Detta projekt handlar om arrangering av poplåtar för kör i renässansstil. Under senare delen av renässansen utvecklades den funktionsharmonik som sedan dess legat till grund för den västerländska musiken, såväl konstmusiken som populärmusiken. De senaste decennierna har det däremot skett en skiftning i popmusiken där förhållandet tonika-dominant är inte längre lika viktigt, inte heller att melodin håller sig inom samma tonala ram som harmoniken. Mot bakgrund av detta vill jag undersöka vad som händer när jag låter den nutida popmusiken möta renässansens musikaliska ideal. Som körledare och arrangör faller det sig naturligt att arrangera musiken för vokalgrupp. Under den tidiga renässansen var sång det vanligaste instrumentet och den musik jag haft som förebild är uteslutande vokal. I studien arrangerades två låtar utifrån två olika tillvägagångssätt: den ena efter en stilistisk förebild och den andra utifrån studier i 1500-talets kontrapunkt. I resultatet konstateras att det i musikstilarna finns vissa skillnader som är svåra att överbrygga utan att göra kompromisser åt det ena eller andra hållet. Likaväl finns det likheter som visar på renässansens arv i vår moderna musik. Detta resultat kan användas för att presentera den äldre musiken för den som ännu inte råkat den och kanske har uppfattningen att den är irrelevant för vår tid. Det kan också användas i skolan som en introduktion av en epok.

I det här projektet undersöks vad resultatet blir när melodier ur egenskriven populärmusik orkestreras och arrangeras för symfoniorkester i den klassiska formen av rondo, i detta fall efter en äldre form av rondo bestående av fyra återkommande teman samt tre episoder eller avvikelser från temat. Denna typ av rondo var populär under barocken och romantiken. Målet var att ta reda på om jag med begränsade förkunskaper inom den klassiska konstmusiken kan skapa ett stycke musik som påminner om ett utdrag ur en symfoni från 1800-talets romantik men där sagda stycke baseras på bandet Kainoabels melodier. För att uppnå detta har jag valt att skriva efter en form och för ett instrumentarium som ofta representeras inom den klassiska konstmusiken samt att jag efter bästa förmåga tar inspiration från delar ur en symfoni skriven av Johannes Brahms år 1883. Även andra stycken, som har valts ut i samråd med handledare, har agerat inspirationskälla under projekttiden. Resultatet visar på att det nyskrivna stycket klingar mer nutida än önskat på grund av melodiernas ofta joniska karaktär. Stycket fick i min mening andra stildrag än vad som önskades i målsättningen men som ändå innehar andra kvaliteter som kan beskrivas som mer filmiska och stundtals juvenila. / This project investigate what the outcome is when melodies from self-produced popular music are orchestrated and arranged for symphony orchestra in a form of rondo. In this case, after an older form of rondo consisting of four recurring themes as well as three episodes or deviations from said theme. This kind of rondo was made popular during the baroque and romantic epoch. The goal is to find out if, with limited previous knowledge in the field of classical art music, I can create a piece of music that reminds of an excerpt from a symphony from the 19th century romanticism where the said piece is based on melodies of the band Kainoabel. In order to achieve this, I have chosen to write after a form and an instrumentarium that is often represented in classical art music and that I take inspiration from parts of a symphony written by Johannes Brahms in 1883. Other pieces of music, selected in consultation with a supervisor, have acted as inspirational sources during the project. The result show that the newly written piece sounds more contemporary than desired due to the often ionic character of the tunes. In my opinion, the piece got a different character than desired but still possesses other qualities that can be described as more cinematic and sometimes juvenile.

I detta arbete undersöker jag processen kring att kombinera modern popmusik med sound healing och ASMR. Under arbetet har jag sammanställt ofta förekommande element inom ASMR och sound healing och därefter producerat poplåtar där jag lagt till dessa element. Låtarna skapades utifrån en struktur av modern pop där fokus låg på vocals, production och ”finishing touches”. Arbetet resulterade i tre låtar som enligt mig lyckades kombinera de två världarna. Många artister har på liknande sätt experimenterat med att sammanföra dessa genrer, bland de mest framgångsrika är Björk och Billie Eilish, som båda på sitt eget sätt har varit framträdande i att skapa ett eget och unikt sound genom att använda ljud som går att hitta i ASMR i sin popmusik. Utmaningen i att kombinera genrerna låg i att deras progression och uppbyggnad i stor utsträckning skiljer sig åt samt vilket syfte de är de tänka att konsumeras för. Jag insåg dock under arbetets gång att genrernas olikheter är just det som gör att de kompatibla. Konstnärlighet och teknik gick hand i hand då en stor del av produktionen låg i att hitta eller skapa rätt ljud, samt att producera ett binaural sound. För detta laborerade jag med olika inspelnings -och mixtekniker, såsom att spela in i binaural stereo och prova olika upptagning på mikrofoner, samt att mixa i surround och binaural. / In this work I examine from a musicproducers point of view how to combine modern popmusic with sound healing and ASMR. I explored many aspects of the different styles of music and sounds as well as wrote and produced songs that strived to find a balance between the three genres. Atristic choices and the techinal aspect of producing became main focus as I elaborated with different recording and mixing techniques, such as binaural and surround. This empirically based studies resulted in this work as well as compositions created with the intention of musically merging modern pop with traditional sounds.

Under de senaste åren har lusten att sjunga i flera genrer vuxit inom mig. Den konstnärliga kandidatutbildningen i klassisk sång blev avstampet för ett nytt kapitel i mitt liv. Nu går jag mitt sista år på Musikhögskolan i Piteå och har insett att jag har fyllt mitt bagage med många olika genrer och stilar genom åren som jag idag har nytta av. Som examensarbete valde jag att sångtekniskt och gestaltningsmässigt instudera sången ”The Girl in 14G”. Sången var redan bekant för mig från början. Jag kom i kontakt med ”The Girl in 14G” på gymnasiet. Jag var 17 år. Min dåvarande sångpedagog gav noten till mig. På notbladet stod det skrivet: ”Den här sången är nog för stor för dig just nu, men om några år…”. Sedan dess har jag endast sjungit igenom sången på skoj utan att medvetet tänka på användningen av någon speciell sångteknik. Anledningen till att jag valde ”The Girl in 14G” berodde på sångens speciella karaktär som lockade mig: den växlar mellan genrerna jazz, musikal och opera. En rolig utmaning! Med tanke på mina tidigare erfarenheter i andra genrer kände jag mig redo att ta mig an sången som på sitt alldeles egna sätt tänjer på de musikaliska gränserna. Den största lärdomen har varit att sätta ord på mitt musicerande och utövande. Jag har breddat min röstkännedom och kommit till insikten av att vilja fortsätta musicera i flera genrer – gärna parallellt med varandra.

I detta konstnärliga examensarbete undersöks huruvida det går att binda samman fyra låtar av olika karaktär med hjälp av övergångar bestående av olika musikaliska- och icke musikaliska element. Fyra olika metoder för övergångar har testats och utvärderats för att se vilken som fungerar bäst. Metoderna som testats är: körarrangemang, atonala övergångar, ledmotiv och narrativt tal. Tidigt i arbetet stod det klart att körarrangemang var svårt att få till estetiskt och att tiden för att få till det bra skulle bli för knapp. Att arbeta atonalt var däremot lättare då inga regler sattes upp förutom att övergången skulle börja på tonarten som varit och landa i tonarten som skulle komma. När ledmotivet skrevs tonalt var det svårt att få till men då ett vindljud fick agera återkommande ledmotiv tillförde det rymd och rum till övergångarna. För att hitta de narrativa stroferna som skulle sägas lästes de fyra låttexterna igenom för att hitta nyckelfraser som bäst beskrev känslan inför kommande låt. Som resultat visade det sig senare att kombinationen av atonala syntar, vindljudet som agerade ledmotiv samt de narrativa stroferna passade bäst när de kopplades samman och arbetade tillsammans. / This artistic degree project researches if it is possible to link four different songs of diverse genres onto one EP through the use of both musical and non-musical elements that arise as bridges between the songs. Four different methods have been tested and evaluated to see which one gives the best result. The tested methods are: arrangements for choir, atonal bridges, leitmotif and narrative phrases. Early on it became clear that the arrangements for choir were hard to complete in the limited time that existed for the project. To work with atonal bridges was easier since the only guide line used was that the bridge should start in the key last heard and end on the same key as the upcoming song. When the leitmotif was written tonally it was difficult to do but using the sound of wind as a non-musical leitmotif added a nice space to the bridges. When working with the narrative phrases the songs were analysed carefully to find the key phrases of the lyrics from the four songs to use in the narrative speech. The result of this project indicates that the best way to create these bridges is to combine the different methods, use the atonal synthesizers with the non-musical wind sounds as a leitmotif along with the narrative phrases. The only method not used was the arrangement for choir. / <p>Jag bifogar en mp3-fil med övergångarna mellan låtarna samt de 4 låtarna jag arbetat med. </p><p>Musiker, låtskrivare, producent och mixare: Frida Holmgren Övriga musiker:Martin Axelsson, Oscar Treitler, Emma Beskow, Jonna Inge, Caroline Waldemarsson, Olle Roberg, Karolin Engman</p>