Vägledning syftar vanligen till att få ut människor i arbete eller utbildning. Statliga och kommunala vägledningsinsatser vänder sig därför till personer upp till 64 år, vilket innebär att pensionärer idag står helt utan vägledning. Med detta som bakgrund syftar studien till att undersöka den förändring som övergången mellan arbets- och pensionärsliv innebär för individen. Även pensionsrelaterade aktiviteters betydelse undersöks, samt på vilket sätt planering, samtal och stöd kan inverka i sammanhanget.Studien utgår från en kvalitativ metod, bestående av intervjuer med personer i åldrarna 66 till 85 år. Resultat visar att informanternas upplevelse av pensioneringen är komplex, med känslor av såväl frihet som identitetsförlust. Arbetslivets betydelse är stor, och aktiviteterna fungerar ofta som en ersättning för detta. Särskilt handlar det om sociala faktorer, men även om möjligheten till utmanande och bekräftande uppgifter. Upplevelsen av övergången visar sig även vara nära sammanlänkad med hur individerna lämnat arbetslivet.Analysen visar att pensioneringen innebär en brytpunkt, vars natur avgör i vilken utsträckning informanternas roller och self-concept påverkas. Aktiviteterna fungerar sedan som en brygga mellan den avvecklande fasen och den utforskande, och skapar samtidigt nya roller och arenor. Planering, stöd och samtal saknas hos informanterna, vilket påverkar deras möjlighet att anpassa sig till pensioneringen.