Den här uppsatsen handlar om socialsekreterares perspektiv på sitt handlingsutrymme och hur socialsekreterare i sitt arbete samverkar med hälso- och sjukvården när en klient deltar i läkemedelsassisterad behandling. Syftet med studien är att öka kunskapen om handlingsutrymmet för socialsekreterare inom socialtjänsten i samverkan med hälso- och sjukvården kring klienter med läkemedelsassisterad behandling för opioidberoende. Vår studie har en induktiv ansats och är genomförd med hjälp av en kvalitativ metod med semi-strukturerade intervjuer. Materialet som analyserats består av sex intervjuer med åtta respondenter från socialtjänstens vuxenenhet missbruk. Vi använder oss av tidigare forskning som relaterar till samverkan i välfärdsorganisationen, en vetenskaplig artikel kring sidomissbruk och en vetenskaplig artikel ur en akademisk tidskrift som undersöker skillnader mellan privata och offentliga missbruksbehandlingar i USA. Resultatet har analyserats med hjälp av Lipskys teori om Street-level bureaucrats om handlingsutrymme och Bertalanffys systemteori för att få att förstå samverkan i ett helhetsperspektiv. Studiens resultat visar att socialtjänstens handlingsutrymme och samverkan finns inom den byråkratiska organisationens lagar och riktlinjer. Faktorer som ökar handlingsutrymmet och samverkan för socialsekreteraren är erfarenhet i yrket och allians med klientens motivation. Utmanande faktorer i handlingsutrymmet och samverkan med hälso- och sjukvården är när den byråkratiska organisationens mål med insatsen inte stämmer överens med klientens mål med insatsen. De mest framträdande faktorerna i vårt resultat som försvårar samverkan och begränsar handlingsutrymmet är sidomissbruk och samsjuklighet hos klienten.

Syftet med studien är att undersöka hur yrkesverksamma inom LARO arbetar vid förekomst av sidomissbruk, och hur behandlingen påverkas av förekommet sidomissbruk. Vidare undersöks hur det professionella handlingsutrymmet är utformat inom LARO. LARO utgörs av två huvudkomponenter; ena komponenten består av narkotikaklassade läkemedel och den andra komponenten innefattar psykosocial behandling där klienten bland annat får arbeta preventivt mot potentiella återfall. I samband med reviderade föreskrifter har LARO blivit mer tillgängligt för en större målgrupp samt mer tillåtande avseende potentiellt sidomissbruk. Tidigare forskning belyser att LARO kan resultera i en känsla av bättre livskvalitet i samband med att individen möjliggörs att arbeta med sin missbruksproblematik under kontrollerade former. Tidigare har LARO präglats av ett mer konservativt synsätt som medförde att klienter blev utskrivna med anledning av sidomissbruk. Ofrivillig utskrivning vid sidomissbruk kan leda till att individen återgår till sin gamla livsstil präglad av opioidmissbruk och dess konsekvenser.  Metoden som har använts är kvalitativ där fyra semi-strukturerade intervjuer har genomförts med yrkesverksamma inom LARO. Datamaterialet genererade fyra teman; handlingsutrymme och professionella förutsättningar, professionell samverkan och samsyn, asymmetriskt maktförhållande och en lyckad behandling ur olika perspektiv.  Med gräsrotsbyråkrati som teoretisk förståelseram visar studiens resultat att handlingsutrymmet inom LARO är relativt stort. Trots handlingsutrymmet arbetar mottagningarna likt varandra vid förekomst av sidomissbruk. Resultatet visar att de främst förekommande åtgärderna vid sidomissbruk är tätare drogtester, övervakade medicinintag och justering av medicindosering. Somliga klienter har en behandling som syftar till att reducera narkotikarelaterade skador varpå dessa klienter bemöts med mildare åtgärder vid sidomissbruk. Slutsatser som kan dras från studien är att handlingsutrymmets bredd grundar sig i föreskrifternas övergripande karaktär, som lämnar ett tolkningsutrymme till varje mottagning. Den psykosociala komponenten av behandlingen är frivillig vilket har medfört att ett flertal klienter väljer bort det. Det framkom i resultatet att behandlingen i dagsläget är präglad av ett klientcentrerat förhållningssätt i syfte att möta de individuella målen. Därav finns svårigheter att tyda vilka faktorer som resulterar i en lyckad behandling då målsättningen kan variera för varje enskild klient.