Uppsatsen avhandlar hur Försvarsmakten kan försörjas med färska livsmedel under en längre säkerhetspolitisk kris. Syftet med uppsatsen är att utreda vad som krävs för att försörjning av färska livsmedel till Försvarsmakten ska fungera, då samhället utsätts för stora påfrestningar inom livsmedelsförsörjningen under en långvarig säkerhetspolitisk kris. Inledningsvis har styrande dokument avseende livsmedelsförsörjning och vilka krav som våra folkvalda ställer på den svenska försörjningsberedskapen avseende färska livsmedel studerats för att skapa en bakgrund till problemställningen. Inhämtningen av empiri har skett genom intervjuer med nyckelpersoner inom Försvarsmakten, Livsmedelsverket och MSB samt en genomförd workshop med delvis samma aktörer samt från Försvarshögskolan. Empirin från intervjuer och workshop har analyserats genom en grounded theory-ansats och sammanförts till en sammanställd empiri. Den sammanställda empirin diskuteras mot vald referensram; Ledning av försörjningskedja, Designa effektiva organisationer, Krishantering samt ett mer nutida exempel; Coronakommissionens slutbetänkande. Det resultat och slutsatser vi kommit fram till är: En tvärfunktionell ledning över Sveriges försörjningsnätverk avseende livsmedel behöver tillsättas Underhållssäkerhetsnivåer i försörjningskedjan behöver fastställas och ett svenskt livsmedelskoncept behöver skapas Livsmedelssektorn behöver åläggas att tidigarelägga den svenska livsmedelsberedskapen Livsmedelspersonal, -transportresurser och -anläggningar behöver krigsplaceras. Kraven på näringslivet och den svenska befolkningen behöver tydliggöras och kommuniceras Försvarsmakten behöver öka mängden personal som omsätter deras hållbara livsmedel Sveriges internationella samarbeten behöver stärkas Avslutningsvis lämnas ett antal rekommendationer till Försvarsmakten, MSB, livsmedelssektorn (Livsmedelsverket, Statens jordbruksverk och Statens veterinärmedicinska anstalt) och Försvarshögskolan.

Syftet med vår uppsats har varit att undersöka vilka möjligheter det civila näringslivet har att stödja Försvarsmakten med reparations- och underhållstjänst av försvarsmaktsgemensam materiel under en säkerhetspolitisk kris. Utvecklingen av vårt Totalförsvars har återigen blivit en aktuell fråga, kopplat till det säkerhetspolitiska läget i Europa idag. Det svenska Totalförsvaret syftar till att det civila försvaret tillsammans med Försvarsmakten gemensamt ska stärka samhällets motståndskraft. Ett starkt och robust civilt försvar är en förutsättning för att samhället ska kunna stödja Försvarsmakten under kriser och krig. Metoden som har varit vår ledstång under studien bygger på en induktiv ansats med ett explorativt förhållningssätt. Själva datainsamlingen och bearbetningen av den har varit kvalitativ, där datainsamlingen har genomförts genom semistrukturerade intervjuer av respondenter från både näringslivet och Försvarsmakten. De insamlade data i form av intervjuunderlag har analyserats, kodats och grupperats i teman enligt metoden tematisk analys. Resultatet från studien visar på att Sverige inte längre har den förmåga till krisberedskap som vi hade i slutet av 1990-talet och där regeringen slutligen upphävde förordningen kring motorreparationstjänsten. Vårt insamlade underlag visar dock på att såväl statliga offentliga utredningar, som myndigheter och det civila näringslivet ser ett behov och möjlighet till att kunna återskapa någon form av samverkan mellan civila företag och Försvarsmakten för att öka tillgängligheten på försvarsmaktsgemensam materiel. Studien har kommit fram till att Sverige har förutsättningar för att kunna bygga upp en krisberedskap kring reparations- och underhållstjänst i likhet med den vi hade före juni 2007. I denna nya krisberedskap har civila företag en uppgift i att stödja Försvarsmakten med reparations- och underhållstjänst av försvarsmaktsgemensam materiel vid kriser, väpnat angrepp och krig. / The purpose of this thesis has been to investigate what opportunities the commercial industry has to support the Armed Forces with repair and maintenance services of armed forces common equipment during a security policy crisis. The development of our Total Defence has once again become a topical issue, linked to the security policy situation in Europe today. The Swedish Total Defence aims to ensure that civil defence, together with the Swedish Armed Forces, jointly strengthens the overall resilience of society. A strong and robust civil defence is a prerequisite for society to be able to support the Armed Forces during crises and war. The method that has been our guidance during the study is based on an inductive approach with an exploratory approach. The data collection and its processing has been qualitative, where the data collection has been carried out through semi-structured interviews of respondents from both the commercial industry and the Swedish Armed Forces. The collected data in the form of interview data has been analysed, coded and grouped into themes according to the method of thematic analysis. The results of the study show that Sweden no longer has the capacity for crisis preparedness that we had in the late 1990s and where the government in the end repealed the regulation on the Total Defence repair and maintenance service. However, our collected data shows that both government public inquiries, as well as authorities and the commercial industry, once again see a need and opportunity to recreate some form of collaboration between civilian companies and the Armed Forces in order to increase the availability of joint armed forces equipment. The study has concluded that Sweden has the prerequisites to be able to establish a repair and maintenance service similar to the one we had before June 2007. Where civilian companies have a role in supporting the Armed Forces with the repair and maintenance service of armed forces common equipment in the event of crises, armed attack or war.