Den evidensbaserade praktiken har blivit en alltmer påtaglig del av socialarbetares praktik. Betoningen på evidensbasering inom socialt arbete i Sverige har implementerats främst genom statliga myndigheter ner i professionen, vilket har bemötts med en generell skepsis av yrkesfältet. HVB-hem för barn och unga är en del av den sociala barnavården som påverkas av den statliga kunskapsstyrningen. Studiens analys fokuserar på hur behandlingspersonal på HVB-hem för barn och unga upplever att den evidensbaserade praktiken påverkar den professionellas möjlighet att bedriva behandlingsvård. Nio semistrukturerade intervjuer har genomförts med behandlingspersonal som arbetar på HVB-hem för barn och unga och som har haft en två-årig eftergymnasial utbildning. Informanternas utsagor har analyserats utifrån professionsteori och symbolisk interaktionism. Resultatet har påvisat att behandlingsarbetet kan innebära en varierande behandlingskontext och att flertalet förutsättningar påverkar yrkesutövningen. Den evidensbaserade praktiken kan däremellan utgöra ett gemensamt yrkesspråk och förhållningssätt på HVB-hem för barn och unga, som kan tolkas och tillämpas olika. Möjligheten att tillämpa evidens kan ses grunda sig i behandlingspersonalens utbildningsbakgrund och yrkesfärdighet. För att kunna arbeta med evidens implicerar det att den professionella kan läsa, förstå och tillämpa evidens inom behandlingsvården. Å ena sidan kan den evidensbaserade praktiken som idé bedömas vara en självklarhet för behandlingspersonal på HVB-hem för barn och unga. Å andra sidan kan definieringen och tillämpningen av den evidensbaserade praktiken bedömas vara oklar och komplicerad i en kontextbunden praktik, som HVB-hem för barn och unga inte sällan är.