Smärta är idag ett omfattande hälsoproblem. Idag finns det mycket kunskap omsmärta, effektiva smärtstillande läkemedel och metoder för smärtlindring inom hälsoochsjukvården. Trots detta får många patienter inte tillräcklig smärtbehandling. Föratt uppnå en optimal smärtbehandling är det viktig att sjuksköterskor genomför enadekvat smärtbedömning och har kunskap om de faktorer som påverkarsmärtbedömningen. I litteraturstudien granskades och analyserades totalt 10 artiklar,åtta kvantitativa, en kvalitativ och en med mixad metod. Resultatet visar att det finnsolika faktorer som påverkar smärtbedömningen. De faktorerna är: bedömning avsmärtintensitet, kunskap om riktlinjer, kunskapsnivå och erfarenhet, sociala faktoreroch dokumentation. Erfarna sjuksköterskor har högre tilltro till sina egna objektivabedömningar än till patienters subjektiva smärt-upplevelse vilket leder tillunderskattning av patientens smärta. Tillämpning av kliniska riktlinjer leder till attsjuksköterskor genomför en adekvat smärtbedömning. Patientens smärta kan påverkasnegativt av partners empati och socialt hot. Försening och otillräcklig dokumentationav smärtbedömning påverkar smärtlindringen vilket leder till onödig smärta ochlidande hos patienten. Brist i konsekvent användning av smärtskattningsskalor, ingaobserverade ändringar i de vitala parametrarna kopplade till smärta, tidsbrist ärytterligare faktorer som påverkar smärtbedömningen negativt. Framtida forskningbehövs för att identifiera faktorer som påverkar smärtbedömningen så attkompetensen hos hälso- och sjukvårdspersonalen ökar. / Pain is today an extensive health problem. A lot of knowledge exists today aboutpain, effective pain reducing medicines and methods to provide pain easement withinthe health and medical care. Despite those facts a lot of patients do not receiveadequate pain treatment. To achieve an optimal pain treatment is it important thatnurses performs an adequate pain assessment and has knowledge about the factorsthat influence the pain assessment. The study is a literature review that is based on tenarticles whereof eight are quantitative, one qualitative and one with mixed methods,those articles where studied and analyzed. The result shows that different factors thatinfluences the pain assessment exists. Those factors are: assessment of pain intensity,knowledge about guidelines, competence level and experience, social factors anddocumentation. Experienced nurses have higher belief on their own objectiveassessments than to the patient’s subjective pain experience, this leads to anunderestimation of the pain experienced by the patient. Application of clinicalguidelines leads to that nurse performs an adequate pain assessment. The patient’spain can be negatively impacted of their relatives’ empathy and by a social threat.Late or insufficient pain assessment documentation impacts the pain relief whichleads to unnecessary pain and suffering for the patients. Lack of a consequent use ofpain rating scales, no observed changes in the vital parameters related to pain and lackof time are additional factors that influences the pain assessment negative. Futureresearch is needed to identify factors that influence the pain assessment.

No description available.

Medellivslängden har ökat i Sverige sedan 1860- talet, detta leder till att den äldre befolkningen ökar i samma takt. Då vårddygnen på sjukhus kraftigt minskat läggs det mer ansvar på primärvård och kommunal vård. Problemet är att dessa sjukvårdsinrättningar har en längre kommunikationsväg kring en patient och har svårare att genomföra snabba förändringar, när det gäller medicinering eller förändrade omvårdnadsåtgärder. Många äldre patienter är undermedicinerade vad gäller smärtlindring och det trögare kommunikationsnätet gör det besvärligare att åtgärda problemet. I bakgrunden beskrivs vilka olika faktorer som kan påverka upplevelsen av smärta, vad långvarig somatisk smärta är samt vilket ansvar sjuksköterskan har. Syftet är att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av bedömning och lindring utav långvarig somatisk smärta hos den äldre patienten inom äldreomsorgen. Resultatet visar hur viktigt det är med en fungerande organisation, där kommunikationen är nyckeln. Kontinuerlig utbildning för att sjuksköterskan ska kunna hålla sig à jour med senaste riktlinjer och åtgärder för att utveckla effektiva strategier gällande smärtlindring för att möta de särskilda behoven hos den äldre patienten. Dessutom har sjuksköterskans bemötande och attityd betydelse för hur utfallet blir. I diskussionen påtalas att det behöver implementeras lokala riktlinjer och rutiner för smärtbedömning och smärtlindring, som ett stöd för sjuksköterskans arbete. Samtliga artiklar beskriver svårigheter som sjuksköterskan möter vid smärtbedömning och smärtlindring. Dessa svårigheter och bristen på lokala riktlinjer får till följd att patienten behandlas olika av olika sjuksköterskor, samt att underbehandling är vanligt förekommande. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Bakgrund: Demens är en progressiv och försvagande sjukdom som kännetecknas av svåra Kognitiva brister, språkförlust och oförmåga att utföra dagliga aktiviteter. 130000C150000 Personer lever med en demensdiagnos i Sverige. Smärta är förknippat med bland annat Begränsad rörlighet, minskad social aktivitet, depression samt sömnstörningar och orsakar Stort lidande. Smärta är vanligt förekommande bland äldre och misstas vara normalt i takt Med att man åldras. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa hur Sjuksköterskor upplever smärtbedömning vid demenssjukdom. Metod: Litteraturöversikten Består av 15 vetenskapliga artiklar. Datainsamlingen genomfördes i databaserna PubMed Och Cinahl samt manuella sökningar. Artiklarna kvalitetsgranskades enligt två olika granskningsmallar. Resultat: Resultatet belyste samarbetet mellan anhöriga och vårdpersonal vid smärtbedömning. Brister identifierades i smärtbedömningen; tid och utbildning. Att skapa en relation och kontinuitet med den demenssjuke personen var viktigt för att identifiera beteendeförändringar. Diskussion: En god kommunikation mellan samtliga vårdgivare till personen med demenssjukdom bidrar till effektiv behandling. Sjuksköterskor besitter för lite kunskap för att bedöma smärta hos personer med Demenssjukdom och uttrycker ett behov av ytterligare utbildning och bättre smärtbedömningsintrument. Samtliga delar kopplades till Orlandos omvårdnadsteori. Slutsats: Mer utbildning för sjuksköterskor krävs för att öka medvetenheten och Kännedomen om hur smärta framstår vid demenssjukdom för att bidra till ökad livskvalitet för denna patientgrupp. / <p>Godkännande datum: 2019-03-25</p>

<p>Syftet med denna studie var att belysa metoder som vårdpersonal kan använda sig av för att bedöma smärta hos personer med demens och vilka konsekvenser som detta medför. En litteraturstudie gjordes där 16 vetenskapliga artiklar analyserades. Resultatet visade att det finns smärtbedömningsinstrument tillgängliga som kan identifiera smärta hos personer med demens som inte själva verbalt kan beskriva sin smärta. Instrumenten innehöll beskrivningar av beteenden som kunde vara tecken på smärta. En del instrument innehöll förslag till interventioner som kunde utföras och utvärderas. Konsekvenser av användandet av ett smärtbedömningsinstrument visade signifikant minskade smärtbeteenden och ökade farmakologiska och ickefarmakologiska åtgärder.</p><p>Sammanfattningsvis finns det smärtbedömningsverktyg tillgängliga för att identifiera smärta hos personer med demens.</p> / <p>The aim of this study was to illuminate methods healthcare workers can utilize assessing pain among persons with dementia and what consequences it would bring. A literature review was made by analyzing sixteen scientific articles. The result showed that there are pain assessment tools available to identify pain among persons with dementia, who cannot verbally describe their pain. The instruments contained descriptions of behaviours that could be signs of pain. Some of the instruments contained suggestions of interventions that could be performed and evaluated. Consequences of using a pain assessment tool showed significant decrease in discomfort and increased pharmacological and non-pharmacological interventions. In conclusion there are pain assessment tools available to identify pain among persons with dementia.</p>

Syftet med denna studie var att belysa metoder som vårdpersonal kan använda sig av för att bedöma smärta hos personer med demens och vilka konsekvenser som detta medför. En litteraturstudie gjordes där 16 vetenskapliga artiklar analyserades. Resultatet visade att det finns smärtbedömningsinstrument tillgängliga som kan identifiera smärta hos personer med demens som inte själva verbalt kan beskriva sin smärta. Instrumenten innehöll beskrivningar av beteenden som kunde vara tecken på smärta. En del instrument innehöll förslag till interventioner som kunde utföras och utvärderas. Konsekvenser av användandet av ett smärtbedömningsinstrument visade signifikant minskade smärtbeteenden och ökade farmakologiska och ickefarmakologiska åtgärder. Sammanfattningsvis finns det smärtbedömningsverktyg tillgängliga för att identifiera smärta hos personer med demens. / The aim of this study was to illuminate methods healthcare workers can utilize assessing pain among persons with dementia and what consequences it would bring. A literature review was made by analyzing sixteen scientific articles. The result showed that there are pain assessment tools available to identify pain among persons with dementia, who cannot verbally describe their pain. The instruments contained descriptions of behaviours that could be signs of pain. Some of the instruments contained suggestions of interventions that could be performed and evaluated. Consequences of using a pain assessment tool showed significant decrease in discomfort and increased pharmacological and non-pharmacological interventions. In conclusion there are pain assessment tools available to identify pain among persons with dementia.

Det har påvisats att patienter med akut smärta underbehandlas trots att det är möjligt att ge dem lindring. Syftet med denna studie var att beskriva orsaker till varför sjuksköterskor underbehandlar akut smärta. Granskning och analys av åtta vetenskapliga artiklar gav ett resultat som påvisade att såväl egenskaper hos sjuksköterskan som omgivande faktorer bidrar till underbehandlingen. Okunskap, attityd och val av strategier för smärtbedömning inverkade på resultatet av behandlingen. Kommunikationen mellan sjuksköterskor och patienter var mycket bristfällig, delvis som en följd av de tidigare nämnda hindren. Organisatoriska hinder fanns i samarbetet vårdpersonalen emellan, tidsbrist, personalbrist och inadekvata läkemedelsordinationer. Slutsatsen görs att sjuksköterskor har otillräckliga kunskaper om smärta och dess verkningar, likaså om läkemedel. Större kunskap kan avhjälpa felaktiga attityder gentemot patienter och öppna upp för en konstruktiv kommunikation. För att kunskaperna ska leda till handling i den dagliga verksamheten krävs dock att all vårdpersonal involveras i förändringsarbetet. Endast genom ett målinriktat samarbete uppstår möjlighet till ett kontinuerligt och varaktigt framåtskridande i omvårdnaden av patienter med akut smärta.

Sjuksköterskan spelar en huvudsaklig roll vid smärtbedömning och lindring i den postoperativa kontexten. Bristfällig smärtlindring hos dessa patienter kvarstår som ett problem trots att mycket forskning gjorts på ämnet de senaste decennierna.  Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans smärtbedömning och lindring i postoperativ vård hos vuxna.  Denna litteraturstudie har en beskrivande design och är baserad på tio vetenskapliga artiklar, som är kvalitetsgranskade.  Studiens resultat visar att postoperativ smärtbedömning oftast sker på ett osystematiskt sätt och med olämpliga verktyg. En adekvat smärtbedömning innebär en flytande kommunikation (bland vårdpersonal och med patienten), att använda lämpliga verktyg för smärtbedömning, och att förstå smärta från en multidimensionell synpunkt, för att på så sätt behandla patienten ur en holistisk synvinkel. Resultatet visar också olika farmakologiska och icke farmakologiska åtgärder som sjuksköterskor använder sig av vid smärtlindring av postoperativ smärta, samt de orsaker som kan leda till en bristfällig smärtlindring hos postoperativa patienter.  Diverse åtgärder i vårdkedjan borde implementeras för att uppnå optimal smärtlindring hos postoperativa patienter. Dels krävs det en systematisk postoperativ smärtbedömning som utgångspunkt, dels bör sjuksköterskans kunskaper om smärtbedömning och lindring utökas. Kommunikationen mellan patienter och vårdpersonal bör förbättras och sjuksköterskornas arbetsöverbelastning bör minskas.  Nyckeln till en förbättrad omvårdnadsprocess i postoperativ smärtbedömning och lindring ligger i en kontinuerlig uppdatering inom evidensbaserad omvårdnadspraxis och därmed i att maximera sjuksköterskans antagande av evidensbaserad omvårdnad.

<p> </p><p> </p><p>Det har påvisats att patienter med akut smärta underbehandlas trots att det är möjligt att ge dem lindring. Syftet med denna studie var att beskriva orsaker till varför sjuksköterskor underbehandlar akut smärta. Granskning och analys av åtta vetenskapliga artiklar gav ett resultat som påvisade att såväl egenskaper hos sjuksköterskan som omgivande faktorer bidrar till underbehandlingen. Okunskap, attityd och val av strategier för smärtbedömning inverkade på resultatet av behandlingen. Kommunikationen mellan sjuksköterskor och patienter var mycket bristfällig, delvis som en följd av de tidigare nämnda hindren. Organisatoriska hinder fanns i samarbetet vårdpersonalen emellan, tidsbrist, personalbrist och inadekvata läkemedelsordinationer. Slutsatsen görs att sjuksköterskor har otillräckliga kunskaper om smärta och dess verkningar, likaså om läkemedel. Större kunskap kan avhjälpa felaktiga attityder gentemot patienter och öppna upp för en konstruktiv kommunikation. För att kunskaperna ska leda till handling i den dagliga verksamheten krävs dock att all vårdpersonal involveras i förändringsarbetet. Endast genom ett målinriktat samarbete uppstår möjlighet till ett kontinuerligt och varaktigt framåtskridande i omvårdnaden av patienter med akut smärta.</p>

Sammanfattning: En patient som genomgått ett kirurgiskt ingrepp kan uppleva postoperativ smärta. Oavsett graden av smärta kan det vara svårt för sjuksköterskan att göra en korrekt bedömning. Syfte: Syftet med vår systematiska litteraturstudie var att belysa hur sjuksköterskan bedömer patientens postoperativa smärta. Metod: Litteratursökningen gjordes i databaserna Cinahl, Cochrane, Elin@Kalmar, PubMed och Psychinfo. Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskan använde sig av olika tillvägagångssätt i bedömningen av postoperativ smärta hos patienten. Tecken hos patienten såsom verbal kommunikation, icke-verbala-, och vitala tecken samt användning av smärtskattningsinstrument såsom VAS (Visuell Analog Skala) var vanligt förekommande sätt att bedöma patientens postoperativa smärta. Det framkom även att sjuksköterskan hade svårigheter med att bedöma patientens smärtnivå korrekt och tenderade att undervärdera patientens postoperativa smärta. Flera sjuksköterskor ansåg sig kunna göra en adekvat smärtbedömning med hjälp av yrkeserfarenhet vilken hade lärt dem vilken grad av postoperativ smärta som kunde förväntas hos patienten efter en viss operation. Avsaknaden av smärtbedömning lyftes fram i flera studier. En förklaring som angavs var att smärtbedömningen prioriterades lägre än andra arbetsuppgifter. Slutsats: Sjuksköterskan bör vara medveten om att patientens postoperativa smärta ofta tenderar att bli undervärderad. För att kunna göra en adekvat bedömning bör smärtskattningsinstrument användas tillsammans med verbala -, icke-verbala - samt vitala tecken.