<p>Sjön Gästern ligger i Oskarshamns kommun och är hydrologiskt påverkad av sjösänkningar, den senaste fullbordades 1924. Efter det har sjön vuxit igen med bladvass (Phragmites australis). Sjön håller nu på att restaureras, genom att höja vattennivån förväntas ett vassavdöende så att större klarvattenytor återskapas. Hydrologiskt återskapande kan dock leda till torvuppflytning och oönskade vattenkemiska effekter. Detta arbete har gått ut på att undersöka om en begränsad vattennivåhöjning kan motverka uppflytning och näringsläckage, men ändå orsaka vassavdöende. Bottennivåns läge följdes i tre områden under april till augusti 2007. Vattenprover insamlades från utloppet, alternativt i östra delen av sjön, varje vecka för analys av fosfor och kvävehalter, samt anjoner av sulfat och klorid. Effekterna av vattennivåförändringen på vassvegetationen undersöktes i tre provrutor vardera á 0.5m²från tre områden i sjön. I dessa uppskattades bladvassens biomassa. Vidare insamlades ett vertikalt rhizom för analys av rotskador. Från rhizomen valdes tre adventivrötter ut som sedan handsnittades och undersöktes med avseende på anatomiska skador. Under mätperioden (18 april – 20 augusti 2007) uppmättes inga förändringar av bottennivån i 2 av de 3 områdena. I det ena delområdet i område 3 registrerades en uppflytning under sommaren. De redan höga halterna av total-kväve och total-fosfor ökade under mätperioden och kan klassificeras som ”mycket höga koncentrationer”. Biomassan av bladvass var låg (<0.4 kg torrsubstans per m²) i jämförelse med andra bestånd i Sverige. Vassrötterna visade skador som lignifiering av cellväggar, förtjockning av intercellularrum samt laterala rötter som växte longitudinellt genom rotens cortex. Den begränsade uppflytningen av torv kan förklaras av det ringa vattendjupet (ca 0.7- 0.9 m) och av att vattennivån sänktes genom avtappning under juli. De ökade koncentrationerna av tot-N och tot-P jämfört med tidigare år är antagligen en effekt av vattennivåförändringen. Denna tolkning stärks vidare av att koncentrationerna av sulfat var lägre i juni och juli efter sjörestaureringen än under föregående år. Minskningen indikerar mer negativa redoxförhållanden och frigörelse av fosfor och kväve från bottnarna. Reduktion av sulfat förknippas vidare med ökande metangasproduktion. Inget samband fanns mellan täthet av döda strån och skördbar biomassa. Detta liksom den låga biomassan visar att bladvassen skadats men inte dödats av vattenståndshöjningen och skadorna på rötterna. Men för att bladvassen i sjön Gästern ska dö av ytterliggare krävs alltså en högre vattennivå under vegetationsperioden (>1m), dock inte så hög att risken för torvuppflytning ökar.</p><p>Nr:6356</p>

Sjön Gästern ligger i Oskarshamns kommun och är hydrologiskt påverkad av sjösänkningar, den senaste fullbordades 1924. Efter det har sjön vuxit igen med bladvass (Phragmites australis). Sjön håller nu på att restaureras, genom att höja vattennivån förväntas ett vassavdöende så att större klarvattenytor återskapas. Hydrologiskt återskapande kan dock leda till torvuppflytning och oönskade vattenkemiska effekter. Detta arbete har gått ut på att undersöka om en begränsad vattennivåhöjning kan motverka uppflytning och näringsläckage, men ändå orsaka vassavdöende. Bottennivåns läge följdes i tre områden under april till augusti 2007. Vattenprover insamlades från utloppet, alternativt i östra delen av sjön, varje vecka för analys av fosfor och kvävehalter, samt anjoner av sulfat och klorid. Effekterna av vattennivåförändringen på vassvegetationen undersöktes i tre provrutor vardera á 0.5m2 från tre områden i sjön. I dessa uppskattades bladvassens biomassa. Vidare insamlades ett vertikalt rhizom för analys av rotskador. Från rhizomen valdes tre adventivrötter ut som sedan handsnittades och undersöktes med avseende på anatomiska skador. Under mätperioden (18 april – 20 augusti 2007) uppmättes inga förändringar av bottennivån i 2 av de 3 områdena. I det ena delområdet i område 3 registrerades en uppflytning under sommaren. De redan höga halterna av total-kväve och total-fosfor ökade under mätperioden och kan klassificeras som ”mycket höga koncentrationer”. Biomassan av bladvass var låg (&lt;0.4 kg torrsubstans per m2) i jämförelse med andra bestånd i Sverige. Vassrötterna visade skador som lignifiering av cellväggar, förtjockning av intercellularrum samt laterala rötter som växte longitudinellt genom rotens cortex. Den begränsade uppflytningen av torv kan förklaras av det ringa vattendjupet (ca 0.7- 0.9 m) och av att vattennivån sänktes genom avtappning under juli. De ökade koncentrationerna av tot-N och tot-P jämfört med tidigare år är antagligen en effekt av vattennivåförändringen. Denna tolkning stärks vidare av att koncentrationerna av sulfat var lägre i juni och juli efter sjörestaureringen än under föregående år. Minskningen indikerar mer negativa redoxförhållanden och frigörelse av fosfor och kväve från bottnarna. Reduktion av sulfat förknippas vidare med ökande metangasproduktion. Inget samband fanns mellan täthet av döda strån och skördbar biomassa. Detta liksom den låga biomassan visar att bladvassen skadats men inte dödats av vattenståndshöjningen och skadorna på rötterna. Men för att bladvassen i sjön Gästern ska dö av ytterliggare krävs alltså en högre vattennivå under vegetationsperioden (&gt;1m), dock inte så hög att risken för torvuppflytning ökar. Nr:6356

Stora och Lilla Ullfjärden är två sjöar som tillhör den innersta delen av en vik i Mälaren. Här har den höga fosforbelastningen länge varit ett problem då den leder till kraftig algblomning varje år. Hittills har åtgärder mot fosforbelastningen riktats mot utsläppskällor av fosfor från omgivande mark, men dessa åtgärder har inte varit tillräckliga. Det beror på att fosfor har lagrats på sjöarnas bottnar under många år vilket orsakar intern fosforbelastning.  Restaureringsbehovet i sjöarna bestämdes genom att hitta den totalfosforhalt som krävs för att uppnå god ekologisk vattenstatus. Det är önskvärt att sjöarna uppnår god status med avseende på klorofyll, siktdjup och växtplankton. Dessa parametrar uppvisar starka samband till halten totalfosfor och på så sätt kunde målbilden för halten totalfosfor bestämmas till 9,4 µg/l i Stora Ullfjärden och 8,7 µg/l i Lilla Ullfjärden, med siktdjupet som den begränsande parametern.  En multikriterieanalys togs fram där det undersöktes vilken metod som är den lämpligaste sjörestaureringsåtgärden mot internbelastningen. Kostnader, effektivitet och livslängd för sex välstuderade åtgärdsmetoder fastställdes genom en metaanalys. Resultatet visar att aluminiumbehandling verkar vara det lämpligaste valet av åtgärdsmetod. Åtgärden innebär att en aluminiumlösning tillsätts sjöarnas sediment vilket binder fosforn och gör så att den inte frigörs.  Det undersöktes även om kostnaden för aluminiumbehandlingen kan motiveras genom att belysa sjöarnas ekonomiska värden. Under arbetet togs det fram olika typer av underlag för att bedöma sjöarnas värde. Genom att lista de tjänster som sjöarna bidrar med och tilldela tjänsterna ett uppskattat ekonomiskt värde konstaterades att sjöarna framför allt har ett högt naturvärde och bidrar med många kulturella ekosystemtjänster såsom bad, fiske och rekreation. Utifrån en tidigare studie uppskattades allmänhetens betalningsvilja för att uppnå god vattenstatus i Stora och Lilla Ullfjärden till 23 miljoner kronor. Det betyder att allmänhetens betalningsvilja täcker kostnaderna för aluminiumbehandlingen i Stora och Lilla Ullfjärden, vilket uppskattades till 22 miljoner kronor.  Med hjälp av bayesiansk beslutsanalys har det även kunnat konstateras att sjöarna bör aluminiumbehandlas om det minskade värdet för att god status inte uppnås (såsom minskat estetiskt värde, minskad biologisk mångfald, försämrad förmåga att rena vatten, med mera) anses kosta mer än 25 miljoner kronor på en 12 årsperiod. Eftersom beslutsmaterialet har en del osäkerheter finns det ett fortsatt behov av ytterligare undersökningar. / Stora Ullfjärden and Lilla Ullfjärden are two lakes that belong to the innermost part of a bay in Lake Mälaren. Phosphorus load has been a problem for a long time as it causes large algal bloom every summer. Attempt to decrease the phosphorus load in the lakes have so far been focused on measures to control the phosphorous emissions from the surrounding land. However, these measurers have not been sufficient. This is because phosphorus has been accumulated in the bottom sediment of the lakes for many years which cause internal phosphorus loading.  The amount of phosphorous needed to be removed was determined by identifying the maximum total phosphorus content the lake can handle while still demonstrating good ecological status. It is desirable that the lakes achieve good status regarding chlorophyll, secchi depth and phytoplankton. These three parameters show strong correlations to the total phosphorus content and in this way the desired future total phosphorus content could be calculated to 9,4 µg/l in Stora Ullfjärden and 8,7 µg/l in Lilla Ullfjärden, with the secchi depth as the limiting parameter. A multi-criteria decision analysis was developed to determine the most suitable lake restoration measure to reduce internal phosphorous loads. Costs, efficacy, and longevity of six well-known mitigation measures were determined by a meta-analysis. The results verify that aluminum treatment appears to be the most suitable choice. The method involves adding aluminum solution to the lakes' sediment, which binds phosphorus, so it is not released.  Additionally, it was examined whether the cost of aluminum treatment can be justified by highlighting the economic values ​​of the lakes. Different types of decision material are presented in the report to assess a value to the lakes. By listing services of the lakes and assign them an estimated economic value, it was determined that the lakes have a high nature value and contribute with many cultural ecosystem services such as swimming, fishing, and recreation. Based on a previous study, the public's willingness to pay to achieve good water status in Stora Ullfjärden and Lilla Ullfjärden was estimated to SEK 23 million. Hence, the public's willingness to pay covers the costs of the aluminum treatment in Stora and Lilla Ullfjärden, which was estimated to SEK 22 million.  Lastly, a Bayesian model for decision making was used. It was discovered that the lakes are recommended to undergo an aluminum treatment if the reduced value for not achieving good status in the lakes (e.g., decreased aesthetic value, reduced biodiversity, and impaired ability to purify water) is considered to cost more than SEK 25 million over a 12-year period. As the decision material has some uncertainties, there is a continuing need for further investigations.