I denna studie kombineras språkvetenskap och religionsvetenskap i syfte att undersöka studenters undermedvetna språkattityder till tre religiösa personbenämningar: muslim(er), hindu(er) och kristen(-na). Deltagarna består av studenter över hela Sverige och majoriteten har könsidentitet kvinna samt är i åldern 15-25 år. Deltagarnas språkattityder undersöks genom en enkätundersökning med ett matched guise-test och semantisk differential. Resultaten tyder på att personbenämningen kristen(-na) ger upphov till fler negativa konnotationer än framförallt muslim(er) men även hindu(er). Muslimer rankas exempelvis som mer hänsynsfulla och intelligenta än kristna. Hinduer rankas exempelvis som mjuka medan kristna exempelvis rankas som mer dumma än hinduer och muslimer samtidigt som de rankas som hänsynsfulla och sympatiska. Attityderna till dessa tre personbenämningar verkar med andra ord följa ett trestegsmönster där personbenämningen muslim(er) skapar flest positiva konnotationer, tätt följd av hindu(er) och sist personbenämningen kristen(-na) som skapar positiva och negativa konnotationer.