Bakgrund: Ett vanligt arbetssätt inom slutenvård är teamrond där olika professioner stämmer av vårdarbetet. Fysioterapeuter har en viktig rehabiliterande roll inom slutenvården, vetenskapligt underlag som beskriver fysioterapeuters upplevelser av sin roll i teamronden är mycket begränsat. Syfte: Syftet var att beskriva hur fysioterapeuter inom slutenvård på svenska sjukhus upplever teamronden och sin egen yrkesroll i denna. Metod: Studien var en kvalitativ semistrukturerad intervjustudie med induktiv ansats och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Sju fysioterapeuter, som alla hade deltagit i minst tre teamronder under de senaste tre månaderna, intervjuades mellan december 2021 och februari 2022. Den första intervjun genomfördes på informantens arbetsplats, resterande intervjuer som videosamtal. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier; teamrondens betydelse, fysioterapeuten som en del i teamronden samt faktorer som påverkar teamronden. Huvudkategorierna innefattar tre till fyra subkategorier. Resultatet presenterar informanternas syn på den egna rollen, interprofessionellt samarbete samt huvudsakliga faktorer som påverkar teamrond och dess inverkan på vårdkvaliteten. Konklusion: Teamronden upplevs vara ett viktigt forum för det interprofessionella samarbetet där fysioterapeuten har en viktig del. Upplevelser om fysioterapeutens begränsade förutsättningar i teamronden vad gäller prioriteringar och rondupplägg framkom. Vidare forskning bör undersöka hur vårdkvaliteten påverkas av fysioterapeutens deltagande i teamronden samt hur fysioterapeutens roll i teamronden kan stärkas.

Bakgrund: I Sverige har barn skolplikt och behöver därmed ha en bra och fungerande skolgång. Barn med funktionsnedsättningar kan löpa större risk för att inte bli delaktiga i undervisning och gemenskap jämfört med barn utan funktionsnedsättningar. Detta på grund av en otillgänglig miljö. Arbetsterapeutens roll inom grundskolan är att utföra åtgärder för att tillgängliggöra aktivitet. Enligt vår kännedom saknas denna kompetens ofta inom skolan som kan utföra åtgärder för barn med funktionsnedsättningar. Syfte: Att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av att utföra åtgärder i grundskolan för barn med olika typer av funktionsnedsättningar. Metod: Examensarbetet har en kvalitativ design där data har samlats in med hjälp av semistrukturerade intervjuer med nio arbetsterapeuter med anställning inom barn- och ungdomshabilitering, barn- och ungdomspsykiatri och barnklinik. Data har analyserats med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Arbetsterapeuterna hade liknande erfarenheter av att utföra åtgärder i skolmiljön. Deras aspekter sammanställdes i fyra kategorier: Funktionsnedsättningar ger behov av arbetsterapi i skolan, Betydelsefullt att observera i skolmiljö, Optimalt samarbete har betydelse för skolmiljön och Skolans ekonomi och oklar ansvarsfördelning påverkar åtgärder. Slutsats: Barn med olika funktionsnedsättningar har olika behov av arbetsterapeutiska åtgärder i skolan, och därmed är det viktigt att arbetsterapeuter får möjlighet att observera barnet i skolmiljön. Samarbetet mellan skolpersonal och arbetsterapeut är viktigt för att skapa en bra skolmiljö, men något som begränsar arbetsterapeuternas arbete för barn med funktionsnedsättningar är skolans ekonomi och att riktlinjer mellan kommuner och regioner är otydliga.