The aim of this thesis is to contribute to deeper knowledge about the writing practices of teachers in upper secondary school. Schools are under constant pressure to respond to the needs and expectations of an ever-changing society and political intentions. A major factor in this change which is taking place in schools is digitalization. Another factor is the adoption of new governing principles for schools involving management by goals and results, which brings increased demands for written documentation of teachers' work. In order to describe and problematize this development the thesis is based on a combination of Critical Discourse Analysis and New Literacy (Clark and Ivanič, 1997). The theoretical framework rests upon an understanding of writing as social action and the idea that texts both affect and are affected by the social environment. The empirical study focuses on twelve teachers and their writing practices, analyzed during week-long field visits over three years. The teachers' talk about their writing is used together with analyses of texts and images to investigate parts of teachers' writing which, according to the teachers, are considered complex and problematic. The findings indicate significant differences between the writing practices of the individual teachers, where each teacher has his or her own system of texts fulfilling different purposes. Despite these differences it is still possible to identify recurrent themes in the discursive conditions for teachers' writing: efficiency, reuse, authority, audit, relationships to addressees, and room to maneuver. The study illustrates possible dilemmas for teachers' writing at the intersection of teachers' professional responsibility and demands for accountability.

The aim of this thesis is to contribute to deeper knowledge about the writing practices of teachers in upper secondary school. Schools are under constant pressure to respond to the needs and expectations of an ever-changing society and political intentions. A major factor in this change which is taking place in schools is digitalization. Another factor is the adoption of new governing principles for schools involving management by goals and results, which brings increased demands for written documentation of teachers' work. In order to describe and problematize this development the thesis is based on a combination of Critical Discourse Analysis and New Literacy (Clark and Ivanič, 1997). The theoretical framework rests upon an understanding of writing as social action and the idea that texts both affect and are affected by the social environment. The empirical study focuses on twelve teachers and their writing practices, analyzed during week-long field visits over three years. The teachers' talk about their writing is used together with analyses of texts and images to investigate parts of teachers' writing which, according to the teachers, are considered complex and problematic. The findings indicate significant differences between the writing practices of the individual teachers, where each teacher has his or her own system of texts fulfilling different purposes. Despite these differences it is still possible to identify recurrent themes in the discursive conditions for teachers' writing: efficiency, reuse, authority, audit, relationships to addressees, and room to maneuver. The study illustrates possible dilemmas for teachers' writing at the intersection of teachers' professional responsibility and demands for accountability.

Syftet med studien är att undersöka hur yrkesverksamma inom LARO arbetar vid förekomst av sidomissbruk, och hur behandlingen påverkas av förekommet sidomissbruk. Vidare undersöks hur det professionella handlingsutrymmet är utformat inom LARO. LARO utgörs av två huvudkomponenter; ena komponenten består av narkotikaklassade läkemedel och den andra komponenten innefattar psykosocial behandling där klienten bland annat får arbeta preventivt mot potentiella återfall. I samband med reviderade föreskrifter har LARO blivit mer tillgängligt för en större målgrupp samt mer tillåtande avseende potentiellt sidomissbruk. Tidigare forskning belyser att LARO kan resultera i en känsla av bättre livskvalitet i samband med att individen möjliggörs att arbeta med sin missbruksproblematik under kontrollerade former. Tidigare har LARO präglats av ett mer konservativt synsätt som medförde att klienter blev utskrivna med anledning av sidomissbruk. Ofrivillig utskrivning vid sidomissbruk kan leda till att individen återgår till sin gamla livsstil präglad av opioidmissbruk och dess konsekvenser.  Metoden som har använts är kvalitativ där fyra semi-strukturerade intervjuer har genomförts med yrkesverksamma inom LARO. Datamaterialet genererade fyra teman; handlingsutrymme och professionella förutsättningar, professionell samverkan och samsyn, asymmetriskt maktförhållande och en lyckad behandling ur olika perspektiv.  Med gräsrotsbyråkrati som teoretisk förståelseram visar studiens resultat att handlingsutrymmet inom LARO är relativt stort. Trots handlingsutrymmet arbetar mottagningarna likt varandra vid förekomst av sidomissbruk. Resultatet visar att de främst förekommande åtgärderna vid sidomissbruk är tätare drogtester, övervakade medicinintag och justering av medicindosering. Somliga klienter har en behandling som syftar till att reducera narkotikarelaterade skador varpå dessa klienter bemöts med mildare åtgärder vid sidomissbruk. Slutsatser som kan dras från studien är att handlingsutrymmets bredd grundar sig i föreskrifternas övergripande karaktär, som lämnar ett tolkningsutrymme till varje mottagning. Den psykosociala komponenten av behandlingen är frivillig vilket har medfört att ett flertal klienter väljer bort det. Det framkom i resultatet att behandlingen i dagsläget är präglad av ett klientcentrerat förhållningssätt i syfte att möta de individuella målen. Därav finns svårigheter att tyda vilka faktorer som resulterar i en lyckad behandling då målsättningen kan variera för varje enskild klient.

The aim of this study was to identify differences in how the service respite care in ordinary housing is offered to people who are caring for or supporting relatives with dementia in nine municipalities in a region in southern Sweden. The study has focused on organizational factors that may affect the use of the service and the theoretical aspects of professional discretion and assessment principles in social work. To examine this, data was collected from a semi-structured survey (n = 59) directed to assistance officers and chief managers. Secondary quantitative data from a mapping of the nine municipalities support for people with dementia and their relatives was also included in the study. The methods used to analyse data were statistical analysis and quantitative content analysis. The span between equal and individual care have been studied to gain perspective on how local assistance officers and chief managers can adapt the availability and configuration of the service, in relation to the guidelines and the individual's needs. The results of the study show that there are differences in how municipalities offer respite care in ordinary housing for the informal carers and on what grounds they have access to it. There are also differences in the range of the service in some of the municipalities. Respondents estimate that they have wide professional discretion to adapt the service to individual needs, while they feel that the municipality's guidelines should be followed. Furthermore, the results show that use of the service is relatively low in the studied municipalities. To increase the use, respondents believe that security, confidence and trust are especially important in the relationship between the staff in home care services and the carers.

Bakgrund: Erkända globala och nationella dokument framhåller sexualitet som en mänsklig rättighet. Trots detta förbises personer med intellektuell funktionsnedsättning (IF) rätt till sin sexualitet. Förbiseendet medför bland annat att de får bristande stöd av personal i detta viktiga livsområde varpå deras möjlighet att uttrycka sin sexuella identitet minimeras. Syfte: Studien syftar till att undersöka personals upplevelser av att bemöta personer med IF:s sexualitet inom bostäder med särskild service enligt LSS utifrån sin kunskap och kompetens, samt vad de ser för eventuellt kompetensbehov. Metod: Vi har använt en kvalitativ forskningsdesign och intervjuat sju kommunalt anställda personer inom bostäder med särskild service. Alla informanter har erfarenhet av att arbeta med LSS personkrets ett och några även av personkrets tre. Studiens insamlade empiri har analyserats med hjälp av tematisk analys och slutligen har vi tolkat vårt resultat med hjälp av ett socialkonstruktivistiskt perspektiv på sexualitet och teorier om professionellt handlingsutrymme. Resultat: Studien visar att informanterna har begränsad kunskap och färdigheter i att bemöta sexuella behov hos personer med IF. Dessutom framkommer en övergripande tabukänsla kring ämnet sexualitet med tystnadskultur som följd. Riktlinjer och vägledningsdokument saknas att luta sig emot samt bristande stöd från ledning framkommer. Informanterna uttrycker en stor osäkerhet kring att vara ett sexuellt stöd och efterfrågar omfattande kompetensutveckling för att de ska känna sig kunskapsmässigt och rättsligt säkra att arbeta med sexualitet. Slutsats: För att förbättra stödet och möjligheterna för personer med IF att få vara sexuella personer och bli erkända som sådana på ett respektfullt sätt, krävs det bättre utbildning, riktlinjer samt lagstöd för personalen. Det är också viktigt att arbeta mot de fördomar och tabun som råder kring sexualitet och IF, så att människor med IF inte stigmatiseras och marginaliseras ytterligare. Detta är ett område där personal och samhället som helhet har en avgörande roll, genom att se till att alla individer har rätt till sin sexuella identitet och sina sexuella behov. / Background: Nationally and globally established documents accentuate sexuality as a human right. Although this is the case, people with intellectual disabilities (ID) are shunned regarding their rights to their own sexuality. This precedence leads to caregivers, tasked with supporting intellectually disabled service users, to neglect helping them in this field, giving them less opportunities to express their own sexual identities. Purpose: This study aims to evaluate caregivers experiences when it comes to addressing sexuality in the residential homes of the people with IDs that they support, as well as what competence they deem as necessary to handle such situations. Method: In this qualitative study we have interviewed seven municipally employed, tasked with supporting people with ID within group homes. The empirical data we've collected has been analyzed with the help of a thematic analysis, for which our result has been interpreted while using social constructivist perspectives on sexuality and theories on professional discretion. Results: The study shows that the informants have limited knowledge and lack of skill when it comes to assisting people with ID with their sexualities, as well as coping with the stigma related to the topic sexuality and the culture of silence that follows. Most workplaces lack guidance documents and rules regarding the topic of sexuality and a lack of support from managers. Conclusion: To better help shape the support needs and possibilities of people with ID, allowing them to voice their sexualities and being recognized as sexual beings in a respectful manner; education, guidance, overall rules and regulations are needed for the caregivers tasked to work with them. This is an area where the caregivers and society as a whole have a deciding role, making sure that all people, no matter their abilities, are allowed to express themselves sexually. It is also important that society keeps on working against the taboo that is related to disabled people and sexual expression, which could lead to being stigmatized more than what they already are.