Detta projekt handlar om arrangering av poplåtar för kör i renässansstil. Under senare delen av renässansen utvecklades den funktionsharmonik som sedan dess legat till grund för den västerländska musiken, såväl konstmusiken som populärmusiken. De senaste decennierna har det däremot skett en skiftning i popmusiken där förhållandet tonika-dominant är inte längre lika viktigt, inte heller att melodin håller sig inom samma tonala ram som harmoniken. Mot bakgrund av detta vill jag undersöka vad som händer när jag låter den nutida popmusiken möta renässansens musikaliska ideal. Som körledare och arrangör faller det sig naturligt att arrangera musiken för vokalgrupp. Under den tidiga renässansen var sång det vanligaste instrumentet och den musik jag haft som förebild är uteslutande vokal. I studien arrangerades två låtar utifrån två olika tillvägagångssätt: den ena efter en stilistisk förebild och den andra utifrån studier i 1500-talets kontrapunkt. I resultatet konstateras att det i musikstilarna finns vissa skillnader som är svåra att överbrygga utan att göra kompromisser åt det ena eller andra hållet. Likaväl finns det likheter som visar på renässansens arv i vår moderna musik. Detta resultat kan användas för att presentera den äldre musiken för den som ännu inte råkat den och kanske har uppfattningen att den är irrelevant för vår tid. Det kan också användas i skolan som en introduktion av en epok.

There is a debate among scholars on whether meantone temperament is historically authentic or not for performances of early music today. The debate is in some ways a continuation of an already five hundred years ongoing debate on temperaments and their effects on music. On one side there are those who claim that meantone temperament was the only used temperament during the renaissance and that it was very prevalent during the baroque period too. It should therefore be the obvious choice for early music. On the other side the perception is that meantone temperament was always seen as the lesser of evils and that equal temperament not only is superior in its abilities, but also would have been preferred by most early composers and musicians. This ongoing debate is seldom heard of outside of its spheres, but as this essay shows it is very much a contributor to the views on historical temperaments most period performers hold today.