Denna uppsats behandlar huruvida funktionsforsaljningsavtalet ska delas upp eller helhetbedomas och hur det paverkar det skattemassiga perspektivet. Uppsatsen utreder forst funktionsforsaljning ur avtalsmassig synpunkt for att sedan ga igenom redovisning, inkomstbeskattning och mervardesbeskattning. Funktionsforsaljning innebar att kunden koper en funktion som kan innefatta bade varor och tjanster. Funktionsforsaljning ses som ett satt att kunna tillgodose koparens behov genom mer personligt anpassade losningar an vad en traditionell forsaljning kan erbjuda. Forsaljaren kan salja bade varor och tjanster som i olika sammanhang kan beaktas som en eller flera transaktioner. Inom avtalsratten kan flera avtal som har en tydlig koppling anses utgora sammanflatade avtal eller rent av betraktas som ett avtal. Inom redovisning sker uppdelning av varor och tjanster. Darefter ska aven periodiseringsfragan avgoras. Bedomningen av huruvida transaktioner ska delas upp respektive helhetsbedomas far darfor inverkan pa redovisningen. Detta paverkar i sin tur aven inkomstbeskattningen som till stor del foljer redovisningen. Mervardesbeskattningen har fyra olika skattesatser. Fragan om funktionsforsaljningsavtal ska delas upp eller helhetsbedomas far darfor betydelse om de eventuella delarna i ett avtal hanfors till olika skattesatser. Fragan som ska avgoras blir darmed vilken alternativt vilka skattesatser som ska anvandas.

Det föreligger fem dokument i uppsatsen. Dessa är krediten, säkerhetsbilagan, avtal i anledning av säkerhetsöverlåtelse, överlåtelseavtal samt godkännande av överlåtelsen av arrenderätten. Det är dock oklart hur dessa förhåller sig till varandra då de verkar för olika saker trots att de är upprättade i ett nära funktionellt och tidsmässigt sam-band. Syftets första del är att utreda hur avtalen ska bedömas, om de tillsammans ska ses som ett och samma avtal genom sammanflätning eller om de ska bedömas isole-rade från varandra då varje avtal kan utgöra sin egen kosmos. Sammanflätningen mel-lan tre avtal, ”Avtal i anledning av säkerhetsöverlåtelse, överlåtelseavtal samt godkän-nande av överlåtelsen av arrenderätten” ansågs vara så stark av olika anledningar att det inte skulle bedömas isolerade från varandra utan de utgör tillsammans ett avtal. Krediten och säkerhetsbilagan bedöms vara ett avtal då säkerhetsbilagan utgör en del av krediten och är således inte ett självständigt avtal.I ”Avtal i anledning av säkerhetsöverlåtelse” finns det en klausul vilken av den bank som jag skriver för har ansetts vara snarlik den som gäller vid generell pantsättning. Problemet är dock att generell pantsättning inte ska förekomma i konsumentsam-manhang. Avtalstolkning genom den objektiva tolkningsmetoden gjordes för att fast-ställa klausulens innebörd då avtalet var ett standardavtal. Sedan jämfördes den med en generell pantsättningsklausul för att se hur lika de är. Det fastställdes då att verk-ningarna av klausulen är de samma som en generell pantsättningsklausul och de skill-nader som föreligger dem emellan är endast terminologiska samt att vissa ord var oli-ka men reellt inte påverkade klausulen vid en jämförelse. Klausulen kunde därför lik-ställas med en generell pantsättningsklausul som inte ska förekomma i konsument-sammanhang.