I detta examensarbete studeras universitetsstudenters attityder till och beteenden kring i huvudsak studielåntagande, men även andra former av lån berörs. Det övergripande syftet med denna studie är, genom att intervjua tolv universitetsstudenter om deras syn på studielån, att belysa hur individuella attityder till stu-dielån och belåning konstrueras och förändras. Studiens fokus är på studielånta-gande och utgångspunkten är en grupp utvalda studenter från olika program, kurser och årskurser på Linköpings universitet. Uppsatsen är av kvalitativ natur och metoden som används är semistrukturerade intervjuer samt en fokusgruppintervju. Huvudresultaten som framkommit av studien är att informanternas atti-tyder till låntagande grundas i familjens värderingar och påverkas och omformas genom ställningstagandet till studielån.

När propositionen för ett reformerat studiestödssystem lades 1999 poängterades det att studiestödssystemet skulle bära sina egna kostnader. Trots det skrivs stora belopp av. Både Riksrevisionen och Riksgälden har visat att CSN inte använder vedertagna metoder vid beräkningen av det som förväntas gå förlorat på grund av misskötta betalningar. Uppsatsens syfte har varit att skatta vad misskötta betalningar väntas kosta staten i form av framtida avskrivningar samt beräkna vad det skulle innebära för individen att istället bära kostnaden. Som en del i det arbetet har även faktorer som påverkar sannolikheten för misskötta betalningar av studielån identifierats. Resultaten av denna uppsats har bland annat visat att sannolikheten för misskötta betalningar är lägre för individer med eftergymnasial utbildning, hög skuld och låg ålder. Statens kreditförluster på studielån för till exempel individer som blev återbetalningsskyldiga under 2012 förväntas bli mellan 100 och 338 miljoner kronor. Om denna kostnad istället skulle bäras av årskullen innebär det en kostnadsökning på 2,2-7,8 procent för en individ med genomsnittlig skuld.