Studien syftar till att belysa faktorer som kan påverka de möten som sker inom svenska sprutbytesprogram. Utöver målet med att minska smittspridning av blodsjukdomar ska sprutbytesprogrammen vara en kontaktskapande arena där deltagarna motiveras till vård och behandling. Den metodologiska utgångspunkten är en hermeneutisk kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer. Tre sprutbytesprogram har besökts och två stycken respondenter på varje verksamhet har intervjuats. Resultatet undersöks tillsammans med Wrights teorier om punktuella och relationella pedagogiska möten. Studien visar att deltagarna återvänder mer frekvent då vårdpersonalen genom sitt bemötande skapar förtroendefulla relationer. Vårdpersonalen kan då påbörja ett motivationsarbete som mynnar ut i ett drogfritt liv. En varierad arbetsgrupp är att föredra inom sprutbytesprogrammen för att kunna kombinera betydande faktorer för motivationsarbetet. Två av tre verksamheter samarbetade med övrig beroendevård i regionen och en verksamhet hade en kurator knuten till sig. En av våra slutsatser är att ramarna för det pedagogiska arbetet bör ses över.