Bakgrund: Forensisk omvårdnad handlar om gränslandet mellan omvårdnad och rättssystem. Våldsutsatta patienter är vanligt förekommande i dagens sjukvård. Sjuksköterskor bör ha en grundläggande förståelse för forensiska frågor för att garantera patienters säkerhet och möjliggöra bästa möjliga vård. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors kunskap kring forensisk omvårdnad. Metod: En allmän, systematisk litteraturöversikt har genomförts enligt Fribergs (2022) metod. Åtta artiklar har analyserats och bearbetats. Som teoretisk referensram har Jane Watsons omsorgsteori (1992) använts i diskussionsdelen. Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskor upplever brister i utbildning och tillgång på verktyg som kan användas i det forensiska arbetet. Utan kunskap om forensisk omvårdnad är det svårt för sjuksköterskor att identifiera dessa patienter och ge dem rätt omvårdnad. Avsaknad av rutiner och protokoll leder till att sjuksköterskor har svårt att upptäcka våldsutsatta patienter, ta hand om bevis och säkerställa god omvårdnad. Slutsats: Våld innebär konsekvenser för våldsutsatta, familjer och samhällen, både fysiska, psykiska och ekonomiska. Sjuksköterskor behöver få utbildning och rätt verktyg för att kunna ge värdig vård åt denna patientgrupp. Med ett bättre samarbete mellan vården, rättsväsendet och samhället skulle våldsutsatta patienter få den vård de har rätt till och befrias från onödigt lidande. / Background: Forensic care deals with the interface between nursing and the legal system. Patients of violence are common in today's healthcare system. Nurses should have a basic understanding of forensic care to ensure patient safety and provide the best possible care. Aim: The aim was to highlight nurses' knowledge about forensic nursing. Method: A general, systematic literature review was conducted according to Friberg's (2022) method. Eight articles have been analyzed and processed. Jane Watson's theory of care (1992) has been used as a theoretical frame of reference in the discussion section. Results: The results showed that nurses experience a lack of training and access to tools that can be used in forensic care. Without knowledge of forensic care, it is difficult for nurses to identify these patients and provide them with the right care. The lack of procedures and policy documents makes it difficult for nurses to identify patients of violence, handle evidence and ensure good nursing care. Conclusions: Violence has physical, psychological and economic consequences for victims, families and communities. Nurses need training and the right tools to provide dignified care to this patient group. With better cooperation between health, justice and society, forensic patients would receive the care they deserve and be spared unnecessary suffering.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karolinska institutet, 2006. / Härtill 4 uppsatser.

Diss. Umeå : Univ., 2004.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karol. inst., 2005. / Härtill 5 uppsatser.

Background: The world is facing new conditions and people are living longer, therefore an increased need for care and greater challenges for nurses to offer high- quality healthcare. Training and hiring more nurses is not considered an optimal solution, but the application of digital care services seems to respond to the increased need for a functioning care. It is therefore important for the nurse to have competence and continuously develop in digital tools to provide a high-quality nursing care. Purpose: The purpose was to describe nurses' experiences of the application of digital care meetings. Method: The method was designed as a literature study consisting of eight scientific articles. In the analysis, relevant information was color-coded and the data was grouped into subcategories and categories. Results: Four categories were identified, which were “Digital care meetings mean new challenges”, “Digital care meetings contribute to increased accessibility and quality” and “Digital care meetings facilitate a continuous relationship”. All articles discussed the advantages and disadvantages of digital care-services, which turned out to depend on the situation and the participants in a digital care-conversation. Conclusion: The technology is a challenge for nurses whose experience and knowledge can be questioned in the event of an insufficient telehealth-technology. Digital care meetings complement the care the patient already receives but cannot replace physical meetings. / Bakgrund: Världen präglas av nya förutsättningar och människor blir äldre och lever längre, vilket har medfört ett ökat vårdbehov och större utmaningar för sjuksköterskor att erbjuda omvårdnad av hög kvalité. Att utbilda och anställa fler sjuksköterskor anses inte som en optimal lösning utan tillämpningen av digitala vårdtjänster tycks svara på det ökade behovet av en fungerande vård. Det är därför viktigt för sjuksköterskan att ha kompetens samt kontinuerligt utvecklas inom användningen av digitala verktyg för att ge en god och säker vård. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att tillämpa digitala vårdmöten. Metod: Metoden var utformad som en allmän litteraturstudie bestående av åtta vetenskapliga artiklar. I analysen färgkodades relevant information och data grupperades sedan i övergripande underkategorier och kategorier. Resultat: Fyra kategorier identifierades, ”Digitala vårdmöten innebär nya utmaningar”, ”Digitala vårdmöten bidrar till ökad tillgänglighet och kvalitet” samt ”Digitala vårdmöten underlättar en kontinuerlig vårdrelation”. Samtliga artiklar diskuterade både för- och nackdelarna med digitala vårdmöten, vilket visade sig bero på situationen och deltagarna i ett digitalt vårdsamtal. Konklusion: Teknologin är en utmaning för sjuksköterskor vars erfarenheter och kunskaper kan ifrågasättas vid en bristande telehälsoteknik. Digitala vårdmöten kompletterar vården patienten redan får men kan inte ersätta fysiska träffar.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Univ., 2003. / Härtill 3 uppsatser.