Uppsatsen är arbetskritisk till sin ansats och undersöker hur arbete samt arbetslöshet upplevs av arbetslösa, och hur de upplever att de själva och arbete/arbetslöshet framställs i samhället. Den tar upp hur de arbetslösa gör för att bevara självständighet och självaktning samt i vilken mån de reproducerar den rådande normen kring arbete och/eller protesterar mot den. Studien är av kvalitativt slag baserad på fem intervjuer med arbetslösa. Uppsatsen har tre frågeställningar 1. Vad har arbetet för betydelse i dagens samhälle och vad är centralt? Hur upplever arbetslösa att de som grupp, och arbetslöshet framställs? Samt vad har de för syn på sina möjligheter att påverka samhället? 3. Vilka strategier använder man sig som arbetslös för att bevara självständighet och självaktning? Studien har fem övergripande delar. I inledningen ges en introduktion till uppsatsen med syfte, frågeställningar, avgränsningar och begreppsförklaringar. I teoriavsnittet definieras arbete, framväxten av den moderna synen på arbete och mekanismer bakom varför vi förhåller oss till arbete och arbetslöshet som vi gör. I data- och metodavsnittet redogörs för hur datainsamlingen gått till, genomförande av analys, samt vilka tänkbara felkällor som finns. Under rubriken Resultat och analys presenteras fynd från studien, i relation till normen om att arbete är centralt och viktig och att arbetslöshet betraktas som något negativt. De intervjuade både reproducerar denna norm och finner alternativ till den. Som individ kan man hitta lösningar som ger en ett tillfredställande liv, men man blir ofta bemött med en nedlåtande attityd. På ett strukturellt plan är arbetslösa som grupp underordnad andra grupper i samhället. I diskussionen resonerar jag kring de viktigaste resultaten. De arbetslösa ser sig varken som offer, eller villiga att ta ett arbete som upplevs meningslöst. Det är betydelsefullt för hälsan och självaktningen. Moral är viktigt och att fuska med bidrag eller arbeta svart är inte ett alternativ.