Bergslagets museum is one of the oldest industrial museums in Sweden. It opened in 1922 in Falun, by the big mining company Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag. This is a study of why a company would be interested in running a museum, why Bergslagets museum opened and who the people were that created it. Several persons were involved in collecting and organizing the models of old machinery, letters, paintings, pictures that was to become the Bergslagets museum. This paper shows different motives behind the opening of an industrial museum in Falun and gives a presentation of its superintendants, Carl Sahlin, Alvar Silow, Erik Johan Ljungberg and Olof Söderberg. All of them were central in the creating of the Bergslagets museum, today known as Gruvmuseet i Falun.

Syfte: I våra svenska tidningar har bilderna fått ta mer och mer plats och får därmed större möjlighet att påverka läsaren med egna tolkningar av bilden. Det har lett till en debatt kring hur bilder används för att gestalta våra politiker på nyhetsplats. En grupp journalister som kallar sig Den allierade journalisten uppmärksammade att det, enligt dem, fanns en skillnad i hur Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt porträtterades i bild under valspurten 2010. Senare redovisade journalistprofessor Kent Asp att vissa tidningar varit extra hårda i sin bevakning av Mona Sahlin i nyhetstexter. Med anledning av detta finner vi det intressant att undersöka och analysera  tidningarna Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressens bilder av Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt de sista veckorna innan valet 2010. Med en djupgående analys av materialet vill vi se hur de båda partiledarna framställs, om det är några skillnader mellan framställningen av de båda, samt om det fanns någon skillnad mellan tidningarna i hur de framställde Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Metod: Vår undersökning har utförts genom en kvalitativ semiologisk bildanalys av Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet och hur de gestaltade Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt i valet 2010. Urvalet har gjorts genom en denotativ genomgång av det totala antalet bilder på de båda där de figurerat på tidningens framsida med tillhörande sidor till artikeln inne i tidningen. Sedan har vi konnotativt analyserat ett representativt urval av bilder av de bilder som vi gick igenom i föregående steg. Den semiotiska bildanalysen fokuserar på konnotationer med miljöer, symboler och tecken samt de känslor betraktaren får beroende på den kulturella bakgrund betraktaren har.   Slutsats: Det går att se skillnader i framställningen av Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Skillnaden ses tydligast i kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen. Överlag så är bilderna och rubrikerna om henne negativt vinklade och handlar mer om henne som person än om den politik som hon framför. Fredrik Reinfeldts politik får också stå tillbaka till förmån för artiklar om honom, men i de bilder han syns så är de till stor grad positiva. Redan tidigt i valspurten utmålas Reinfeldt som en vinnare av de båda kvällstidningarna, vilket fortsätter synas hela vägen till valdagen.  Kvällstidningarna gestaltar kampen mellan Reinfeldt och Sahlin mer som spel än sak, något som dagstidningarna inte gör till lika stor grad. Dagstidningarna tar upp sakfrågorna oftare än kvällstidningarna, men bildmässigt använder de sig av liknande bildspråk som kvällstidningarna. Bilderna i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet  är också de till Reinfeldts fördel, respektive Sahlins nackdel. Bilderna kan analyseras på ett djupare plan än kvällstidningarna som ofta förankrar sina bilder i en rubrik för att tolkningen av bilden ska bli mer stängd. Bilderna i dagstidningarna är mer ödesmättade och genomtänkta, och framställer ofta Reinfeldt som en vinnare, men Sahlin som en ensam förlorare.

The aim of this paper is to study and outline the factors governing political leadership at the party leader level, and to conclude to what extent a party leader rules and to what extent the party leadership is contextually determined. The theories used are based on Elgie's interactionistic study of political leadership and Stewart's organisational model of leadership as well as political culture. Thus, the questions raised are if the leader leads or if the leader follows; if the leadership environment is formed by the leader or if it is, merely, implemented on the leader; and what a model of the political leadership consist of? To answer these questions a text analysis comparing Sahlin’s speeches to the party’s political programme is used as well as in-depth interviews with members of the Board of Party. The conclusion shows that the leadership is contextually framed, but the leader is free to implement his or her ambitions within that frame as long as it is coherent to the party line.