No description available.

No description available.

The process of choosing a site for a nuclear waste repository means that many aspects have to be taken into consideration. One of these is that the repository has to be mechanically stable for a long time. The mechanical stability of the rock is very difficult to determine. One of several factors, which determine the mechanical stability, is the virgin state of stress. The thesis project consists of two parts. In the first part the state of stress at Äspö Hard Rock Laboratory had to be defined. This was done based on earlier rock stress measurements conducted during the years 1988 to 1997. Two different measurement techniques have been used, hydraulic fracturing and overcoring. During the overcoring two types of cells have been used, CSIRO HI-cell and a cell developed by the Swedish State Power Board (SSPB). In the second part of the project, investigation of the correlation between the stress and geological structures are made using numerical modelling tools such as FLAC, UDEC and 3DEC. The rock stress measurements using the hydraulic fracturing gave orientations of the horizontal stress that coincide with earlier hydraulic fracturing measurements conducted in Scandinavia. The magnitudes of rock stresses are slightly lower than the earlier reported stress magnitudes for the Scandinavian part of the earth crust. The rock stresses obtained from the overcoring resulted in higher stresses than what was predicted by the hydraulic fracturing measurements. However, the orientation of the maximum horizontal stresses coincides well between the two techniques. The orientation is also more or less constant with respect to increasing depth. The state of stress at Äspö is defined by using the results from the hydraulic fracturing and the measurements conducted by SSPB-cell. The measurements from the SSPB-cell are used since these have a Poisson's ratio that corresponds well with the uniaxial tests of rock samples and since the measurements have been done at a distance from the opening where no influence from the openings can be expected. Since the magnitudes of the rock stresses differ between overcoring and hydraulic fracturing, some efforts have been made to find possible causes for this. The rock stresses when conducting overcoring gave higher values overall, which could be explained by high Poisson's ratios and a minor influence from the opening as the stress measurements might have been done in the disturbed zone. The high Poisson's ratio may depend on the stress-induced microcracks, which might be initiated during the overcoring of the cell, during the drilling of the pilot borehole, in which the cell is installed, and during biaxial testing. Statistical analysis showed that there is significant differences between the mean values of Poisson's ratio obtained from biaxial tests of cores containing the CSIRO HI-cell and the SSPB-cell. Poisson's ratio is about 0.34 for CSIRO HI-cell while the SSPB-cell gave a Poisson's ratio of 0.23. The analysis also showed that Young's modulus does not differ between the techniques. The modelling in FLAC was made to simulate the overcoring and biaxial testing. The result show that it is possible to obtained extensional strain in the core during overcoring if the major principal stress is perpendicular to the borehole axis. This may lead to microcracking occurring in the core causing high Poisson's ratio, which results in higher stresses. It can also be seen from the simulation of the biaxial testing that extensional strain is achieved even if the hollow core is not damaged during overcoring. The analyses using UDEC was made to study the effect of different properties of a discontinuity, such as the dip angle, Young's modulus, Poisson's ratio, density and the normal and shear stiffness. The analyses showed that an inclined discontinuity affects the stresses especially if sliding occurs. So, the dip angle does not solely, determine the amount of disturbance of the state of stress around a discontinuity. If slip will occur or not depends, thus, on a combination of dip angle, friction angle and the far field state of stress. A dip angle of 30 degrees affected the major principal stress most, while the minor principal stress is most affected by a dip angle of 45 degrees, for a friction angle of 10 degrees. The results from the simulation of a thick zone showed that the elastic properties of the zone material mainly affect the stresses within the zone. However, higher values of Young's modulus and Poisson's ratio in the zone than in the side rock resulted in higher stresses within the zone than outside. The orientation of the major principal stress becomes more perpendicular to the zone. The 3-dimensional analyses using 3DEC was made in order to investigate if the stresses at Äspö could be correlated with the major geological structures. The results show that the increase in the horizontal stress seen both in KAS02 and KAS03 is obtained in the model when using a bilinear stress state that is based on the measurements performed at Äspö. However, a satisfying coincidence is not obtained with the measured stresses in KAS02, KAS03, KAS05 and KZXSD8HL, which were the boreholes used as reference boreholes. One of the reasons for the disagreement may mainly be that the discontinuities used in the 3DEC model are more or less vertical. The least dip angle used is 60 degrees. Another reason may be that the measured stresses are influenced by far more parameters than are used in the 3DEC- model, such as different rock types, smaller discontinuities and mineral grains. / <p>Godkänd; 2000; 20070316 (ysko)</p>

No description available.

No description available.

The required spare parts planning for a system/machine is an integral part of the product support strategy. The number of required spare parts can be effectively estimated on the basis of the product reliability characteristics. The reliability characteristics of an existing machine/system are influenced not only by the operating time, but also by factors such as the environmental parameters (e.g. dust, humidity, temperature, moisture, etc.), which can degrade or improve the reliability. In the product life cycle, for determining the accurate spare parts needs and for minimizing the machine life cycle cost, consideration of these factors is useful. Identification of the effects of operating environment factors (as covariates) on the reliability may help in the prediction and calculation of the required spare parts for a system under given operating conditions, which constitutes the research problem studied in this thesis. The Proportional Hazard Model (PHM) method is used for estimation of the hazard (failure) rate of components under the effect of covariates. In this research an approach has been developed to forecast and estimate accurately the spare parts requirements and to create rational part ordering strategies. Subsequently, a model considering environmental factors is developed to forecast and estimate the required number of spare parts within a specific period of the product life cycle. This thesis only discusses non- repairable components (changeable/service parts), which must be replaced after failure. In addition, the existing method for calculating the number of spare parts on the basis of the reliability characteristics, without consideration of covariates, is modified to arrive at the optimum spare parts requirement. To test the model, case studies concerning spare parts planning based on the reliability characteristics of parts and with/without considering the operating environment have been carried out. The results show clearly the differences between the consumption patterns for spare parts with and without taking into account the effects of covariates in the estimation. The final discussion treats spare parts logistics and inventory management. In this work an attempt is made to minimize the inventory cost and consequently the product life cycle cost. Two models for ordering, purchasing and storing spare parts are discussed in connection with the inventory management. / Godkänd; 2003; 20070215 (ysko)

Sigtuna är en av de äldsta städerna i landet. Kyrkan S:t Olof är en av flera medeltida kyrkor i staden. Under hösten 2005 utförde Leica Geosystems en demonstrationsmätning med en laserskanner i S:t Olofs ruin. Från museets håll ville man därefter att hela ruinen skulle mätas upp tredimensionellt för att på ett bättre sätt kunna analysera komplicerade kronologiska händelser och förändringar. Man har tidigare inom vetenskapsgrenen byggnadsarkeologi upplevt problem med att åstadkomma en fullständig bild av en byggnad genom tvådimensionella ritningar. I en tredimensionell avbildning synliggörs rummet på ett mer fullkomligt och verklighetstroget sätt. Idag har man då och då börjat använda geodetiska metoder och datavisualisering. Detta kommer med stor sannolikhet att ingå i utvecklingen i framtiden. Det finns därför ett behov av att utvärdera användandet av geodetisk mätningsteknik utifrån byggnadsarkeologens önskemål och avsikter samt att undersöka den tredimensionella modellens kapacitet för visualiseringssyften. Målsättningen med detta examensarbete är att göra själva inmätningen av S:t Olofs ruin och undersöka hur den tredimensionella modellen ska kunna användas för att visualisera resultatet av den byggnadsarkeologiska analysen. Inom ramen för examensarbetet har ruinen efter kyrkan S:t Olof mätts in med hjälp av en laserskanner av fabrikatet Leica HDS 3000. De inmätta punkterna har georefererats till Sigtuna kommuns koordinatsystem. Objekt i punktmolnet har vektoriserats och importerats till dokumentationssystemet Intrasis.

Lantmäteriet (the Swedish mapping, cadastral and land registration authority) has been laser scanning Sweden since 2009. From the laser scanned data a digital elevation model (DEM) in grid format, with a resolution of 2 m, is produced. This DEM is called GSD-Höjddata, grid 2+ and from its data and the laser point cloud itself (in the form of a las-file) contour lines can be extracted. Lantmäteriet has not yet done this, but plans to update the contour lines in their cartographic products exist. If this is to be done in a satisfactory way an evaluation of different methods for it is needed. The aim of this study is therefore to investigate the pros and cons of different methods for generation and generalization of contour lines. The goal is mainly to find a good method for Lantmäteriet’s need, but hopefully other users of the laser data will also be able to benefit from the results of the study.   The research was conducted in the form of a literature study of other authors experiences of different methods, a series of own tests were also carried out. The tests were done using the softwares FME, ArcMap and Karttapullautin. The resulting contour lines were evaluated both by ourselves and by cartographers and others with knowledge on the subject working at Lantmäteriet. Detailing, smoothness and the retainment of characteristic shapes and formations in the contour lines were examined. Topological errors and uncertainties in elevation were also observed. The examinations resulted in the tested line smoothing and simplifying algorithms being ruled as unfit for use. All programes generated contour lines with a too high detail level if no steps to generalize were taken. A method where the DEM was smoothed before generating the contour lines was decided to give the best results for use in Lantmäteriet’s cartographic products. We therefore suggest further research on how this method can be implemented. / Lantmäteriet har sedan 2009 arbetat med att laserskanna hela Sverige. Från det laserskannade datat framställs GSD-Höjddata, grid 2+ som är en digital höjdmodell (DEM) i rasterformat med upplösningen 2 m. Från dessa data och laserpunktmolnet, i form av en las-fil, kan höjdkurvor framställas. Lantmäteriet har ännu inte gjort höjdkurvor på det här sättet, men planer på att uppdatera höjdkurvorna i deras kartprodukter på detta sätt finns. Om det ska kunna göras på ett bra sätt behövs en utvärdering av olika tillgängliga metoder. Syftet med det här examensarbetet är därför att undersöka skillnaderna mellan olika metoder för framställning av höjdkurvor från en DEM, samt olika generaliseringsmetoder som kan tillämpas på höjdkurvorna. Målet är främst att hitta en bra metod för Lantmäteriets behov, men även andra användare av laserdatat ska kunna dra nytta av resultatet.   Undersökningen skedde i form av en litteraturstudie av andra författares erfarenheter av olika metoder och en egen serie tester. Testerna utfördes i programvarorna FME, ArcMap och Karttapullautin. Höjdkurvorna utvärderades både på egen hand och med hjälp av kartografer och andra kunniga på Lantmäteriet. Detaljering, mjukhet/kantighet och bibehållande av karaktäristiska formationer hos höjdkurvorna undersöktes. Även topologiska felaktigheter och osäkerheter i höjd kontrollerades. Undersökningarna resulterade i att samtliga linjeutjämningsalgoritmer i programmen som testades bedömdes som olämpliga. Gemensamt för alla program var att överdriven detaljering förekom vid icke-generaliserade kurvor. Överlägset bäst för tillämpning till Lantmäteriets kartprodukter ansågs en metod där DEM:en medelvärdesfiltrerades vara. Vi anser därför att likande metoder skulle kunna vara lämplig att undersöka vidare.

Skogs- och jordbruksfastigheter i Dalarna består ofta av långsmala och därmed opraktiska skiften, därför genomförs omfattande omarronderingsförrättningar av Lantmäteriet. Förrättningarna går ut på att byta mark mellan fastighetsägarna, för att skapa ändamålsenliga skiften, med syftet att bl.a. främja investerings- och exploateringsmöjligheterna inom regionen. För att kunna upprätta ett kartunderlag inför värderingen av fastigheten, måste de hävdade gränserna mätas in. Arbetet sker med Network Real Time Kinematic (nätverks-RTK) alternativt totalstation, och den största tillåtna radiella avvikelsen i plan är 0,50 m (basnivåkravet). Syftet med detta examensarbete har varit att undersöka om det finns en möjlighet att använda Unmanned Aircraft Systems (UAS) vid mätning av hävdade fastighetsgränser. UAS är ett system bestående av en obemannad luftfarkost, en digitalkamera, en mottagare för Global Positioning System (GPS), ett Inertial Navigation System (INS), en radiolänk och en styrdator. I ett avgränsat område på ca 24 ha i Norra Åbyggeby, norr om Gävle, har svartvita och helvita flygsignaler av storleken 0,40x0,40 m placerats ut och mätts in som stöd- eller gränspunkter med nätverks-RTK. Medelkoordinater i plan har beräknats för de mätta punkterna, vilka har använts som referenskoordinater. Dessa har jämförts med mätta koordinater i en ortofotomosaik, framställd från flygningar med UAS på 100 och 180 m höjd. För att få ytterligare en jämförelse har flygsignaler markerats i respektive flygbild i programvaran PhotoScan från Agisoft, vilken har beräknat koordinater. Objektidentifieringen av flygsignaler, placerade i olika miljöförhållanden och från olika flyghöjder, har studerats. Digitaliseringen i ortofotomosaiken resulterade i ett radiellt Root Mean Square error (RMS-värde) på 0,083 m från 100 m flyghöjd och 0,049 m från 180 m flyghöjd. Motsvarande radiella RMS-värden resulterade i 0,071 m från 100 m flyghöjd, och 0,077 m från 180 m flyghöjd vid beräkningen i PhotoScan. F-test har beräknats med de fyra RMS-värdena, resultatet av F-testet visade att koordinater erhållna i en ortofotomosaik i ArcMap, är likvärdiga med koordinater erhållna genom blocktriangulering i PhotoScan, och vid blocktriangulering är koordinaterna även likvärdiga från flyghöjderna 100 och 180 m. F-testet visade även att koordinaterna inte är likvärdiga när de är erhållna i en ortofotomosaik från flyghöjderna 100 respektive 180 m. Om vi bortser från systematiken vid tre av punkterna i ortofotomosaiken från 100 m visade inte F-testet någon statistiskt säkerställd skillnad mellan de två flyghöjderna. Samtliga radiella avvikelser i plan vid mätningen i ortofotomosaiken visade ett resultat som låg under basnivåkravet. Den största radiella avvikelsen i plan från 100 m flyghöjd blev 0,181 m och från 180 m flyghöjd blev den största radiella avvikelsen i plan 0,083 m. Motsvarande värden efter beräkningen i PhotoScan blev 0,155 m respektive 0,148 m. Det som har påverkat framställningen av ortofotomosaiken och därmed radiella avvikelser i plan, är bl.a. hur tät skogen var vid flygsignalens placering, samt solens inverkan vad gäller skuggbildning och ljusstyrka i bilderna. UAS kan användas vid mätning av hävdade fastighetsgränser men det finns ingen garanti för att samtliga signalerade gränspunkter kan digitaliseras direkt i ortofotomosaiken. En rekommendation är att använda en mindre noggrann metod för mätningen av stödpunkterna till georefereringen av punktmolnet/ortofotomosaiken än den som har använts i detta examensarbete. Den högre flyghöjden är att föredra med tanke på att tidsåtgången för flygningen blir kortare och ett mindre antal flygbilder behöver bearbetas. Välj den metod som användaren är van vid, manuell digitalisering i en ortofotomosaik eller automatisk beräkning i en blockutjämning. / Real properties in Dalarna often consist of small lots of forest or agriculture. These lots are often elongated and consequently impractical, therefore the Swedish mapping, cadastral and land registration authority performs comprising land consolidations. These are to swap land between the owners of the properties, in order to form appropriate lots, for purpose of, inter alia, promoting investment and development opportunities in the region. In order to establish a map, a decision basis, for the valuation of the lot, the claimed proprietary right has to be surveyed. The work is performed with NRTK (network-RTK) or total station, and the maximum allowed planar deviation is 0.50 m (base level requirement). The purpose of this study was to examine whether there is a possibility of using Unmanned Aircraft Systems (UAS) when claimed property boundaries are going to be surveyed. UAS is a system consisting of an unmanned aerial vehicle, a digital camera, a Global Positioning System (GPS) receiver, an Inertial Navigation System (INS) and a control station. In a delimitated area of about 24 ha in Norra Åbyggeby, north of Gävle, black and white and white markers, with the size of 0.40x0.40 m, were positioned in the terrain and then surveyed as ground control points or boundary points with network RTK. Mean planimetric coordinates have been calculated for the control points, which have been used as reference coordinates. These have been compared with the coordinates measured in an orthophotomosaic produced from flights with UAS at an altitude of 100 and 180 m. To get a further comparison, the coordinates were determined by a block adjustment in the software PhotoScan from Agisoft. The object identification of the markers, placed in different environments, and from different altitudes has been studied. The digitalization in the orthophotomosaic resulted in a Root Mean Square error (RMS-value) of 0.083 m at an altitude of 100 m and a value of 0.049 m at an altitude of 180 m. Corresponding RMS values were 0.071 m at an altitude of 100 m and 0.077 m at an altitude of 180 m when computed in PhotoScan. F-test has been calculated using the four RMS values, the result of the F-test showed that coordinates obtained in an orthophotomosaic, in ArcMap, are equivalent to coordinates obtained by block adjustment, in PhotoScan. The F-test also showed that the coordinates are equivalent from altitudes 100 and 180 m by block adjustment, but they are not equivalent when they are obtained in an orthophotomosaic from altitudes 100 and 180 m. If we disregard the systematic error at three of the points (orthophotomosaic 100 m) the F-test did not show any statistically significant difference between the two altitudes. All deviations were below the base level requirement. The largest planar deviation was 0.181 m at an altitude of 100 m and 0.083 m at an altitude of 180 m. Corresponding values for PhotoScan were 0.155 m and 0.148 m. How dense the forest was where the marker was placed and the impact of the sun, in terms of shadows and brightness, have affected the composition of the mosaic, and consequently the deviations. UAS can be used for surveying of claimed property boundaries, but there is no guarantee that all signalized boundary points can be surveyed directly in the orthophotomosaic. One recommendation is to use a less accurate method for the measurement of the ground control points (needed for the georeferencing of the point cloud/orthophotomosaic) than the method used in this thesis. The higher altitude is preferable because the time requirement of the flight will be shorter, and a smaller number of aerial photos need to be processed. Choose the method that the user is used to, manual digitizing in an orthophotomosaic or automatic calculation in a block adjustment.

Visualisering av 2D-data, dvs. kartor, bilder och papper/trämodeller har gjorts på kommuner i decennier, till exempel inom samhällsplanering för att ge en bild av hur en planerad byggnad ska passa in i det nuvarande området. Nu under 2000-talet har det blivit mer populärt att använda sig av 3D för att visualisera kommande projekt inom samhällsplanering och GIS.   Syftet med arbetet var att få en bild över hur 3D-användningen ser ut hos kommunerna i Gävleborgs län och göra en realistisk 3D-modell av en byggnad i Google SketchUp, för att demonstrera hur det fungerar att göra en 3D-modell från inmätningsdata.   För att ta reda på hur användningen av 3D-modeller ser ut i Gävleborgs län gjordes en enkätundersökning, där samhällsplanerare, GIS-ingenjörer och mätingenjörer i länets tio kommuner fick svara på en enkät som sedan skickades tillbaka via e-post. För att demonstrera hur visualisering av ett hus kan göras gjordes en modell i Google SketchUp 7.0. Först gjordes en inmätning av en fastighet med hjälp av totalstation. Samtidigt togs fotografier som användes till textureringen av modellen i Google SketchUp.   Resultatet av enkätundersökningen visar att 8 av 10 kommuner i Gävleborgs län inte använder sig av 3D-modellering i sitt arbete och detta beror till största del på att det inte finns kompetens, tid eller pengar att börja använda 3D-modellering, viljan att börja använda 3D-modellering finns. De kommuner som använder 3D-modellering är Hudiksvall och Gävle. Hudiksvall använder 3D-modellering till bygglovshandläggning och Gävle använder 3D-modellering till bland annat visualisering av hus/områden, visualisering av planerade objekt och visualisering av t.ex. radonmätning.   Resultatet visar att det är brist på kompetens som gör att utvecklingen av 3D-modeller inte ökar. Det finns inte många högskolor/universitet i Sverige som erbjuder kurser inom 3D-modellering för t.ex. samhällsplanerare. För att få fler kommuner att börja kombinera 2D med 3D kommer det att behöva utbildas fler personer med 3D-kompetens, detta kan göras antingen genom att erbjuda 3D-modelleringskurser inom GIS- och samhällsplanerarutbildningar. De anställda på kommunen skulle kunna få chansen att gå kurser inom 3D-modellering, antingen på en högskola/universitet eller genom internkurser som kommunen själva anordnar.   Nyckelord: 3D-modellering, 3D, visualisering, Google SketchUp, Gävleborgs län