Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva hälso- och sjukvårdspersonalens upplevelser av kommunikation med patienter som drabbats av afasi till följd av stroke. Vidare var syftet att beskriva vad det kunde finnas för hinder för en god kommunikation dem emellan. Ett ytterligare syfte var att beskriva de faktorer som kunde underlätta kommunikation mellan hälso- och sjukvårdspersonal och patienter som har afasi till följd av stroke. Metod: Artikelsökning till denna litteraturöversikt gjordes i PubMed, CINAHL, Cochrane och Vård i Norden. Artiklarna var publicerade mellan åren 2000-2010 samt skrivna på svenska eller engelska. Huvudresultat: En fungerande vårdrelation var en grundförutsättning för att bedriva en god omvårdnad. För skapandet av denna vårdrelation behövdes en lugn, stödjande och avslappnande miljö. Asymmetri förekom i olika varianter i kommunikation mellan hälso- och sjukvårdspersonal och patienter med afasi. Hälso- och sjukvårdspersonal upplevde både negativa och positiva känslor i interaktionen med patienten. Slutsats: Att plötsligt förlora sin kommunikationsförmåga genom det verbala språket har påvisats vara en tragedi för den drabbade. Det ställde krav på hälso- och sjukvårdspersonalen vars uppgift var att bevara patientens autonomi och integritet. För att både hälso- och sjukvårdspersonal samt patienter skulle må bra och kunna kommunicera så framkom det att strokeenheter kunde vara betydelsefulla.

<p>Att drabbas av stroke innebär ofta kognitiva funktionsnedsättningar. Betydelsen av en snabb bedömning av strokepatienters kognitiva funktioner i det akuta skedet efter en stroke betonas i flera studier. Syftet med den här studien var att med hjälp av en enkätundersökning kartlägga de kognitiva bedömningar som genomförs av arbetsterapeuter på landets strokeenheter. Undersökningsgruppen utgjordes av arbetsterapeuter på 58 strokeenheter. Det insamlade materialet bearbetades med beskrivande statistik. Av resultatet framkom att de vanligast förekommande bedömningsinstrumenten/observationerna var MMT, RBMT, DBF samt AMPS. En kombination av bedömningar gjordes på de flesta strokeenheter, typvärdet var 4 bedömningar. Resultatet visade även att arbetsterapeuternas kunskap om bedömningarnas reliabilitet och validitet var god. Någon avgörande skillnad har inte observerats när det gäller valet av bedömning hos de olika strokeenheterna med hänsyn tagen till sjukhusets storlek eller antalet arbetsterapeuter som arbetar på strokeenheten. Vår slutsats är att strokepatienter som vårdas på de strokeenheter som ingår i den här undersökningen bedöms med bedömningsinstrument/observationer av arbetsterapeuter på ett likvärdigt sätt oavsett var i landet de vårdas.</p>

Att drabbas av stroke innebär ofta kognitiva funktionsnedsättningar. Betydelsen av en snabb bedömning av strokepatienters kognitiva funktioner i det akuta skedet efter en stroke betonas i flera studier. Syftet med den här studien var att med hjälp av en enkätundersökning kartlägga de kognitiva bedömningar som genomförs av arbetsterapeuter på landets strokeenheter. Undersökningsgruppen utgjordes av arbetsterapeuter på 58 strokeenheter. Det insamlade materialet bearbetades med beskrivande statistik. Av resultatet framkom att de vanligast förekommande bedömningsinstrumenten/observationerna var MMT, RBMT, DBF samt AMPS. En kombination av bedömningar gjordes på de flesta strokeenheter, typvärdet var 4 bedömningar. Resultatet visade även att arbetsterapeuternas kunskap om bedömningarnas reliabilitet och validitet var god. Någon avgörande skillnad har inte observerats när det gäller valet av bedömning hos de olika strokeenheterna med hänsyn tagen till sjukhusets storlek eller antalet arbetsterapeuter som arbetar på strokeenheten. Vår slutsats är att strokepatienter som vårdas på de strokeenheter som ingår i den här undersökningen bedöms med bedömningsinstrument/observationer av arbetsterapeuter på ett likvärdigt sätt oavsett var i landet de vårdas.

Bakgrunden visar att stroke idag klassas som en folksjukdom och att svårigheterna som följer är såväl motoriska som kognitiva. Arbetsterapeuter har en central roll i rehabiliteringen och en del i deras arbete är att bedöma de kognitiva funktionsnedsättningarna. Det är av vikt att de instrument som används vid bedömning är utvärderade för patientgruppen och har bevisats lämpliga genom psykometriska bedömningar. Syftet med denna studie var att undersöka vilka psykometriska egenskaper som testats och utvärderats för arbetsterapeutiska instrument vid bedömning av kognitiva svårigheter hos personer efter stroke, från år 2009 och framåt. Metoden som användes var en systematisk litteraturöversikt och tio vetenskapliga studier låg till grund för resultatet. Resultatet visar att sju instrument har testats de senaste tre åren. Grad av reliabilitet och validitet som visats i studierna indikerar att endast tre av instrumenten har vetenskapligt stöd för användbarhet i det kliniska arbetet för personer som drabbats av stroke. De övriga fyra har motstridiga indikationer på lämplighet. Slutsatsen är att det finns varierande vetenskapligt stöd för användning av instrumenten, samt att studier för fortsatt undersökning av instruments validitet och reliabilitet genomförs. Yrkesverksamma arbetsterapeuter bör även hålla sig uppdaterade vad gäller forskning och evidens för att säkerställa att de bedömningsinstrument som används är optimala.

I Sverige insjuknar ca 25 000 människor varje år i stroke och en vanlig konsekvens är hjärntrötthet. Det finns forskning kring hjärntrötthet men begränsad forskning om hur arbetsterapeuter arbetar med dessa individer. Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta med personer som drabbats av hjärntrötthet efter stroke. Fem arbetsterapeuter intervjuades varefter intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att en central del i arbetet var att informera och stödja de drabbade. En viktig del i arbetet innan implementeringen utav olika strategier, var att låta personen få insikt i den nya rollen. Insikten ansågs avgörande för personens process framåt. De strategier som erbjöds syftade till att individerna skulle kunna hantera sin hjärntrötthet och uppleva en fungerande vardag. En slutsats är att anhörigas förståelse och stöd i rehabiliteringsprocessen är viktig. Arbetsterapeuter beskriver att ett klientcentrerat förhållningssätt är avgörande eftersom hjärntröttheten påverkar varje individ olika. Därför betonades att en noggrann kartläggning är av största vikt.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karol. inst., 2003. / Härtill 4 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Luleå : Luleå tekniska univ., 2004. / Härtill 5 uppsatser.