No description available.

No description available.

<p>Syftet med den här studien var att beskriva sjuksköterskans omvårdnad av patienter med feber. Designen som användes var en deskriptiv kvalitativ intervjustudie. Data insamlades genom semistrukturerade intervjuer. Elva intervjuer utfördes med sjuksköterskor som arbetar på en medicinavdelning på ett sjukhus i Mellansverige. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera materialet. Resultatet visade att sjuksköterskornas identifiering, planering och genomförande av omvårdnad av patient med feber, många gånger utgick från personliga erfarenheter och förvärvad kunskap. Den teoretiska basen från högskoleutbildningen var bristfällig. Slutsatsen blir, för att kunna implementera evidensbaserad omvårdnad i den kliniska verksamheten krävs att de som har kunskapen om evidensen t.ex. lärare och forskare tar mer del i skapandet av vårdprogram, riktlinjer och rutiner i den kliniska verksamheten. Detta skulle kunna leda till att den kliniska verksamheten lättare kan tillämpa evidens i det dagliga arbetet.</p><p> </p><p> </p><p> </p><p><strong>Nyckelord:</strong> Feber, identifiering, planering, omvårdnad,</p><p> </p>

No description available.

Syftet med den här studien var att beskriva sjuksköterskans omvårdnad av patienter med feber. Designen som användes var en deskriptiv kvalitativ intervjustudie. Data insamlades genom semistrukturerade intervjuer. Elva intervjuer utfördes med sjuksköterskor som arbetar på en medicinavdelning på ett sjukhus i Mellansverige. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera materialet. Resultatet visade att sjuksköterskornas identifiering, planering och genomförande av omvårdnad av patient med feber, många gånger utgick från personliga erfarenheter och förvärvad kunskap. Den teoretiska basen från högskoleutbildningen var bristfällig. Slutsatsen blir, för att kunna implementera evidensbaserad omvårdnad i den kliniska verksamheten krävs att de som har kunskapen om evidensen t.ex. lärare och forskare tar mer del i skapandet av vårdprogram, riktlinjer och rutiner i den kliniska verksamheten. Detta skulle kunna leda till att den kliniska verksamheten lättare kan tillämpa evidens i det dagliga arbetet.       Nyckelord: Feber, identifiering, planering, omvårdnad,

No description available.

Syftet var att belysa sjuksköterskans omvårdnad relaterad till feber samt olika feberreducerande metoder. Detta har gjorts genom en litteraturstudie. Studien omfattar tio vetenskapliga artiklar, framförallt genomförda på patienter på intensivvårdsavdelningar eller patienter med neurologiska skador. Artiklarna belyser sjuksköterskans uppfattning av omvårdnad vid feber, vilka omvårdnadsåtgärder sjuksköterskorna utför, samt omvårdnadsåtgärders effektivitet. Resultatet är indelat i två delar, del ett belyser sjuksköterskors uppfattning av feberreducerande omvårdnadsåtgärders och deras omvårdnadsåtgärder till febrila patienter och del två belyser effekten av feberreducerande omvårdnadsåtgärder. Sjuksköterskorna ansåg att feber skulle behandlas. Den vanligaste omvårdnadsåtgärden var administrering av antipyretika. En kombination av antipyretika och extern nedkylning var det som sjuksköterskorna ansåg hade bäst feberreducerande effekt. Studierna som undersökte de externa nedkylningsmetoderna, visade att det inte var någon större skillnad i de olika nedkylningsåtgädernas feberreducerande effekt. Enbart antipyretika hade nästan samma effekt som en kombination av antipyretika och extern nedkylning men gav färre komplikationer i form av frossa.

Bakgrund: Feber har sedan länge associerats med en reaktion i kroppen på att något är fel och har kopplats samman med sjukdom. Identifiering av människans kroppstemperatur beskrivs som ett uråldrigt sätt för människan att upptäcka sjukdom. En ökning av en, utifrån ett normalintervall kombinerat med sjukdomskänsla kan fastställa feber. Att fastställa och behandla feber är en vanlig förekommande uppgift för sjuksköterskor och det är därför viktigt att undersöka sjuksköterskors självskattade kunskap om feber. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors självskattade kunskaper kring feber Metod: En allmän litteraturstudie med induktiv ansats genomfördes. Nio artiklar analyserades genom innehållsanalys. Resultat: Resultatet i de nio studerade artiklarna visade på varierande kunskapsnivåer bland sjuksköterskor, som i sitt yrke bedömer feber och feberbehandling. En bristande kunskapsnivå kunde visa sig i arbetet utifrån otydliga diagnostiska värden för feber och feberbehandling, oro och rädsla hos sjuksköterskorna inför omvårdnadsansvar för feberpatienter men också utlämnandet av felaktig information. Konklusion: En god kunskapsnivå kan göra sjuksköterskan tryggare, både i sin kliniska bedömning, men också i den kunskap som hen förmedlar till sina patienter. Detta resultat ställt i ljuset av en garanterad patientsäker vård, bör göra frågan kring kunskapsnivå bland sjuksköterskorna kring feber till ett kvalitetssäkrande mått. / Background: Fever has been associated with a reaction in the body when something is wrong and connected to illness. Identification of the human body temperature is described as something ancient humans have used for a very long time for defining fever. An increase of measurement, from a normal interval, combined with the feeling of illness can determine fever. Nurses’ task to determine and treat fever is common. It’s therefore important to investigate nurses’ self-assessed knowledge about fever. Aim: The aim was to investigate nurses' self-assessed knowledge about fever. Method: A general literature review using inductive approach. Nine articles were analyzed with literature analysis. Results: The nine articles showed varied knowledge levels among the nurses, in their profession assessing fever and fever treatment. Deficient knowledge could be seen in unclear diagnostic measurements for fever and fever treatment, anxiety and fear among the nurses when faced with nursing responsibilities for fever patients but also disclosing wrong information. Conclusion: A good level of knowledge can make the nurse feel confident, in both the clinical assessment but also the knowledge that is given to the patients. This result used correctly will guarantee patient safety care, should make the issue of the level of knowledge among nurses about fever a quality-assuring measurement.

BAKGRUND Feber är ett av de vanligaste symtomen sjuksköterskan stöter på och är i sig inte farligt utan en del av kroppens försvar mot infektion eller trauma. Vid omvårdnad av febrila barn är det viktigaste att utesluta allvarliga bakteriella infektioner, fokusera på barnets allmäntillstånd istället för den exakta temperaturen samt att undvika överanvändning av antipyretika. Överanvändning av antipyretika är dock vanligt och beror ofta på feberfobi och felaktiga antaganden om risker med feber. Sjuksköterskan bör alltid arbeta evidensbaserat, men den egna attityden kan påverka det kliniska beslutsfattandet. En attityd består av tre komponenter; En kognitiv-, en affektiv- och en handlingskomponent. Dessa tre komponenter utgör den teoretiska referensramen för denna litteraturöversikt. SYFTE Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa sjuksköterskans attityder till feber och antipyretikabruk vid vård av barn. METOD En allmän litteraturöversikt som bygger på tolv artiklar. RESULTAT Resultatet visade att sjuksköterskorna hade bristande kunskaper och negativa attityder till feber hos barn, till stor del på grund av rädsla för komplikationer av obehandlad feber. Majoriteten av sjuksköterskorna administrerade antipyretika till barn med feber rutinmässigt oavsett barnets allmäntillstånd. SLUTSATS En stor del sjuksköterskor behandlar inte feber hos barn enligt rådande evidens, vilket kan vara en bidragande faktor till föräldrars feberfobi. Möjligen beror detta på att rädslan för feber är kulturellt betingad och vidare forskning krävs för att belysa både attitydernas och kulturens inverkan på sjuksköterskans evidensbaserade omvårdnad gällande feber hos barn. / <p>Godkännande datum: 2016-11-02</p>

Inom slutenvården används olika typer av termometrar för att bestämma om vuxna patienter har feber eller inte. Feber (förhöjd kroppstemperatur) är svårt att definiera då det mäts och tolkas på olika sätt och från person till person. För att kunna bedöma om patienten har feber bör sjuksköterskan känna till patientens normala kroppstemperatur som påverkas av ett flertal faktorer. Mätning av patientens kroppstemperatur ingår i sjuksköterskans arbetsområde och det är av vikt att sjuksköterskan har kunskap om olika mätmetoder och om hur mätvärdena tolkas.Syftet med studien är att beskriva resultat från kvantitativa studier som undersökt olika mätmetoder för kroppstemperatur. Metoden är en litteraturstudie, deskriptiv utifrån kvantitativ metod.Resultatet visar att oavsett mätmetod (rektal, oral, axillär, tympanisk) finns det en skillnad på minst 3,5 grader Celsius mellan lägsta och högsta uppmätta värde. Det är av vikt vid kroppstemperaturmätning att sjuksköterskan tar hänsyn till patientens normala kroppstemperatur och använder samma mätmetod och dokumenterar metod och mätvärde. Denna studie har inte funnit bevis för vilken mätmetod som är mest tillförlitlig att använda på patienterna för att mäta kroppstemperatur. / Program: Sjuksköterskeutbildning