Bakgrund. I Sverige utgör trauma den vanligaste dödsorsaken för vuxna, 18-45 år. Traumateamets utbildning och kompetens är av stor betydelse för den skadade patientens överlevnad. Anestesisjuksköterskan har en viktig roll som medlem i traumateamet i det initiala omhändertagandet av traumapatienter. Syfte. Syftet var att beskriva anestesisjuksköterskors uppfattning av den egna kompetensen inom traumavård. Metod. Studien var empirisk med kvantitativ data där en enkät delades ut till 45 anestesisjuksköterskor på en operationsavdelning på ett sjukhus i Sverige. Deltagarna skattade sin kompetens och svaren ställdes mot Benners kompetensstege och Svensk sjuksköterskeförenings sex kärnkompetenser. Resultat. Tjugo anestesisjuksköterskor deltog i studien varav tolv skattade sig som experter, en som kompetent och sju som noviser eller avancerad nybörjare. Samtliga deltagare skattade "stämmer helt" eller "stämmer delvis" vad gäller kompetens inom de sex kärnkompetenserna oberoende av arbetad tid på operationsavdelningen. Några expertsjuksköterskor arbetade inte med handledning, undervisning, kvalitetsutveckling och arbetsledning, medan några noviser och avancerade nybörjare arbetade med dessa expertuppgifter. Majoriteten av deltagarna hade fortbildning inom trauma. Slutsats. Lång arbetserfarenhet och utbildning inom traumavård var två orsaker som bidrog till den höga självskattade kompetensen bland deltagarna. Mer forskning behövs för att undersöka varför en del anestesisjuksköterskor på expertnivå inte arbetar med handledning, undervisning, kvalitetsutveckling och arbetsledning. / Background. In Sweden trauma is the leading cause of death of adults between 18 and 45 years of age. Therefore the education and competence of trauma teams is of vital importance. As members of trauma teams, nurse anesthetists have an important role to play in the initial care of trauma patients. Aim. The aim was to describe Swedish nurse anesthetists’s self-evaluations of their own competence in trauma care. Method. The study was an empirical study using quantitative data. A questionnaire was handed out to 45 nurse anesthetists working in a perioperative department in a Swedish hospital. The participants estimated their competence and the answers were compared to Benner’s stages of clinical competence and the six core competencies of the Swedish Nurses Association. Results. Twenty nurse anesthetists participated and of those twelve classified as experts, one as competent and seven as either novices or advanced beginners. All the participants answered either "agree" or "partly agree" in response to questions concerning the six core competencies regardless of how long they had worked in the perioperative department. Some experts did not work with tutoring, education, quality development or staff management, on the other hand, some of the novices and advanced beginners had been given such important responsibilities. The majority of the participants had continued education in trauma. Conclusion. Long work experience and high participation in trauma education were two important causes of the high competence of the participants. More research is needed to determine why some experts were not involved in tutoring, education, quality development or staff management.

Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur chefer självskattar sin kompetens inom några av ledarskapets olika områden kommunikation, konflikthantering, motivation, arbetsgruppen samt strategi och mål samt att studera eventuella samband mellan chefernas självskattade kompetens och erfarenhet, ålder och chefsnivå men även att identifiera eventuella utmaningar. Teori: Teorin som har använts i studien är relevant forskning och litteratur kring ledarskap och vad som är viktigt för en chef i sitt ledarskap. Den inledande vetenskapliga forskningen innefattar vad ett effektivt ledarskap innebär. Vidare innehåller den forskning kring hur chefer uppfattar sitt ledarskap. Därefter beskrivs hur ålder sammanhänger med chefers fokus i sitt ledarskap. Slutligen utgår forskningen från diskursen kring egenskapsinriktad forskning och dess antagande om att en ledare ska inneha vissa egenskaper för att blir framgångsrika ledare. Teorin utgår från några centrala områden inom ledarskap utifrån ledarskapslitteraturen som en chef behöver ha med sig i sitt ledarskap. Avslutningsvis lyfts teori kring erfarenhetsbaserat ledarskap fram för att se vad erfarenhet kan ha för inverkan på chefernas självskattade kompetens inom ledarskapet. Metodik: En kvantitativ studie med tvärsnittsdesign har använts där ett frågeformulär skickades ut till 407 chefer inom Västsverige inom olika branscher och sektorer. Sextiofyra chefer besvarade enkäten vilket resulterade i en svarsfrekvens på 16 procent. Resultat: Resultatet av studien visade att cheferna självskattade sin kompetens högt inom samtliga områden och visade inga specifika eller större utmaningar för cheferna inom deras ledarskap. Resultatet tyder på samband mellan erfarenhet som chef och självskattad kompetens när det gäller kommunikation, konflikthantering, gruppdynamik samt strategi och mål men inte gällande motivation. Vidare tyder det på inget samband mellan chefernas självskattade kompetens och chefsnivå gällande motivation, gruppdynamik samt strategi och mål. Gällande kommunikation däremot fanns det medelvärdesskillnader men inget tydligt mönster kunde utläsas mellan de olika chefsnivåerna. Inom konflikthantering fanns det ett samband mellan chefsnivå och hur cheferna självskattar sin kompetens. Vidare tyder resultatet på samband mellan ålder och chefernas självskattade kompetens gällande gruppdynamik. Inom de övriga områdena fanns inget samband mellan ålder och skattad kompetens.

Bakgrund: Att barn drabbas av hjärtstopp är ovanligt men tyvärr är överlevnadsgraden låg. Träning och repetition inom hjärt- och lungräddning är nödvändig för att sjuksköterskor ska kunna bevara sin kompetens och klara av att utföra HLR med bra kvalitet. Trots att det finns riktlinjer och rekommendationer för barn-HLR är tidsspannet mellan utbildningstillfällena längre än rekommenderat. Motiv: Eftersom HLR på barn sällan behöver utföras och det finns brister i kontinuiteten av den praktiska och teoretiska utbildningen skapas svårigheter för sjuksköterskor att upprätthålla sina kunskaper. Forskning kring hur sjuksköterskors självskattar sin kompetens inom barn-HLR är mycket bristfällig. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors självskattade kompetens att utföra barn-HLR, samt att mäta sambandet mellan den självskattade kompetensen och antalet yrkesår och tid sedan senaste HLR-utbildningen. Metod: Datainsamlingen genomfördes med hjälp av ett självrapporteringsformulär via en webbaserad enkät med sjuksköterskor (n=55) som rekryterades via ett icke slumpmässigt urval. Resultat: Sjuksköterskorna skattade sin kompetens inom larmrutiner, luftvägshantering, kompressionsteknik och sin övergripande kompetens inom HLR som hög. Svaga skillnader hittades hos de som självskattat sin kompetens till hög respektive låg, där de som arbetat längre även skattade sin kompetens som högre. Konklusion: Det är kanske inte utbildningen i sig som påverkar den självskattade kompetensen inom barn-HLR utan sjuksköterskans kliniska erfarenhet. En hög självskattad kompetens inom barn-HLR ger inga garantier för ett korrekt utförande och eftersom behovet av mer utbildning och simulering var högt kan det finnas en osäkerhet gällande kunskap och utförandet bland sjuksköterskorna. Att främja sjuksköterskors kompetensutveckling inom verksamheten kan bidra till en ökad kunskap och ett mer korrekt utförande av barn-HLR och därmed ge det drabbade barnet en högre chans till överlevnad. / Background: The fact that children suffer from cardiac arrest is unusual, but unfortunately the survival rate is low. Training and repetition in cardiopulmonary resuscitation is necessary for nurses to be able to maintain their competence and be able to perform CPR with good quality. Although there are guidelines and recommendations for pediatric CPR, the time span between training sessions is longer than recommended. Motive: As CPR on children rarely needs to be performed and there are shortcomings in the continuity of the practical and theoretical training, difficulties are created for nurses to maintain their knowledge. Research on how nurses' self-assess their competence in pediatric CPR is very deficient. Aim: The purpose of the studies was to investigate nurses' self-assessed competence to perform pediatric CPR, and to measure the relationship between the self-assessed competence and the number of professional years and time since the most recent CPR training. Methods: The data collection was carried out using a self-report form via a web-based questionnaire with nurses (n = 55) which was recruited via a non-random sample. Result: The nurses rated their competence in alarm routines, airway management, compression technology and their overall competence in CPR as high. Weak differences were found among those who self-assessed their skills to high and low, respectively, where those who worked longer also rated their skills as higher. Conclusion: It may not be the education itself that affects the self-assessed competence in pediatric CPR but the nurse's clinical experience. A high self-rated competence in pediatric CPR provides no guarantees for a correct execution and since the need for more training and simulation was high, there may be an uncertainty regarding knowledge and execution among the nurses. Promoting nurses' competence development within the business can contribute to increased knowledge and a more correct execution of pediatric CPR and thus give the affected child a higher chance of survival.