Den här uppsatsen analyserar användandet av hybris som tema och motiv i tre olika skräckberättelser, Mary Shelleys Frankenstein (1818) och H.P. Lovecrafts två noveller ”The Other Gods” (1933) respektive ”From Beyond” (1934). De tre berättelserna använder alla hybris som tema och berättartekniskt verktyg för att på liknande vis gestalta karaktärer och skräck på ett sätt som blir mer specifikt för skräck som genre. Sett utifrån en klassisk syn på begreppet man kan finna i bland annat myten om Ikaros och Noël Carrolls mer moderna begrepp under namnet ”overreacher plot” som här kan länkas till hybris-begreppet, tillsammans med andra källor, lyfter uppsatsen exempel på hur hybris är en återkommande och viktig faktor för skräcken i berättelserna. Detta trots att ett sekel skiljer Shelleys och Lovecrafts verk åt.

Flera som intresserar sig för skräckfiktion menar att skräckfiktionen har potential att ge läsaren högre beredskap vid katastrofer, hjälpa läsaren att bearbeta ångest och oro, öka förståelsen för de egna rädslorna samt ge läsaren verktyg för att hantera sina rädslor. Syftet med denna uppsats är att genom litteraturanalyser belysa skräckfiktionens potential att bidra med verktyg för att hantera verkliga svårigheter. I de analyserade verken får läsaren insyn i flera olika rädslor som karaktärerna har. Läsaren ges möjligheten att leva sig in i dessa och se hur karaktärerna hanterar dem. Romanerna tar alla upp viktiga ämnen och belyser viktiga frågor. Genom att leva sig in i, diskutera och reflektera över romanerna och de typer av frågor som de väcker, som kan upplevas både som stora och tunga, så erbjuds en möjlighet till att få bättre beredskap inför verkliga situationer där frågor likt dessa berörs. Genom att ställa resultatet av litteraturanalyserna mot uppsatsens bakgrund, teoretiska ramverk och tidigare forskning så dras slutsatsen att elever genom skräckfiktion får uppleva emotionella erfarenheter utan direkta risker och ges möjligheten att interagera med en fiktiv verklighet som de kan lära sig av samtidigt som de får leva sig in i marginaliserade karaktärer som de kan relatera till. Genom dessa erfarenheter får eleverna möjlighet att utveckla copingstrategier, stärka den empatiska förmågan, tillägna sig meningsfulla kunskaper och utveckla tolerans och uppskattning för individuella skillnader.