Den teknik som utvecklas i dag borde inkludera alla människor för att möta deras behov. I dag uppleverflera människor med intellektuella funktionsnedsättningar att deras önskningar och behov inte tas hänsyntill. Syftet med denna studie är att undersöka hur barn med intellektuella funktionsnedsättningar uppleveratt färdas med självkörande bussar samt vilken roll stödperson och säkerhetsförare spelar. Utöver det ärsyftet även att ge förslag på hur bussarna kan designas för att öka motivationen att åka bussarna igen. Föratt besvara syftets frågeställningar anordnades åkturer för barn som har diagnosen intellektuellfunktionsnedsättning där intervjuer även hölls efteråt. Resultatet visar på en blandad upplevelse av desjälvkörande bussarna. Många barn hade en positiv upplevelse men det finns förbättringsområden idesignen. Utifrån observationer framgår det även att stödperson och säkerhetsförare spelar en stor rollför säkerheten och den sociala miljön. Stödpersonen gör det även möjligt för en del barn att kunna åkade självkörande bussarna. Säkerhetsföraren delger även information under resan om hur bussen fungerar. Både stödperson och säkerhetsförare har en positiv påverkan på barnens upplevelse. För att mötabarnens behov och färdigheter samt främja motivering att åka bussen igen, behöver bussen främstbromsa in långsammare samt ha enklare säkerhetsbälten att fästa.

Många anser att framtiden för mobilitet är självkörande fordon och det finns många företagsom arbetar med detta. Ett självkörande fordon innebär att fordonet inte kräver en förare ochatt systemet sköter alla aspekter av körningen. Runt om i Sverige finns det projekt medsjälvkörande bussar, då de anses kunna skapa förutsättningar för en mer hållbar mobilitet.Med ett så pass nytt fenomen som självkörande bussar blir det intressant att tänka på vad dekan bidra med i samhället och hur de kan påverka den kollektivtrafik vi har idag. Denna studie undersöker möjligheterna för hur självkörande bussar bidrar till hållbarmobilitet i svenska städer. Detta kommer undersökas genom att titta på hur de självkörandebussarna kan medverka till mer ekologiska, ekonomiska och sociala kommunikationer i enstad och om de kan bidra till att effektivisera kollektivtrafiken och göra den mer attraktiv.Studien undersöker även möjligheterna för en eventuell implementering av självkörandebussar i Karlstad tätort. Det teoretiska ramverket för studien utgår från tidigare forskning ochteori om mobilitet, bilism, hållbar utveckling, autonoma fordon och kollektivtrafik. Studiensmetod består av kvalitativa undersökningar och utgörs av semistrukturerade intervjuer ochdokumentanalyser. Intervjuerna har genomförts med respondenter från Ride the Future ochRegion Värmland samt dokumentanalyser på dokument av WSP och RISE. Alla dessa aktörerär aktiva inom arbetet med framtida mobilitetslösningar och har stor inverkan på arbetet medsjälvkörande bussar. Studiens slutsatser har visat att de självkörande bussarna främst kommer att förbättra deekologiska och sociala kommunikationerna i svenska städer. En av de främsta ekonomiskavinsterna är förarkostnaden, som inte går att räkna med, då det finns möjlighet för att enanställd övervakar flera självkörande bussar på distans eller att det kommer krävas personalombord på bussarna, vilket tar ut den ekonomiska vinsten. Studien har även visat att det finnsmöjligheter att implementera självkörande bussar i Karlstad tätort, dock inte på stor skala dådagens självkörande bussar är för små och långsamma. Det finns användningsområden iKarlstad tätort för de mindre självkörande bussarna, särskilt vid dörr-till-dörr transporter ochon demand lösningar där den konventionella bussen inte kan gå.

Självkörande bussar har börjat implementeras i liten skala, samtidigt som forskning för störresjälvkörande bussar fortsätter, så hur kommer en implementering av självkörande bussar påStockholms innerstads stombussar påverka kollektivtrafiken? Detta kommer göras med hjälpav kapacitet samt utifrån tidigare undersökningar om trygghet. Studien utgår ifrån tvåutredningsalternativ där det ena utgår ifrån att bussen ska köra i eget körfält, och i det andraalternativet kan bussen dela väg med övriga trafikanter. Resultatet visar på att enimplementering av självkörande bussar ger en ökning i resenärer som använder sig avstombussarna i innerstan, medan kapaciteten är relativt oförändrad på bussen på grund avtätare avgångar. Det som är viktigt för att lyckas med implementeringen är att resenärernakänner sig säkra när de reser med bussen. / Autonomous buses have begun to be implemented on a small scale, at the same time asresearch for larger autonomous buses continues, so how will the implementation ofautonomous buses on Stockholm’s inner city trunk buses affect public transport? This will bedone with the help of capacity and based on previous surveys on security. The study isbased on two investigation alternatives. One of which is based on the bus driving on its ownlane, and in the other alternative the bus can share the lane with other passengers. Theresult show that the implementation of autonomous buses gives an increase in passengerwho use the trunk buses in the inner city, while the capacity of the bus is relativelyunchanged due to more frequent departures. What is important for the success of theimplementation is that the passengers feel safe when they travel by bus.

Barns mobilitet och möjlighet att på egen hand ta sig runt i staden har minskat och begränsas idag i stor utsträckning av otrygga trafiksituationer. I och med sin begränsade oberoende mobilitet exkluderas barn från stadsrummet och dess faciliteter. Oberoende mobilitet kan relateras till flera dimensioner av barns sociala, fysiska, psykiska och kognitiva välmående. Syftet med studien är att undersöka om och på vilket sätt autonoma bussar kan bidra till barns oberoende mobilitet och med hjälp av barns upplevelser och erfarenheter bidra med insikter i detta inför införandet av autonoma bussar i städer och kollektivtrafiksystem. För att göra det besvaras frågeställningarna “Hur kan autonoma bussar i transportsystemet bidra till barns oberoende mobilitet?” och “Vilka förutsättningar är nödvändiga för att autonoma bussar ska bidra till barns oberoende mobilitet?”. Undersökningen utgår från ett fall av införande av autonoma bussar i stadsmiljö och för att besvara frågeställningarna genomfördes med elever på en grundskola fokusgrupper med syfte att inhämta deltagarnas upplevelser och erfarenheter. Resultatet tyder på att införandet av autonoma bussar i ett urbant område kan bidra till barns oberoende mobilitet på flera sätt och att bussarna har vissa egenskaper som gör att de kan anpassas till barns förutsättningar. Insikter från studien kan bidra till en förståelse för hur, från barns eget perspektiv, oberoende mobilitet kan gynnas av autonoma bussar i kollektivtrafiken, samt hur tjänsten behöver utvecklas för att anpassas till denna användargrupp när autonoma bussar i större utsträckning ska implementeras i staden. / Children's mobility and the opportunity to get around the city on their own has decreased and is today limited to a large extent by unsafe traffic situations. Due to their limited independent mobility, children are excluded from the urban space and its facilities. Independent mobility can be related to several dimensions of children's social, physical, mental and cognitive wellbeing. The purpose of the study is to investigate if and in what way autonomous buses can contribute to children's independent mobility and, using children's experiences, provide insights into this before the introduction of autonomous buses in cities and public transport systems. To do so, the two research questions "How can autonomous buses in the transport system contribute to children's independent mobility?"and "What prerequisites are necessary for autonomous buses to contribute to children's independent mobility?" are answered. The survey is based on a case of introduction of autonomous buses in urban environments and to answer the questions three focus groups with students in a primary school were conducted with the aim of gaining the participants' experiences. The results indicate that the introduction of autonomous buses in an urban area can contribute to children's independent mobility in several ways and that the buses have certain characteristics that enable them to be adapted to children's conditions. Insights from the study can contribute to an understanding of in what way, from children's own perspective, independent mobility can benefit from autonomous buses in public transport, and how the service needs to be developed to adapt to this user group when autonomous buses are to be implemented to a greater extent in the city.

Transport is one of the basic needs of a functioning society. Unfortunately, transport also pollutes our cities and release greenhouses gases. Driverless technology is a technology predicted to disrupt the future transport system, and perhaps change how we travel from private cars to shared vehicles. This study focuses on the aspect of privately owned versus shared driverless vehicles, to create more knowledge of how the future transport system will look. A utility-based demand model is used to find the demand for private and shared transport when driverless vehicles are available. The utility of different transport options is estimated by looking at earlier studies about the performance of driverless cars, driverless buses and shared driverless taxis, which is used as input for the utility model. The results indicate that driverless technology will not be a catalyst that makes transport go from private to shared. While driverless buses can improve public transport, and shared driverless taxis outcompete current taxis, driverless technology will also improve private vehicles. The results in this study imply that the sustainability improvements earlier reports have predicted with a high use of shared driverless transportation might not materialise unless efforts are done to increase use of shared transportation. / Transport är ett av de grundläggande behoven för ett välfungerande samhälle. På samma gång släpper transporter ut både växthusgaser och skadliga partiklar. Självkörande teknik är något som förväntas revolutionera framtidens transportsystem, förhoppningen är att de ska förändra hur folk reser från privata bilar till delade transporter. Denna studie fokuserar på den förhoppningen. Kommer framtidens transporter ske i privata självkörande fordon eller delade självkörande fordon och vad i sin tur betyder det för framtidens transportsystem? Med en nyttobaserad efterfråge- och bilinnehavsmodell modelleras efterfrågan av självkörande delade taxis, självkörande bussar och självkörande privatbilar. Resultaten indikerar att självkörande teknik inte nödvändigtvis kommer vara en katalysator som får människor att sluta äga och använda privatbilar. Självkörande bussar kan göra kollektivtrafiken bättre, och självkörande delade taxibilar kommer troligtvis användas mer än dagens taxis. Men självkörande privatbilar kommer också ha många fördelar, och de som äger dem kommer dessutom troligtvis köra längre sträckor än dagens bilister. Resultatet av denna rapport indikerar därför att de stora förväntningarna som finns på självkörande teknik gällande delade transporter kan vara felaktiga, om inte andra åtgärder också görs för att öka delning. Att delningen inte ökar gör också att de hållbarhetsförbättringar som vissa tidigare rapporter förutspått inte nödvändigtvis kommer ske.