<p>Separationer bland föräldrar har tidigare ansetts ovanligt, skamligt och som ett misslyckande men är numera vanligt förekommande bland många svenska familjer. Även om antalet separationer minskat de senaste åren är det fortfarande ett stort antal barn som berörs.</p><p>Studiens syfte är att undersöka pedagogers sätt att bemöta och arbeta med förskolebarn som har behov av en känslomässig bearbetning efter föräldrars separation. Undersökningens empiriska underlag baseras på semistrukturerade intervjuer. Sammanlagt genomfördes fem intervjuer med pedagoger med olika utbildningar och alla var verksamma inom förskolan. Tre utav pedagogerna var utbildade förskollärare, en specialpedagog samt en barnskötare. Alla personer var kvinnor.</p><p>Tidigare genomförd forskning inom ämnet har ofta inriktats på de negativa konsekvenserna som barnen får uppleva, och även hur pedagogerna arbetar med detta i förskolan. Utifrån detta finns ett intresse att studera i helhet hur och om barnen påverkas vid föräldrarnas separation samt hur det arbetas med i förskolan i praktiken.</p><p>Det erhållna resultatet tyder på att pedagogerna mestadels har observerat negativa konsekvenser hos barnen vars föräldrar har separerat. Barnen i förskolan har visat sig blivit mer känsliga i konflikter, ha lättare till gråt och kan känna sig otrygga. Pedagogerna har även upplevt positiva konsekvenser som att barn har lättare att ta för sig och fungera socialt.</p><p>Pedagogerna inom förskolan har olika tankar och synpunkter när det gäller att både bemöta och förhålla sig till barnen, och de arbetar alla på olika sätt. En del anser att ta första steget till att prata om separationen är en bra metod, medan andra anser att de då kan riva upp något som kanske inte redan finns. De olika synesätten har både likheter och skillnader med den tidigare forskningen.</p>

Separationer bland föräldrar har tidigare ansetts ovanligt, skamligt och som ett misslyckande men är numera vanligt förekommande bland många svenska familjer. Även om antalet separationer minskat de senaste åren är det fortfarande ett stort antal barn som berörs. Studiens syfte är att undersöka pedagogers sätt att bemöta och arbeta med förskolebarn som har behov av en känslomässig bearbetning efter föräldrars separation. Undersökningens empiriska underlag baseras på semistrukturerade intervjuer. Sammanlagt genomfördes fem intervjuer med pedagoger med olika utbildningar och alla var verksamma inom förskolan. Tre utav pedagogerna var utbildade förskollärare, en specialpedagog samt en barnskötare. Alla personer var kvinnor. Tidigare genomförd forskning inom ämnet har ofta inriktats på de negativa konsekvenserna som barnen får uppleva, och även hur pedagogerna arbetar med detta i förskolan. Utifrån detta finns ett intresse att studera i helhet hur och om barnen påverkas vid föräldrarnas separation samt hur det arbetas med i förskolan i praktiken. Det erhållna resultatet tyder på att pedagogerna mestadels har observerat negativa konsekvenser hos barnen vars föräldrar har separerat. Barnen i förskolan har visat sig blivit mer känsliga i konflikter, ha lättare till gråt och kan känna sig otrygga. Pedagogerna har även upplevt positiva konsekvenser som att barn har lättare att ta för sig och fungera socialt. Pedagogerna inom förskolan har olika tankar och synpunkter när det gäller att både bemöta och förhålla sig till barnen, och de arbetar alla på olika sätt. En del anser att ta första steget till att prata om separationen är en bra metod, medan andra anser att de då kan riva upp något som kanske inte redan finns. De olika synesätten har både likheter och skillnader med den tidigare forskningen.

Föräldrakoordination är en barnfokuserad alternativ konfliktlösningsmetod som praktiserats i Sverige sedan 2009. Denna intervjustudie har undersökt separerade föräldrars upplevelse av att få stöd i sitt föräldrasamarbete av en föräldrakoordinator. Intervjuer har genomförts med sju föräldrar som haft insatsen föräldrakoordinator under minst sex månader. Samtliga deltagande föräldrar har flera års erfarenhet av svårlösta konflikter med den andra föräldern och har tidigare provat andra former av konfliktlösningsinsatser. Resultaten visar att föräldrarna upplevt metoden som hjälpsam när det gäller att öka samarbetsförmågan, sänka konfliktnivån och förbättra barnens mående. Flertalet av de intervjuade föräldrarna beskriver att de upplevt att det framförallt varit hjälpsamt att få stöd med att strukturera kommunikationen dem emellan. Att ha tillgång till mer information om de gemensamma barnen har förbättrat såväl föräldraskapet som relationen till barnet. Att slippa sitta i gemensamma samtal, att få göra skriftliga överenskommelser och att föräldrakoordinatorn haft ett tydligt barnfokus i samtalen tas också upp som hjälpsamt. Föräldrarna beskriver att det för att nå dessa resultat är viktigt att föräldrakoordinatorn kan förhålla sig neutral i konflikten. / Parenting Coordination is a child-focused alternative dispute resolution approach practiced in Sweden since 2009. In this interview study separated parents experience of being supported in their parental cooperation by a parenting coordinator have been examined. Interviews have been conducted with seven parents who have had a Parenting Coordinator for at least six months. All participating parents have had several years of experience in an intractable conflict with the other parent, and has previously tried other forms of dispute solving measures. The results show that most parents have experienced that the method has been helpful when it comes to improving co-parenting skills, reducing conflict and improving the well-being of their children. The interviewed parents state that it has been most helpful to get support in structuring the communication with the other parent. Some say that having access to more information regarding common children improves parenting as well as the parent-child relationship. Not having to sit together in shared dialogue, getting help to make written agreements and the Parenting Coordinator having a clear child-focus in meetings are also addressed as helpful. Parents describe that in order to achieve said results it is important that the parenting-coordinator can remain neutral in the conflict.

This study aims to provide a picture of how family administrators in Sweden describes mothers and fathers who are in a custody conflict and whether there is a difference in how they are portrayed. It is a qualitative content analysis of the custody investigation of 15 custody conflicts. This study is based on gender theory and social constructions. Previous research shows that there is a tendency among family law case workers to view the mother as the primary parent with the main responsibility to care for the child while the father is viewed as a supporting parent. On the other hand, research shows that verdicts in custody conflicts are based on factual reasons such as time spent with the child. Our study shows that although case workers may portray mothers and fathers differently in custody investigations, these descriptions of the parents can always be traced to on-topic reasons such as domestic violence or ability to care for the child. In cases were mothers and fathers are portrayed differently, it can be traced to differing discourses among case workers.