Det svenska samhället kan idag beskrivas som genomsexualiserat. Trots detta anses det personliga sexet fortfarande vara en privat fråga och något varje individ förväntas hålla för sig själv. Skollagen säger att alla elever har rätt till likvärdig undervisning men enligt Skolinspektionens granskande rapport av sex- och samlevnadsundervisningen uppfylls inte detta krav. Anledningen kan tänkas vara att lärare inte får utbildning i hur de ska undervisa i sex och samlevnad, att läroplanen är diffus och att sex betraktas som ett tabubelagt och privat ämne. Då sex diskuteras i skolan tvingas läraren aktivt dra gränser mellan vad som är lämpligt att ta upp i klassrummet och vad som bör bevaras privat. För att undersöka hur detta tar sig uttryck har Erving Goffmans dramaturgiska perspektiv applicerats på lärarrollen då de utför sex- och samlevnadsundervisning. Studiens empiriska material består av sju semistrukturerade intervjuer med SO- och NO-lärare på högstadiet. Resultatet visar att gränsdragningen mellan personligt och privat utförs ständigt och att den framför allt är nödvändig för att skydda eleverna som inte har en lika tydligt definierad och avgränsad roll i klassrummet som lärarna. Studien identifierar tre strategier lärarna använder för att neutralisera ämnet. Ett sätt är att prata om privata saker utan att det är privat för någon i klassrummet, ett annat är att prata om det privata genom att diskutera det med icke-privata termer och det tredje är att transformera det privata med hjälp av en frågelåda. Utvecklandet av dessa strategier kräver vilja, engagemang och kompetens av läraren. Studiens främsta slutsats är att strukturella brister i utbildning och styrdokument gör att sex- och samlevnadsundervisningen till stor del beror på hur läraren definierar sin roll, tolkar sin uppgift och sitt ansvar. Detta kan tänkas vara en bidragande orsak till att ämnet inte behandlas likvärdigt.