teologiska uppgifter men han lyckades inte fostra majoriteten av fångarna till att försonas med sitt brott, möta Jesus och bäras av Guds nåd. Fångarnas motstånd till frälsning förklarades av att fångarnas svåra uppväxtförhållanden skapade hårdhjärtade och tillitlösa individer, brister i kristendomskunskaper och samhällets tilltagande trolöshet, sekularisering. Den personhistoriska undersökningen av Matthiesens tjänsteutövande på lokalnivå, lierar med tidigare övergripande forskning inom fångvården gällande den undersökta perioden.

The purpose of this thesis is to examine the nature and role of the relation which exists between the revelation of God to man, and ethics. Within Protestant Christianity two major schools of thought are involved in active debate over the issue. We have selected Reinhold Niebuhr of the neo-orthodox wing and Carl F. H. Henry as the evangelical spokesman, in view of comparing their concepts of revelation to their ethics. / We proceed by asking whether the ethical systems of both Niebuhr and Henry are dependent, interdependent, or independent in relation to revelation. We find the answer by observing the parallel movement of differences in the form and content of revelation with the differences in the form and content of their ethics. We discover dependence. / Furthermore, we consider the ways in which the revealed content is related to ethics. Thus we measure the relevance of revelation to ethics and discover again the same relatedness and dependence.

Texte remanié de: Diss.--Fachbereich Historisch-philologische Wissenschaften--Göttingen--Georg-August-Universität, 1992.

Thesis (Ph. D.)--Columbia University, 1945. / Published also without thesis note. Bibliography: p. [208]-217.

Habilitationsschrift--Mainz. / Includes bibliographical references (p. 453-472).

Thesis (M.A. (Th.))--Acadia University, 1997. / Includes bibliographical references. Also available on the Internet via the World Wide Web.

Thesis (M.A. (Th.))--Acadia University, 1997. / Includes bibliographical references. Also available on the Internet via the World Wide Web.

Thesis (A.M.)--University of Chicago, Divinity School. / Includes bibliographical references. Also available on the Internet.

This dissertation examines the function of shame within Christian texts and practice through the lens of affect theory and trauma studies. A focus on the deleterious effects of interred shame and shame’s role in attachment presses theology to name corporeal shame, understand it as distinguished from guilt, and recognize how it relates to attachment and human bonding. Distinguishing shame from guilt provides conceptual markers of shame, shifting the focus away from the image of the lonely, guilty sinner and toward a self both attached to others and to God. An analysis of classic theological texts along with an exploration of touch in Christian practice discloses that shame must be disinterred and faced in order to repair its negative effects and to restore its natural function in attachment. An analysis of Augustine’s The City of God reveals shame’s emergence in Augustine’s theology embodied by the notion of “covering-up,” which impedes attachment to God. In The Nature and Destiny of Man, Reinhold Niebuhr’s notions of sensuality and pride reflect shame, yet Niebuhr subsumes shame under other terms. Examining the place of shame in these major works and displaying the continual covering-over of shame in these theologian’s descriptions of the human condition exposes shame’s toxicity but also unveils shame as indicative of attachment. Augustine’s notion that the forehead serves as the seat of shame parallels affect theory’s location of affective emergence on the face and corporeally situates shame on the forehead. The final chapter displays what it would mean to take seriously the implications of affect in theological anthropology and practical theology. Both affect theory and trauma studies underscore the somatic and textual interactions that create a shamed self. This dissertation turns to the liturgical enactment of Christian practices, highlighting the importance of touch in both harm and repair. Exploring the moment of touch in the imposition of ashes on the forehead on Ash Wednesday develops touch as an affective encounter with shame. This interdisciplinary study of shame broadens insights about how Christian theologians interpret the human condition, as disinterred shame directs the self towards its greatest attachments: connection to others and to God.

<p>In 1789 Karl Leonhard Reinhold published a book entitled Versuch einer Neuen Theorie Menscblichen Vorstellungsvermögen. With it he intended to show that the position taken by Immanuel Kant in the Critique of Pure Reason was without a ground. That is to say, Kant's work lacked a principle which would enable it to be presented as a system. By focusing on representation and its preconditions, Reinhold intended to provide such a ground through an exhaustive yet unified description of the contents of consciousness. He will begin with a universal and self-evident first principle that will set Kant's results beyond doubt. In this way, Reinhold's Elementarphilosophie becomes the ground of the critical philosophy and together they constitute the only possible system of knowledge.</p> <p>Through a detailed exposition of his book and its relation to Kant's, and by drawing on the reaction of Schulze, Maimon and Fichte to the aforementioned first principle, we want to suggest that Reinhold fails in his attempt to 're-write the Critique of Reason'.</p> / Master of Arts (MA)