Att arbeta som ambulanssjuksköterska är mångfacetterat. Ambulanssjuksköterskan ska vara beredd på att möta situationer som hen inte varit med om tidigare. En av situationerna är att gå in i en ledarroll i ett skadeområde. Forskningen på ambulanssjuksköterskans upplevelse av att vara ledare i ett skadeområde är bristfällig. Syftet med studien är ambulanssjuksköterskans upplevelse av att vara ledare och samverka för ett optimalt vårdande i ett prehospitalt skadeområde. Studien är genomförd som en kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjuer med en induktiv ansats. Sammanlagt åtta ambulanssjuksköterskor intervjuades. Analysen av datan gjordes genom en kvalitativ innehållsanalys. Analysen utmynnade i fyra generiska kategorier och tio subkategorier. Fördelningen var två till tre subkategorier per generisk kategori. Resultatet visar på upplevelser av yttre förutsättningar, leda arbetet, gränsöverskridande teamarbete och reaktion på händelsen. Ett välfungerande ledarskap och en god samverkan ger bäst förutsättningar för ett optimalt vårdande för patienten. Utbildning, erfarenhet och en bra bearbetning efter en särskild händelse är viktiga aspekter för att kunna leda och samverka på ett bra sätt i ett skadeområde.

Bakgrund: Vid en allvarlig händelse krävs det att ambulanssjukvården, räddningstjänsten och polisen samverkar för att nå bästa möjliga utfall vid arbetet i skadeområdet. Arbetet i skadeområdet styrs av tydliga föreskrifter och rutiner. Då allvarlig händelse inträffar relativt sällan kan ambulanspersonalen uppleva en osäkerhet att samverka på skadeområdet. Inom diskursetiken ges det goda argumentet företräde framför maktförhållanden och manipulation i syfte att nå enighet och rationell förståelse. Patientperspektivet ska genomsyra de beslut som fattas i skadeområdet vilket möjliggörs genom enighet mellan de samverkande organisationerna. Syfte: Att undersöka ambulanspersonalens erfarenhet att samverka med polis och räddningstjänst i skadeområde. Metod: Studien utfördes genom en integrativ litteraturstudie. Systematiska databassökningar genomfördes i databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO. Resultatet baseras på 15 vetenskapliga artiklar som bedöms vara av måttlig till hög kvalitet. Analysen genomfördes enligt Whittemore och Knafls (2005) metodbeskrivning. Resultat: Samverkan mellan organisationerna innebar utmaningar i att skapa balans mellan det egna och det gemensamma ansvaret. Ledarskapet hade i hög grad inverkan på arbetet i skadeområdet, men att iklä sig rollen som sjukvårdsledare förknippades ofta med osäkerhet hos ambulanspersonalen. Kunskap, kommunikation och en känsla av tillhörighet skapade förutsättningar för samverkan mellan organisationerna. Resultatet presenteras under fyra huvudteman: "Vi" och "dem", Härska utan att söndra, Konsten att kommunicera och Övning ger färdighet. Konklusion: Förmågan att kommunicera och att ha förståelse för varandra skapar förutsättningar för samverkan mellan ambulans, polis och räddningstjänst. Det finns ett behov av att utveckla ambulanspersonalens förmåga i radiokommunikation och att undersöka hur gemenskap kan befrämjas. / Bakgrund: Vid en större olycka är det nödvändigt att ambulansen, polisen och räddningstjänsten samarbetar för att uppnå bästa möjliga resultat när man arbetar i skadeområdet. Arbetet på olycksplatsen styrs av tydliga regler och rutiner. Eftersom större händelser inträffar relativt sällan kan ambulanspersonalen uppleva osäkerhet om samarbetet i skadeområdet. I diskursetiken har det goda argumentet företräde framför maktrelationer och manipulation för att nå enighet och rationell förståelse. Patientperspektivet ska genomsyra de beslut som fattas inom skadeområdet, vilket möjliggörs genom överenskommelse mellan de samverkande organisationerna. Syfte: Att beskriva ambulanspersonalens erfarenheter av samarbete med polis och räddningstjänst på olycksplatsen. Metod: Studien genomfördes genom en integrativ litteraturstudie. Systematiska databassökningar genomfördes i databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO. Resultaten är baserade på 15 vetenskapliga artiklar som anses vara av måttlig till hög kvalitet. Analysen utfördes enligt Whittmores och Knafls (2005) metodbeskrivning. Resultat: Samarbetet mellan organisationerna innebar utmaningar för att skapa en balans mellan det egna och det gemensamma ansvaret. Ledarskapet hade en stor inverkan på arbetet inom skadeområdet och tog på sig rollen som ambulanssjukvårdare, men var ofta förknippat med osäkerhet bland ambulanspersonalen. Kunskap, kommunikation och en känsla av tillhörighet skapade förutsättningar för samverkan mellan organisationerna. Resultatet presenteras under fyra huvudteman: "Vi" och "dem", Avgörande utan splittring, Konsten att kommunicera och öva gör perfekt. Slutsats: Förmågan att kommunicera och ha förståelse för varandra skapar goda förutsättningar för samverkan mellan ambulanssjukvården, polisen och räddningstjänsten. Det finns ett behov av att utveckla ambulanspersonalens förmåga inom radiokommunikation och att undersöka hur känslan av samhörighet kan främjas.