Målet med denna uppsats är att undersöka vilka strategier som tre svenska myndigheter använder vid översättning av femton systematiskt utvalda termer, från svenska till spanska och franska. Arbetet grundar sig därtill i Niskas och Frøilis (1992) sex strategier för termöversättning, anpassade för detta arbetes praktiska tillämpning: direkt/ungefärlig motsvarighet; översättningslån; parafrasering; direktlån; nybildning; och översättningsdubblett. Därutöver ställs hypotesen att antalet rotmorfem i en term inverkar på vilken strategi som används för dess översättning. Resultaten visar att fem av Niskas och Frøilis strategier, närmare bestämt alla utom nybildning, används för termöversättningarna. De totala resultaten avslöjar att den största andelen av dem använder direkt/ungefärlig motsvarighet, följt av översättningslån och parafrasering som har ungefär jämnstora andelar, vartefter översättningsdubblett och direktlån har betydligt mindre andelar, varav den förras är större än den senares. Hypotesen visar sig inte kunna bekräftas. Vad beträffar värdet av resultaten poängteras att variation i översättningsstrategier försvårar förståelsen av de spanska och franska måltexterna, vilket i sin tur motverkar det enkla, vårdade och begripliga språk i myndigheters kommunikation som svensk lagstiftning strävar efter.

Syftet med interventionen var att undersöka om 20 undervisningstillfällen inom rotmorfem kunde öka elevers kunskaper inom stavning i årskurs 4. Det didaktiska genomförandet utfördes på två olika landsbygdsskolor och kommuner där 60 elever deltog. Olika teoretiska utgångspunkter präglade studiens utformande. Uppgifterna hämtades från boken Rotfrukt som handlade om rotmorfem, ord. Lektionerna började alltid med en kort genomgång och repetition. Därefter arbetade eleverna i par- eller olika gruppkonstellationer för att senare ha en gemensam genomgång av uppgifterna i helklass. Vår pedagogiska roll var en kombination av undervisare och handledare. Intresset var att se om interventionen kunde höja elevernas stavningsförmåga på kort sikt det vill säga sex veckor, men även om effekten var långvarig efter 3 månader. På båda skolorna fanns en experiment- samt en jämförelsegrupp. Mätningen av lektionernas effekt gjordes med hjälp av pre- och posttester. På den kortsiktiga mätningen användes diktamensprovet Rotmorfem ur boken Rotfrukt. Till den långsiktiga mätningen användes testet Rättstavning 1 från Diagnostiska Läs- och skrivproven (DLS) för årskurs 4-6. Studiens resultat visade att den kortsiktiga mätningen från diktamensprovet Rotfrukt gav en stor effektstorlek medan den longitudinella mätningen från DLS Rättstavning 1 låg under gränsen för en liten effektstorlek hos experimentgruppen.