När propositionen för ett reformerat studiestödssystem lades 1999 poängterades det att studiestödssystemet skulle bära sina egna kostnader. Trots det skrivs stora belopp av. Både Riksrevisionen och Riksgälden har visat att CSN inte använder vedertagna metoder vid beräkningen av det som förväntas gå förlorat på grund av misskötta betalningar. Uppsatsens syfte har varit att skatta vad misskötta betalningar väntas kosta staten i form av framtida avskrivningar samt beräkna vad det skulle innebära för individen att istället bära kostnaden. Som en del i det arbetet har även faktorer som påverkar sannolikheten för misskötta betalningar av studielån identifierats. Resultaten av denna uppsats har bland annat visat att sannolikheten för misskötta betalningar är lägre för individer med eftergymnasial utbildning, hög skuld och låg ålder. Statens kreditförluster på studielån för till exempel individer som blev återbetalningsskyldiga under 2012 förväntas bli mellan 100 och 338 miljoner kronor. Om denna kostnad istället skulle bäras av årskullen innebär det en kostnadsökning på 2,2-7,8 procent för en individ med genomsnittlig skuld.