Detta arbete har haft som syfte att undersöka huruvida Blenders (1994) tilläggsverktyg Rigify kan användas för att frigöra arbetskraft inom spelindustrin, då det är ett verktyg för riggning av 3D-karaktärer. Forskare har tidigare gjort försök till att skapa algoritmer som kan hjälpa till inom 3D-animation genom att ha skapat självgenererade riggar (Baran &amp; Popovic 2007; Pan et al 2009; Bharaj et al 2012), samt riggar som också skinnas, eller knyts, direkt till karaktären (Le &amp; Deng 2014). Undersökningen i detta arbete bestod utav en 3D-karaktär som riggas med hjälp av Rigify, som därefter utvärderades av anställda inom spelindustrin. Deltagare fick sedan dela sina åsikter om karaktärens rigg under en intervju. Resultatet visade på att Rigify kan skapa avancerade riggar, dock med mindre brister i genereringen. Riggen upplevdes som överflödig med de många funktioner som lades till. Rigify framstår som ett bra verktyg för mindre nystartade spelstudior, fritidsutvecklare, samt yrkesmässiga egenutvecklare. / <p>Det finns övrigt digitalt material (t.ex. film-, bild- eller ljudfiler) eller modeller/artefakter tillhörande examensarbetet som ska skickas till arkivet.</p>

Det här examensarbetet undersöker om klassiska användbarhetsprinciper kan appliceras på en rigg i en dataspelsproduktion och göra den mer lättanimerad. Arbetet beskriver problemen med riggar som är väldigt svåranimerade på grund av ett krångligt gränssnitt. Den beskriver också det praktiska arbetet vilket innebär att ta en produkt från en idé till en färdig fullt animerad 3D-modell, som kan importeras i en spelmotor. Den behandlar vikten av att samla referensmaterial inför animation, hur Disneys tolv animationsprinciper kan appliceras inom 3D-animation och hur en produktionspipeline kan se ut. Rapporten behandlar hur man genomför användbarhetstester och vad som skiljer att rigga för olika medium som film och spelproduktioner. Det här examensarbetet har varit väldigt lärorikt för mig med mycket akademiskt och praktiskt arbete.

Denna uppsats handlar om programmering av autoriggningsverktyg för Maya 2013 som skulle effektivisera animeringsproduktionspipelinen genom att spara tid vid riggningsdelen av animeringspipelinen. Vidare handlar denna uppsats om utvärdering av tiden som man kan spara vid användningen av detta autoriggningsverktyg. Verktyget är flexibelt på det sätt att den stödjer humanoida karaktärer och är användbar för mer än mänskliga karaktärer. Tiden som spenderas att manuellt rigga samma typ av karaktärrigg varierar från person till person och det kan ta väldigt lång tid, därför gjordes en enkät som delades ut till deltagare som är erfarna inom riggningsområdet. Resultaten av denna enkät hjälper vid beräkningen av tiden som kan sparas med autoriggningsverktyg i en animeringspipeline. Resultatet av undersökningen visar att man kan spara tid genom att använda sig ut av ett autoriggningsverktyg istället för att rigga manuellt. Tiden som kan sparas med detta autoriggningsverktyg är nästan sju timmar för mänskliga karaktärer och nästan 8 timmar för kentaur.

The bulk of research in digital 3D animation is focused on problem solving and the development of new techniques and innovations for the 3D animation software of the future. However, little consideration is given for the underlying reasons why problems arise from a psychological perspective, and if 3D animation is to establish itself as a discipline in academia, strides must be taken to strengthen its foundations with existing academic disciplines.This undergraduate thesis examines the possible causes of joint deformation problems inherent to digital human character rigs in Autodesk Maya using cognitive psychology, specifically theories of perception, with additional considerations for the roles of the Uncanny Valley effect and suspension of disbelief. An experiment was devised to evaluate the presence of joint deformation problems on a basic human character rig and in two approaches of solution.The results supported the presented hypothesis on what causes the viewer to notice joint deformation problems, but further investigation is required for test it definitively. The study also implied that whilst joint deformation problems may be noticed by the viewer and cause distraction from the content of a digital film, other factors also strongly affect the viewer’s experience in a similar manner. The results of further studies could help digital artists better understand how the audience may respond to the presence of joint deformation problems and optimise their workflow. / Den övergripande forskningen kring digital 3D-animation är främst fokuserad på problemlösning samt utvecklingen av ny teknik och innovation för framtida programvaror utformade för 3D-animation. Dock har det sällan tagits någon hänsyn till de underliggande anledningarna om varför problemen uppstår, och inte heller genom ett psykologiskt perspektiv. Om 3D-animation ska bli mer etablerat inom den akademiska disciplinen så behöver framsteg göras för att skapa en starkare grund.Denna vetenskapliga uppsats undersöker möjliga anledningar till varför joint-deformationsproblem upplevs med riggen för digitala mänskliga karaktärer i Autodesk Maya. Detta utforskas genom att använda kognitiv psykologi, speciellt teorier kring perception, med ytterligare överväganden om att ”the Uncanny Valley” och ”Suspension of disbelief” skulle vara avgörande faktorer. Ett experiment var utformat för att utvärdera närvarandet av joint-deformationsproblem gällande en grundläggande mänsklig karaktär samt två möjliga lösningar till problemet.Den presenterade hypotesen, om vad som påverkar att en betraktare noterar joint-deformationsproblem, stärktes av undersökningens givna resultat. Dock är fortsatta forskningar kring ämnet nödvändiga för att definitivt bekräfta hypotesens reliabilitet och validitet. Undersökningen visade att problem med joint-deformationer kan noteras av betraktaren och därmed skapa en distraktion för filmens handling, men att andra faktorer kan vara mer avgörande för samma innebörd. Framtida forskningar kan resultera i att hjälpa digitala artister att underlätta deras förståelse om hur en publik kan tänkas reagera på närvarandet av joint-deformationsproblem och att effektivisera deras arbetsprocess.