Since 1995 the musical Kristina från Duvemåla has been performed on many national theatre stages in Sweden and is still obtaining success and fame. It is based on novels by the famous Swedish author Vilhelm Moberg, Utvandrarna (1949), Invandrarna (1952), Nybyggarna (1956) and Sista brevet till Sverige (1959) that revolve around a Swedish family emigrating to the United Stated during the 19th century. This thesis investigates both the novels and the musical adaptation in a comparative way. Theory of adaptation and intermediality is used to analyse differences and similiarities of the stories used in the novels and the musical. It can be assumed that major changes were implemented in the adaptation of the main characters, specifically Kristina. According to that a shift in importance and variations in characteristics of the main characters appeared in the musical. Since the musical is named after the character Kristina who is moreover the key figure in the overall scenic performances, it leads to the conclusion that there exist major shifts in importance of content structures. For the analysis, individually chosen scenes are investigated in comparison with the novel contents as well as certain musical songs and dialogues. It can be ascertained that Kristina’s role in the musical has changed significantly in comparison to the novels by Vilhelm Moberg. The results do make contributions to the applied analysis of media adaptations in literary studies and musicology and might state an example for further analysis of adaptations. / Kristina und Kristina ist eine vergleichende literaturwissenschaftliche Analyse der Auswandererromane Vilhelm Mobergs und dem Musical Kristina från Duvemåla. Bei den Werken Vilhelm Mobergs, die als Grundlage für diese Arbeit dienen, handelt es sich um Utvandrarna – Die Auswanderer (1949), Invandrarna – In der neuen Welt (1952), Nybyggarna – Die Siedler (1956), Sista brevet till Sverige (1959) – Der letzte Brief nach Schweden. Vergleichend dazu wird das Manuskript des Musicals Kristina från Duvemåla aus dem Jahr 2012 untersucht, insbesondere dessen Liedtexte, Szenendialoge sowie Monologe. Ziel dieser Arbeit ist es, mithilfe einer komparativen Analyse der vier Romane und des Musicals, mögliche Gemeinsamkeiten und Unterschiede festzustellen. Der Fokus liegt dabei auf dem Hauptcharakter Kristina, welche im Vergleich zu den anderen Hauptcharakteren Karl Oskar, Robert und Ulrika bedeutend häufiger im Musical auftritt. Für die Textanalyse werden besonders Linda Hutcheons A Theory of Adaptation (2006) und Hans Lunds Intermedialitet. Ord, bild och ton i samspel (2002) genutzt. Es werden ausgewählte Episoden aus dem Musical mit den Inhalten der vier Romane Mobergs verglichen. Auf Grund des limitierten Umfangs der Arbeit ist nur eine begrenzte Betrachtung der Primärquellen möglich. Die szenische Darstellung erhält keinen Einzug in die Analyse. Bei der musikalischen Umsetzung der Romane im Musical erfolgt eine Betrachtung an ausgewählten Beispielen. Nach der vergleichenden Textanalyse beider Werke ist festzustellen, dass es sich um eine gelungene Adaption handelt, da nur bei genauer Betrachtung einzelner Episoden aus dem Musical Unterschiede zu den ursprünglichen Romanen deutlich werden. Zudem ist das Musical inhaltlich sehr nah an Mobergs Auswandererromanen angelegt. Notwendige Anpassungen, wie Kürzungen und Zusammenfassungen von Episoden aus den Romanen, sowie eine Fokussierung auf die wichtigsten Geschehnisse sind ebenfalls zu verzeichnen. Die These, dass Kristina im Musical anders dargestellt wird als in den Büchern Vilhelm Mobergs, kann durch die genaue Textanalyse bestätigt werden. Während die Figur Kristina in den Romanen eher eine zurückhaltende, vorsichtige und schüchterne Rolle einnimmt, wird sie im Musical als eine mutige, direkte und starke Frau dargestellt und wahrgenommen. Bis heute erfreut sich das Musical Kristina från Duvemåla in Schweden größter Beliebtheit und dies nicht nur aufgrund der gelungenen Umsetzung der Auswandererromane Vilhelm Mobergs, sondern auch dank der musikalischen Inszenierung durch Benny Andersson und der stilvollen Liedtexte Björn Ulvaeus‘.

Benny Anderssons och Björn Ulvaeus musikal Kristina från Duvemåla är baserad på Vilhelm Mobergs utvandrarepos och sågs mellan åren 1995–1999 av över en miljon besökare. Denna undersökning har med utgångspunkt i de teoretiska termerna adaption, ledmotiv och folkton analyserat dels hur den litterära textens teman och handling har adapterats till musikalen i form av sångtexterna och dels hur upphovsmännen har valt att musikaliskt förmedla Karl Oskars och Kristinas kärlek samt Kristinas hemlängtan. Begreppen ”aural equivalents” och ”musically voiced” har varit ledord i undersökningen, likaså dramaturgiska teman. Undersökningen är både en adaptionsanalys och en musikalisk analys. Enligt det hermeneutiska tankesättet pendlar undersökningen mellan detaljerade analyser av utvalda låtar och låttexter och mer översiktliga analyser av musikalen som helhet i förhållande till Vilhelm Mobergs utvandrarepos. Det står klart att upphovsmännen har förvaltat originalverkets berättelse väl, men de har också gjort en del perspektivförändringar då många av karaktärerna har fått mindre utrymme än i böckerna, medan karaktären Kristina tar mer plats i musikalen. Upphovsmännen har använt sig av ledmotiv och folkton som ”aural equivalents” för att både skildra kärleken mellan Kristina och Karl Oskar och Kristinas hemlängtan. Ledmotivens symbolik är tematisk, snarare än kopplad till enskilda karaktärer, vilket i sin tur har resulterat i en komplex ”väv av ledmotiv”. Folkton och direkta inlån från traditionell folkmusik har använts för att gestalta Kristinas hemlängtan och för att placera berättelsen i tid och rum. Till sist reflekteras det över det faktum att även utvandrareposet är en adaption av den svenska utvandringen till Amerika under 1800-talet. Denna undersökning hoppas kunna bidra till forskningen kring hur ett originalverk påverkas av att adapteras till musikteaterns förutsättningar och konventioner och på vilka sätt en musikalkompositör musikaliskt kan gestalta de dramaturgiska teman som en musikal består av.

Under de senaste 400 åren har röstorganet inte genomgått någon utmärkande fysiologisk förändring, men under samma tidsspann har musikaliska förgreningar lett till en ständigt ökande mängd nya genreuttryck. Som genrebred sångerska har jag ofta uppmuntrats att välja inriktning. Det har helt gått emot min nyfikenhet och intuition. Jag har bedrivit studier i populärmusikalisk sång vid Berklee College of Music i Boston, USA, och klassisk sång vid Kungl. Musikhögskolan (KMH) i Stockholm. Jag har noterat att rösten ofta blir uppdelad i antingen en klassisk röst eller en populärmusikalisk röst. Syftet med detta konstnärliga examensarbete var att undersöka genreoberoende sångteknik och därigenom skapa djupare förståelse för samverkan mellan olika genreuttryck inom instrumentet sång. Jag ville undersöka om en och samma röst kan implementera olika genrer och till och med gynnas av det. På min examenskonsert framfördes en varierad repertoar, med musik av Bernstein, Mozart och Offenbach samt sånger ur Kristina från Duvemåla och egenkomponerat material. Studien genomfördes metodiskt genom litteraturstudier samt kvalitativa intervjuer med tre sakkunniga informanter; en sångpedagog, en röstforskare och en logoped. Vidare har jag utfört undersökningar med min egen röst. Studien har resulterat i en förstärkt övertygelse om den genreoberoende sångteknikens fördelar. Sångare kan ha god nytta av den flexibilitet som en sådan teknik innebär, för att bygga en hälsosam och gedigen röst. Min utgångspunkt var att undersöka rösten som ett instrument eller ett idiom. Studiens resultat påvisar att rösten bör ses som det förstnämnda. / Throughout the last four centuries, the vocal organ has not undergone any significant physiological evolution. Yet during the same time span, the musical diaspora has led to an increasing amount of new genre expressions. As a genre-bending singer, I have often been encouraged to choose musical orientation. That has been contradictory to my curiosity and intuition. I have studied contemporary singing at the Berklee College of Music in Boston, USA, and classical singing at the Royal College of Music in Stockholm, Sweden. I have noted that contemporary singing and classical singing are often viewed as two different doctrines. The purpose of this artistic research study was to explore genre-neutral and genre-bending vocal techniques in order to enhance my understanding of the relationship between different genre expressions, within the vocal instrument. I wanted to examine if one voice could implement different genres, or even benefit from it. At my graduation concert, I performed a varied repertoire consisting of music by Bernstein, Mozart and Offenbach as well as songs from Kristina from Duvemåla and self-composed pieces. The study was conducted methodically through academic literature and qualitative interviews with three experts; a vocal coach, a voice researcher, and a speech therapist. Furthermore, I have conducted research on my own voice. This study has resulted in a reinforced belief in the benefits of the genre-neutral and genre-bending vocal technique. Singers can benefit from the flexibility that such a technique amounts to, in order to build a healthy and solid voice. My objective was to analyze the voice as an instrument or an idiom. This study concludes that it should be viewed as the former.