Introduktion Bristning i ljumskarnaär den näst vanligaste muskelbristningen bland fotbollsspelare och representerar upp till 28% av alla fotbollsskador per år. Det finns flertalet riskfaktorer som kan ge upphov till denna skadetyp, exempelvis styrkeförhållandet mellan höftadduktorer-abduktorer. Vidare har smärta påvisats minska muskelstyrkan. Syftet med denna studie var att undersöka sambandet mellan styrkeförhållandet i höftadduktorer-abduktorer och smärta. Metod Ett subelit-herrfotbollslag (n= 14) från Umeå deltog i studien. Testproceduren innehöll test med handdynamometer, som är ett validerat och reliabelt verktyg för att mäta styrkeförhållandet i höftadduktorer-abduktorer samt Five-Second Squeeze Test (5SST) som är validerad att utvärdera höft-och ljumskfunktion bland fotbollsspelare. Resultat Inget signifikant samband mellan styrkeförhållandet i höftadduktorer-abduktorer och smärtskattning i 5SST (p<0.05)noterades i denna studie. Konklusion Studien fann ingetsignifikant samband mellan styrkeförhållandet i höftadduktorer-abduktorer och smärtskattningen i 5SST. Baserat på detta resultat kan 5SST troligtvis inte användas för att identifiera fotbollsspelares styrkeförhållande i höftadduktorer-abduktorer. I framtiden bör större studier med fler deltagare utformas för att kartlägga om det finns ett samband mellan styrkeförhållande och upplevd smärta. / Introduction Groin muscle strain is the second most common muscle strain among soccerplayers and represent up to 28% of all soccer related injuries annually. There are multiple risk factors contributing to this type of injury, the strength ratio of hip adductors-abductors being one of them. Furthermore, pain has shown to decrease muscle strength. The purpose of this study was to examine the correlation between the strength ratio of hip adductors-abductors and perceived pain. Method One male subelite soccer team (n= 14) from Umeå participated inthis study.Thetwo tests that were conducted was the hand-held dynamometer and the Five-Second Squeeze Test (5SST). The hand-held dynamometer is a valid and reliable device used to examine the strength ratio of hip adductors-abductors and the 5SST is a valid measurement of hip and groin function insoccer players. Results No significant correlation was found between the strength ratio of hip adductors-abductors and perceived pain in the 5SST (p<0.05) in the present study. Conclusion The findings in the present study showed no significant correlation between the strength ratio of hip adductors-abductors and perceived pain in the 5SST. Based on the result, 5SST cannot be used to identify the strength ratio of hip adductors-abductors in soccer players. The present study emphasis the importance of larger studies with higher number of participants in the future to analyze the correlation of strength ratio and perceived pain.

Sammanfattning Bakgrund och Syfte: Behovet av ett effektivt arbetssätt för kliniska apotekare som står inför begränsade resurser och otillräcklig kapacitet ökar. Kliniska apotekare får prioritera patienter med störst behov av en intervention, men saknar ett bra screeningsverktyg som effektiviserar arbetet. Ett effektivt screeningsverktyg som prioriterar patienter med störst risk för LRP borde vara lösningen till ett kostnadseffektivt, produktivt och mer patientsäkert arbetssätt. Flera screeningsverktyg har utvecklats internationellt och syftet med denna studie är att undersöka användbarheten av ett screeningsverktyg utvecklat av Martinbiancho et al. Metod: Studien var en retrospektiv kohortstudie med en population på 50 patienter. Studiepopulationen som inkluderades var inneliggande patienter på medicinavdelningen på Lasarettet i Enköping. Beroende på riskfaktorer fick patienterna olika många poäng, vilket delade in dem i tre grupper; låg-, måttlig- och högrisk. Genom statistisk analys med ANOVA-test och 95% CI jämfördes om det fanns skillnad i antal LRP och antal kliniskt signifikanta LRP mellan grupperna. Resultat: Högriskgruppen hade ett medelvärde på 6,4±2,7 LRP, måttligriskgruppen hade 5,3±2,3 LRP och lågriskgruppen hade 4,0±1,7 LRP. Skillnaden mellan grupperna var inte statistisk signifikant (P=0,195).  Medelvärdet av kliniskt signifikanta LRP var 3,6±1,7 för högriskgruppen, 3,3±1,8 för måttligriskgruppen och 1,0±1,0 för lågriskgruppen. Skillnaden mellan grupperna var inte statistisk signifikant (P=0,067). Konklusion: Ingen signifikant skillnad mellan grupperna kunde påvisas varken för antalet LRP eller för antalet kliniskt signifikanta LRP. Verktyget kunde alltså inte påvisa en korrelation mellan högriskpatient och antalet LRP/kliniskt signifikanta LRP. Fler studier med större patientpopulation behöver göras för att kunna dra säkrare slutsatser om verktygets användbarhet. / Abstract Background and objectives: There is an increasing need for clinical pharmacists, facing limited resources, to use efficient working methods and to be able to prioritize patients with the greatest need for an intervention. An effective screening tool that can prioritize patients who are at greatest risk of drug related problems (DRPs) is something that should lead to a more cost-effective and productive service. Several screening tools have been developed internationally and the purpose of this study is to investigate the utility of a screening tool developed by Martinbiancho et al.   Design: The project was done with a retrospective cohort design on a population of 50 patients with medication reviews performed by clinical pharmacists. Depending on the patients score from the screening tool the patients were divided into 3 groups; low risk, moderate risk and high risk. Statistical analyses were performed using ANOVA-test and 95% CI to analyze whether there was a difference in outcome measures between the groups.   Settings: Medicine wards at the hospital of Enköping.   Main outcome measures: The groups mean value of DRPs and clinically significant DRPs.   Results: The highrisk group had a mean value of 6.4±2.7 DRPs, the moderate risk group had 5.3±2.3 DRPs and the low risk group had 4.0±1.7 DRPs. The difference was not statistically significant (P=0.195). The mean value of clinically significant DRPs was 3.6±1.7 for the high risk group, 3.3±1.8 for the moderate risk group, and 1.0±1.0 for the low risk group. The difference was not statistically significant (P=0.067).   Conclusion: No significant difference between the groups could be detected neither for the number of DRPs nor for the number of clinically significant DRPs. The tool could not detect a correlation between highrisk patient and the number of DRPs/clinically significant DRPs. Further studies with larger patient populations in different setting may confirm its value in a broader context.