Introduktion När barn och vuxna blir sjuka och behöver antibiotikabehandling finns det ett antal beredningsformer att välja mellan. Antibiotika kan ges i tablettform, flytande och injektioner. Det finns dock ingen suppositorieberedning för systemiskt bruk, som kan användas om barn skulle ha svårt att svälja tabletter eller inte vill få i sig medicinen flytande av olika skäl. Det finns ett antibiotikum som funnits i suppositorieform och det är ampicillin (läkemedelsnamn Doktacillin). Det är ett penicillin med utvidgat spektrum och används vid bland annat akut öroninflammation. Rektum är den sista delen av vår magtarmkanal och kan via den mellersta och nedre venen undgå första passagemetabolismen i levern. Men om suppositorien skulle lösas upp i den övre delen av rektum så tas läkemedlet med stor sannolikhet upp av den övre venen och genomgår då första passagemetabolismen i levern innan läkemedlet når systemkretsloppet. Syfte Syftet är att undersöka varför det inte finns antibiotika i suppositorier tillgängligt på läkemedelsmarknaden, när småbarns föräldrar efterfrågar det. Syftet med litteraturstudien är också att undersöka om rektal administrering av antibiotika kan ge ökad följsamhet hos barn vid till exempel öroninflammation. Metod Litteraturstudien består av sju originalartiklar och studier publicerade mellan 1988-2012 har inkluderats. Ingen begränsning är gjord till enbart människostudier, utan denna litteraturstudie innehåller in vivo studier på djur och människa, in vitro studier på tarmepitel och caco-2 studie. Sökningar efter artiklar har gjorts via PubMed och till introduktionen har både böcker och Fass använts. Resultat I studierna med ampicillin-suppositorier sågs en ökning av biotillgängligheten när absorptionsförbättraren natriumkaprat tillsattes och suppositorien hade en fettlösligbas. I studierna med azithromycin i suppositorieform sågs det att en vattenlösligbas var att föredra, då en fettlöslig bas smälter fortare i tropiskt klimat, vilket studien undersökte. I in vitro studien med amoxicillin och flera olika fettlösligabaser kom man fram till att Novata baser hade de bästa frisättningsegenskaperna. Caco-2 studien visar att natriumkaprat ökar biotillgängligheten hos läkemedel med en molekylvikt upptill 1200 G/mol. Diskussion Varför Doktacillin-suppositorier drogs tillbaka har jag inte fått svar på. Det kan ha varit tillverknings problem eller att biotillgängligheten varit otillräcklig. Utifrån studierna så har jag kommit framtill att antibiotika i suppositorieform kan vara ett alternativ om terapisvikt med oral administrering uppstår. Dock behövs fler studier på barn för att få fram optimala suppositorier. Slutsats Suppositorier kan användas som alternativ till flytande och oral administrering av antibiotika, men vidare studier på vilka antibiotika som är bäst lämpade krävs på människa.

Inom slutenvården används olika typer av termometrar för att bestämma om vuxna patienter har feber eller inte. Feber (förhöjd kroppstemperatur) är svårt att definiera då det mäts och tolkas på olika sätt och från person till person. För att kunna bedöma om patienten har feber bör sjuksköterskan känna till patientens normala kroppstemperatur som påverkas av ett flertal faktorer. Mätning av patientens kroppstemperatur ingår i sjuksköterskans arbetsområde och det är av vikt att sjuksköterskan har kunskap om olika mätmetoder och om hur mätvärdena tolkas.Syftet med studien är att beskriva resultat från kvantitativa studier som undersökt olika mätmetoder för kroppstemperatur. Metoden är en litteraturstudie, deskriptiv utifrån kvantitativ metod.Resultatet visar att oavsett mätmetod (rektal, oral, axillär, tympanisk) finns det en skillnad på minst 3,5 grader Celsius mellan lägsta och högsta uppmätta värde. Det är av vikt vid kroppstemperaturmätning att sjuksköterskan tar hänsyn till patientens normala kroppstemperatur och använder samma mätmetod och dokumenterar metod och mätvärde. Denna studie har inte funnit bevis för vilken mätmetod som är mest tillförlitlig att använda på patienterna för att mäta kroppstemperatur. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Background: Colorectal adenocarcinoma is the third commonest cancer in Sweden, with 6100 new cases every year. Several factors have been identified as contributors in the development of colorectal adenocarcinoma, amongst them is inflammation inducing angiogenesis, cell migration and mutations. C-reactive protein (CRP) is an acute phase protein that is produced by the liver in response to inflammation. Method: CRP was measured at diagnosis and six weeks after surgery in 271 patients with stage II and III colorectal adenocarcinoma. The concentration of CRP in plasma was compared to parameters and outcomes as registered in the Swedish Colorectal Cancer Registry. Results: Age over 70, co-morbidities, acute operation and mortality were significantly correlated with CRP concentrations over 5 mg/l. Using Cox-regressions univariate hazard ratios (HR) were calculated. CRP (HR 1.19-7.22, p<0.05), age (HR 6.02 p=0.0001), ASA-classification (HR 5.47, p=0.000), acute operation (HR 3.25, p=0.004), positive lymph nodes (HR 4.45-5.71, p=0.006), postoperative complications (HR 3.03, p=0.005) of which ICU-care (HR 13.86, p=0.000) and re- operation (HR 5.48, p=0.000) were the best predictors of mortality using the univariate model. In the multivariate model age over 70 (HR 4.792, p=0.006), postoperative complications (HR 3.645, p=0.012), N1- or N2-stage (HR 5.490 and 16.397, p=0.003 and 0.000 respectively) and preoperative CRP over 5 mg/l (HR 3.227, p=0.045) were significant predictors of mortality. Including only elective patients, N2-stage (HR 12.829, p= 0.000), age over 70 (HR 5.240, p= 0.017) and ASA-classification III and IV (HR 4.465, p= 0.012) were correlated to excess mortality.Discussion: The results confirm previous studies and adds to the evidence in support of CRP as a predictor of mortality in patients with colorectal adenocarcinoma. In the future these results might be valuable in predicting mortality and tailoring the care for patients with colorectal adenocarcinoma. / Bakgrund: Tjock- och ändtarmscancer är ett folkhälsoproblem som drabbar cirka 6 100 personer årligen, vilket gör sjukdomen till den tredje vanligaste cancerformen. Det finns flera teorier om tjock- och ändtarmscancers uppkomstmekanism. En faktor som identifierats som grundläggande för all cancer är inflammation. Kroppen reagerar vid inflammation genom att bland annat uttrycka mer av vissa äggviteämnen. Ett sådant äggviteämne är C-reaktivt protein (CRP). Denna studies syfte är att undersöka om det finns någon korrelation mellan CRP och hur allvarlig cancern är, ålder, samsjuklighet, överlevnad och prognos hos patienter med tjock- och ändtarmscancer. Metod: Journaler från 525 patienter som inkluderats i ett lokalt kvalitetsregister för tjock- och ändtarmscancer användes för att jämföra hur nivån av CRP i plasma före och efter operation påverkar cancerutfallet för patienterna. En grupp på 271 patienter valdes ut baserat på tumörstadie och analyserades med statistiska metoder. Resultat: Pre- och postoperativt CRP är korrelerar till hög ålder (över 70 år), samsjuklighet, akut operation och överlevnad hos patienterna. Patienter äldre än 70 år, de som hade CRP över 5 mg/l, lymfkörtelmetastaser eller som drabbats av en komplikation efter operationen var överrepresenterade bland de avlidna. Delades patienterna in i två grupper baserat på CRP- koncentrationen i blodet sågs en ökad dödlighet hos de med CRP över 5 mg/l före operationen. Diskussion: Tidigare studier som gjorts på området visar liknande resultat. Fortsatta studier bör göras på patientgruppen då uppföljningstiden och antalet patienter i registret ökar. I framtiden kan man använda resultaten för att hitta de patienter som löper större risk att avlida och anpassa deras behandling för att minska risken.