Revisorer har i uppdrag att granska företagens finansiella räkenskaper för att säkerställa attsiffrorna är rättvisande, trots att det inte är en fullständig garanti. Revisorn har ettskadeståndsansvar i de fall han eller hon vållar skada i det granskade företaget. Dennahermeneutiska studie har genomförts till följd av ett gap i forskningen gällande denriskproblematik i granskningen som kan föranleda skadestånd. Syftet med studien är attbeskriva riskproblematiken i granskningen kopplat till skadeståndsansvaret och hurproblematiken påverkar revisorns arbete, samt utveckla begreppet revisorns dilemma.Forskningsfrågan: Vilken riskproblematik i perspektiv av skadeståndsansvar finns och hurpåverkar den revisorns granskning? har med hjälp av en kvalitativ metod besvarats. Empirinär uppbyggd av tio personliga intervjuer med auktoriserade revisorer från små och storarevisionsbyråer verksamma i Västsverige. Resultatet visar att skadeståndsrisken och revisornsriskmedvetenhet har ökat de senaste åren. Risken för skadestånd är högre för större byråer,eftersom deras klientstock består av större klienter, till skillnad från mindre byråer. Revisornförhåller sig till skadeståndsansvaret, men påverkas dock inte av det i sitt dagliga arbete.Dessutom anses sanktioner från Revisorsinspektionen vara en mer betydande risk än ettskadeståndsanspråk. Många svårigheter i granskningen grundas i att de kräver en bedömningav framtida prospekter, som ibland stöds av få konkreta revisionsbevis. I granskningenbedömer revisorn poster utifrån revisionsrisken. I det fall klientens företagsledning undanhållereller förfalskar information ökar risken för att revisorn gör en felaktig bedömning. Därmedökar risken för att förskingring och annat mygel inte upptäcks. Denna farhåga stiger också dåföretagsledningen visar på hög riskbenägenhet. Slutligen kan skadestånd föranledas då revisornupplyser för mycket eller för lite i revisionsberättelsen. Både typ I- och typ II-fel utförda avrevisorn kan skada klienten och ligga till grund för ett monetärt anspråk. / The auditor has a task of reviewing a company's financial accounts to ensure that the numbersare accurate. Nevertheless, it is not an absolute guarantee of ensurance. The auditor is liablefor damages in the event of injury to the audited company. This hermeneutic study has beencarried out due to a research gap regarding the problematic risks in the audit that could lead todamages. The purpose of this study is to describe the problematic risks in the audit associatedwith the auditor’s liability of damages and how this affects the auditor's examination, as wellas to develop the concept of the auditor's dilemma. The research question: What problematicrisks in terms of liability of damages exist and how does it affect the auditor's examination?has been answered by means of a qualitative method. The empirical evidence consists of tenpersonal interviews with authorized auditors from small and large auditing firms operating inwestern Sweden. The results show that the auditor’s risk of being liable for damages, and thusthe auditor’s risk awareness, has increased in recent years. The risk of a claim for damages ishigher for larger auditing firms because their client base more often consists of larger clients,unlike smaller auditing firms. The auditor maintains an awareness for the damages liability butis, however, not affected by the liability in his or her daily work. In addition, sanctions fromthe Swedish Inspectorate of Auditors are considered to be a more significant risk than a claimfor damages. Many difficulties in the audit are based on the fact that they require an assessmentof future prospects, sometimes supported by few concrete audit evidence. In the audit, theauditor makes assessments based on the audit risk. In the event that the client's managementwithholds or falsifies information, it increases the risk that the auditor makes an incorrectassessment. This amplifies the risk of not detecting embezzlement and other manipulationsmade by the management of the client. This apprehension also enhances when the client’scorporate management exhibits high risk propensity. Finally, damages can be induced whenthe auditor remarks too much or too little in the audit report. Both Type I and Type II errorsmade by the auditor can damage the client and may form the basis for a potential monetaryclaim.