Att spela ett stycke utan noter är en viktig aspekt i musicerandet, men trots detta finns få konkreta riktlinjer för hur memoreringsprocessen optimeras, och musiker hittar ofta sin egen väg. Syftet med denna studie var därmed att, ur ett designteoretiskt perspektiv, undersöka vilka resurser som ligger till grund för effektiv memorering. För att undersöka detta testades två memoreringsmetoder, konstruerade i linje med tidigare litteratur och forskning, på två Intermezzo av Brahms. Metod ett baserades på mekanisk inlärning utan analys, och metod två baserades på harmonikanalys. Videoobservation och loggbok användes för att dokumentera arbetet för varje metod, och effektiviteten mättes genom antal använda timmar. Resultatet visade att metod två i större utsträckning utnyttjade konceptuellt ramverk jämfört med metod ett, men att metoderna i övrigt liknade varandra i använda resurser. Metod två (5 timmar 15 minuter) var dessutom mer tidseffektiv jämfört med metod ett (14 timmar 20 minuter). I tillägg till den förbättrade effektiviteten bidrog dessutom metod två till större medvetenhet i musicerandet, vilket i sin tur ledde till ökad motivation för memorering. I diskussionen undersöks studiens resultat i relation till tidigare litteratur och forskning. / Playing a piece by heart is an important aspect of being a musician, despite this there are few concrete guidelines for how the memorization process is optimized, and musicians often find their own way. The purpose of this study was therefore to, from a design theory perspective, investigate which resources underlie effective memorization. To investigate this, two memorization methods, constructed in line with previous literature and research, were tested on two Intermezzo by Brahms. Method one was based on mechanical learning without analysis, method two was based on harmonics analysis. Video observation and logbook were used to document the process, efficiency was measured by utilized hours. Results showed that method two depended more on conceptual framework compared to method one, the methods were however similar in other used resources. Method two (5 hours 15 minutes) was more time-efficient than method one (14 hours 20 minutes). In addition to the improved efficiency, method two contributed to greater awareness in the memorization process, which in turn led to increased motivation for memorization. The discussion examines the study's results in relation to previous literature and research.