This is an analysis of how young Latino men and their female dance partners communicate their romantic intentions while dancing, or perhaps through dancing. I find that apparent ethnic and class distinctions and levels of romantic interest affect the way these people dance, especially in three key indices of romantic intentions: eye contact, hand placement, and hip position. Because these intentions are culturally unspeakable in this context, talk is important mostly for its non-referential effects.

Dans är aktivitet som väcker positiva emotioner och förknippas med bland annat högtider, musik, social gemenskap, motion och andra positiva händelser, vilka är faktorer som kan bidra till lycka. Exempelvis har forskningsvärldens nyfikenhet på fritidsaktiviteter lett till att pardans, som generellt setts som en social och kulturell aktivitet, numera blivit accepterad som alternativ behandlingsform mot psykisk ohälsa såsom stress, ångest och depression. Dock fann jag i min litteraturundersökning att det var få studier som var gjorda där man undersökte socialdansen (pardans utan tävlingsinslag) och dess påverkan på friska människors lycka. Därför ämnade föreliggande studie undersöka sambandet mellan socialdans och lycka. För att besvara frågeställningarna mättes de oberoende variablerna duration, intensitet och frekvens i socialdans med de två beroende variablerna livstillfredsställelse (kognitiv lycka) och välbefinnande (affektiv lycka). Självskattningsskalan SWLS användes för att mäta livstillfredsställelse och PANAS C för att mäta upplevt välbefinnande. Deltagarna var 136 socialdansare i åldrarna 19–70 år, från olika delar av Sverige, med en medelålder på 37,83 år (SD = 12,138 år), där 68 procent var kvinnor och 43 procent var män. Multipel linjär regression användes för dataanalysen. Resultaten visade att endast variabeln duration uppvisade signifikant värde gällande prediktion av kognitiv lycka (livstillfredsställelse). Däremot visade också resultaten av samtliga oberoende variabler; duration, frekvens och intensitet, signifikanta värden gällande prediktion av affektiv lycka (välbefinnande). / Dance is an activity that evokes positive emotions and is associated with, among others: festivals, music, community, exercise and other positive occasions; factors that seem to contribute to happiness. The research community's curiosity within the field of recreational activities has for instance led to the fact that ballroom dancing, commonly viewed as a social and cultural activity, now has been accepted as an alternate form of treatment for mental illness, such as stress, anxiety and depression. However, in my literature overview I found that there were few studies on social dancing (basically ballroom dancing without the competitive components) and its effects on healthy human beings' happiness. Therefore, this study endeavors to investigate the relation between social dancing and happiness. To answer the questions, the independent variables duration, intensity and frequency in social dancing were measured and related to the dependent variables of perceived happiness, life satisfaction (cognitive happiness), and general well-being (affective happiness). The selfreport scale SWLS was used to measure life satisfaction and PANAS C to measure perceived well-being. The participants were 136 social dancers 2 between the ages of 19-70 years, with an average age of 37.8 years (SD = 12.1 years); 68 percent were women and 43 percent were men. Multiple linear regression was used for data analysis. The results show that only the variable duration showed significance in predicting cognitive happiness, i.e. satisfaction of life. However, the results showed that all the independent variables of duration, intensity and frequency showed a significant value for prediction of affective happiness, i.e.general well-being.