Denna uppsats är en empirisk studie av slöjdpraktik i grundskolan. Min ambition är att få ett perspektiv på hur elever upplever och ger uttryck för lärandet i slöjd.Empirin består av intervjuer med 8 elever och har analyserats med två olika analysverktyg. Dokumentation av empiri samt litteratur, avhandlingar och vetenskapliga artiklar har legat till grund för att skapa en analytisk förståelse av vad elever tillgodogör sig för att förstå slöjdens nytta. Analysen väcker vidare frågor kring hur elever förvärvar lärande i slöjdämnet. Studien bidrar med ett reflekterande perspektiv om slöjdverksamhet men prövar också att se slöjdandet som en del av människans behov. Studien visar att det saknas en djupare innebörd av slöjdämnet ur ett elevperspektiv. Samtidigt upplevs det att slöjdföremåls uttryck växlar men att tekniker ändå består. Resultatet visar att elever har svårt att verbalt uttrycka vad slöjd är men att de ser användningen som något mycket praktiskt och användbart. Studien kan ge stöd till intresserade inom slöjdverksamheter för att se behovet av ett slöjdspråk samt ett likvärdigt förhållningssätt. Slöjdämnets syfte behöver förmedlas och belysas utåt för att ämnet ska utvecklas i takt med vårt samhälle.