Ridning härstammar från det militära och blev sedan en folksport i och med ridskolans framväxt på 1940-talet. Ridskolan genomgår nu en ytterligare modernisering i det att Svenska Ridsportförbundet (SvRF) uppmuntrar sina anslutna ridskolor till ett gemensamt arbete mot 2025 och visionen framtidens ridskola. Ridning är idag Sveriges näst största barn- och ungdomsidrott och den svenska ridskolan omnämns som mycket tillgänglig både då det gäller ålder, kön och funktionsnedsättning. Trots detta har inte många vetenskapliga studier gjorts på det pedagogiska arbetet på ridskolan, och bland de som gjorts har kritik funnits mot att pedagogiken är förlegad och ännu fast i de militäriska traditioner som tycks stå för säkerheten och riktigheten i den verksamhet som bedrivs. En relativt nytillkommen målgrupp på ridskolan är de yngre barnen. Inga tidigare gjorda studier av ridskoleverksamhet för yngre barn har kunnat hittas – men väl en samtidigt pågående sådan - och den litteratur som idag finns att tillgå för ridlärare utgår främst från ett fokus på de yngre barnens motoriska och kognitiva utveckling. Denna studie syftar till att utifrån ett utvecklingspedagogiskt perspektiv undersöka, förstå och synliggöra yngre barns uppfattningar om och upplevelser av ridskolans verksamhet, samt hur dessa skulle kunna ligga till grund för utformandet av en modern pedagogisk modell för yngre barns lärande på ridskolan. Således en strävan efter ett närmande av barns perspektiv samt ett inkluderande av detta i ridskolans pedagogiska arbete. Utvecklingspedagogiken låg till grund för utformandet av de intervjusituationer med yngre barn i ålder tre till sju år som för denna studies räkning genomfördes på tre olika ridskolor. Intervjuerna genomfördes i tre grupper och det sammanlagda antalet deltagande barn var tjugo. Studiens analysmetod var inspirerad av Grounded Theory (GT) och med hjälp av successiv kategorisering mejslades studiens kärnprocess och resultat fram. Studiens resultat visar att de yngre barnen upplever sig stå i relation till ridskolans kunskapsbärande kontext, i relation till ’de medföljande vuxna’ och i relation till hästarna på ridskolan. Kärnprocessen relationell ridskola ligger i sin tur till grund för vad som avslutningsvis föreslås som en modern pedagogisk arbetsmodell för yngre barns lärande på ridskolan, med en tydlig rollfördelning där även ridläraren är inräknad; Relationell ridskolepedagogik – en femuddig stjärna.