<p>Anorexi är en sjukdom som framförallt drabbar flickor, på grund av att sjukdomen i uppskattningsvis 90 % av alla fall är av det kvinnliga könet kan denna anses vara en typisk flickproblematik. Sjukdomen kännetecknas av en kraftig viktnedgång, ångest, depression och tvångstankar. Behandling av sjukdomen är flerårig och i några fall är det en sjukdom som patienten aldrig blir helt frisk från. Ätstörningen kan i vissa fall gå så långt att den leder till döden. De som lider av sjukdomen har en felaktig bild av sig själva och inser ofta inte att de är allvarligt sjuka, det kan därför vara svårt att få dem att gå med på frivilliga former av vård. Trots detta finns det inte några lagliga förutsättningar att tvångsvårda unga med anorexi. Psykisk störning i sig kan inte grunda tvångsvård enligt lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), utan endast det beteende som störningen ger upphov till. I ett prejudicerande fall från Kammarrätten har slagits fast att det beteende som anorektiker uppvisar som en följd av sin psykiska störning inte faller under begreppet socialt nedbrytande beteende i 3 § LVU. De uppfyller heller inte kravet på allvarlig psykisk störning, som är en av grundförutsättningarna för att lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) ska kunna tillämpas.</p><p>Unga med anorexi befinner sig således i en gråzon, där varken tvångsvård enligt LVU eller LPT kan aktualiseras. Denna gråzon mellan allvarlig psykisk störning och socialt nedbrytande beteende existerar på grund av att lagliga förutsättningar för att tvångsvårda unga med anorexi inte kan erhållas vare sig i LPT eller i LVU, tillhörande förarbetsuttalanden eller rättspraxis. Eftersom anorexi är ett tillstånd där man, ofta ovetandes om sitt egna allvarliga tillstånd, pendlar mellan liv och död bör lagtexten förändras så att unga med anorexi faller inom LVU eller LPT:s ordalydelse.</p>

Anorexi är en sjukdom som framförallt drabbar flickor, på grund av att sjukdomen i uppskattningsvis 90 % av alla fall är av det kvinnliga könet kan denna anses vara en typisk flickproblematik. Sjukdomen kännetecknas av en kraftig viktnedgång, ångest, depression och tvångstankar. Behandling av sjukdomen är flerårig och i några fall är det en sjukdom som patienten aldrig blir helt frisk från. Ätstörningen kan i vissa fall gå så långt att den leder till döden. De som lider av sjukdomen har en felaktig bild av sig själva och inser ofta inte att de är allvarligt sjuka, det kan därför vara svårt att få dem att gå med på frivilliga former av vård. Trots detta finns det inte några lagliga förutsättningar att tvångsvårda unga med anorexi. Psykisk störning i sig kan inte grunda tvångsvård enligt lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), utan endast det beteende som störningen ger upphov till. I ett prejudicerande fall från Kammarrätten har slagits fast att det beteende som anorektiker uppvisar som en följd av sin psykiska störning inte faller under begreppet socialt nedbrytande beteende i 3 § LVU. De uppfyller heller inte kravet på allvarlig psykisk störning, som är en av grundförutsättningarna för att lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) ska kunna tillämpas. Unga med anorexi befinner sig således i en gråzon, där varken tvångsvård enligt LVU eller LPT kan aktualiseras. Denna gråzon mellan allvarlig psykisk störning och socialt nedbrytande beteende existerar på grund av att lagliga förutsättningar för att tvångsvårda unga med anorexi inte kan erhållas vare sig i LPT eller i LVU, tillhörande förarbetsuttalanden eller rättspraxis. Eftersom anorexi är ett tillstånd där man, ofta ovetandes om sitt egna allvarliga tillstånd, pendlar mellan liv och död bör lagtexten förändras så att unga med anorexi faller inom LVU eller LPT:s ordalydelse.

<p>Sammanfattning</p><p>Insatsen personlig assistans inrättades 1994 i samband med att rättighetslagstiftningen lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, började gälla. Syftet med denna uppsats är att utreda vilka kriterier som den enskilde, som på grund av sitt psykiska funktionshinder ingår i 1 § 3 LSS, måste uppfylla för att beviljas insatsen personlig assistans.</p><p>I uppsatsen definieras psykiskt funktionshinder och kommunens ansvar gentemot de personer med dessa handikapp klargörs. Vidare utreds alla kriterier som den funktionshindrade måste uppfylla för att beviljas personlig assistans eller ekonomisk ersättning för sådan.</p><p>Personlig assistans är främst till för dem som har fysiska funktions¬hinder och/eller ett mycket omfattande hjälpbehov. Det är här diskussionen om psykiskt funktions¬hindrade ska beviljas assistans uppstår. Psykiskt funktionshindrade kan i regel sköta sina grund¬lägg¬ande behov rent fysiskt, men är i behov av ”påputtning” eftersom de har problem med att påbörja sysslor i den dagliga livsföringen. Enligt proposition 1995/96:146 berättigar inte rena motiverings- och aktiverings¬insatser personlig assistans, utan någon form av praktiskt hjälp¬behov krävs för att den enskilde ska beviljas insatsen.</p><p>Hjälpbehovsbedömningen ska vara individuell och hänsyn ska tas till hela livssituationen. Tanken är att insatserna i LSS, däribland personlig assistans, ska tillförsäkra den enskilde goda levnadsvillkor. Vad exakt som ingår i goda levnadsvillkor nämn endast flyktigt i lagförarbetena. Kravet på individuell prövning och det stora utrymmet för handläggarens subjektiva uppfattning gör att två till synes lika fall kan resultera i olika beslut.</p>

<p>Vid en tillbakablick, visas det tydliga förändringar i svensk lagstiftning om sexualbrott mot barn. Det förekom till exempel länge att även barnen kunde straffas med döden om det blivit utsatt för våldtäkt. En stor del i lagändringarna är just ändringar i samhällsvärderingarna som ligger till grund för det vi tror på. Just dessa värderingar är grunden till att Sverige ratificerade barnkonventionen 1990. Detta undertecknande medförde i sin tur att Sverige måste anpassa sina lagar, till det som föreskrivs i barnkonventionens artiklar för att öka skyddet för barn, samt för att harmonisera med konventionen i sin lagstiftning. Men det finns även fler rambeslut som vi har skrivit under, speciellt under 2000-talet. Och lagstiftningen går stadigt framåt.</p><p> </p><p>För att ytterligare förbättra och anpassa våra lagar, skedde därför den stora sexualbrottsreform år 2005 av 6 kap. (1962:700) Brottsbalken, angående sexualbrottslagstiftningen mot barn. Denna reform ändrade uppbyggnaden av lagstiftningen och definitionerna. Exempelvis utökade man 6 kap. med några paragrafer som helt riktade in sig på sexualbrott mot barn, andra ändringar var att definitionen av <em>sexuellt umgänge</em> ändrades till <em>sexuell handling</em>, för att göra det tydligare vad som omfattas av detta lagrum. Men kanske den ändring som har störst betydelse för ett ökat skydd för barn, är den förlängning av preskriptionstiden som infördes, och som nu börjar löpa från det att barnet fyllt 18 år. Vidare för att bättre anpassa lagen till dagens samhälle har det även tillkommit fler definitioner där rekvisiten har ändrats, delvis för att skärpa till lagen. Många av ändringarna hade sina grunder i barnkonventionen men även ifrån andra rambeslut som vi ratificerat.</p><p> </p><p>Sexualbrottsreformen (tillägg av 6 kap. 10 a § BrB) som skedde år 2009 har även den sina spår i barnkonventionen.  Kompletteringarna man gjorde här kommer att refereras till som den s k <em>kontaktlagen</em> (som är ett uttryck som används i detta arbete), som syftar till att förebygga och kriminalisera kontakttagandet mellan en vuxen och en minderårig. Om man inte kan få ett stopp på sexuella övergrepp på barn, så har man i det här lagrummet försökt att ytterligare försvåra för gärningsmän att utföra övergrepp. I nu gällande rätt är det sanktionerat att försöka ta kontakt med barn i sexuellt syfte, d v s redan kontaktförsöket är en brottslig handling. Lagrummet är därför av en förebyggande karaktär.</p><p> </p><p>Regeringen anser dock fortfarande att Sveriges lagstiftning på området är begränsat och nya lagregler kommer att bifogas år 2009, men även året därpå är målet att göra en grundlagsändring. En ändring som är otroligt viktig är, att det blir straffbart att ens försöka få tillgång eller söka material som är barnpornografiskt. Kan remissinstanserna få fram en bra utformning för detta lagrum, torde det verka avskräckande för den som redan innehar och söker mer material men även för dem som kanske söker för första gången.</p><p> </p><p>Som sagt, lagstiftningen utvecklas hela tiden för att anpassas till samhället och för att göra den mer lättillgängligt och förstålig för alla. Vad som kan sägas om de ändringar som genomfördes i sexualbrottslagstiftningen under år 2005 och år 2009 mot barn, är att de lett till ett ökat skydd för barnen. Rättssäkerheten har tydligt ökat och lagarna har fått ett större tillämpningsområde. Visserligen finns det fortfarande vissa problem med tillämpningen, då speciellt med gränsdragningen och delvis med legalitetsprincipen. Gränsdragningsproblemen uppstår igenom att det nu finns så många olika lagdefinitioner som brottet kan klassas som, men här kan det påstås att det är att föredra att ha för många än att ha för få. Legalitetsprincipen sammanflyter något med gränsdragningsproblemet, då det inte konstant är avgörbart vilket brott som avses, vilket dock är avgörande enligt legalitetsprincipen. Dessa två problem jämnas dock ut av de framsteg och den ökade rättssäkerheten de nya formuleringarna har medfört. Dock bör vidare utveckling av lagarna ske för att nå en perfekt lagstiftning.</p><p> </p>

Vid en tillbakablick, visas det tydliga förändringar i svensk lagstiftning om sexualbrott mot barn. Det förekom till exempel länge att även barnen kunde straffas med döden om det blivit utsatt för våldtäkt. En stor del i lagändringarna är just ändringar i samhällsvärderingarna som ligger till grund för det vi tror på. Just dessa värderingar är grunden till att Sverige ratificerade barnkonventionen 1990. Detta undertecknande medförde i sin tur att Sverige måste anpassa sina lagar, till det som föreskrivs i barnkonventionens artiklar för att öka skyddet för barn, samt för att harmonisera med konventionen i sin lagstiftning. Men det finns även fler rambeslut som vi har skrivit under, speciellt under 2000-talet. Och lagstiftningen går stadigt framåt.   För att ytterligare förbättra och anpassa våra lagar, skedde därför den stora sexualbrottsreform år 2005 av 6 kap. (1962:700) Brottsbalken, angående sexualbrottslagstiftningen mot barn. Denna reform ändrade uppbyggnaden av lagstiftningen och definitionerna. Exempelvis utökade man 6 kap. med några paragrafer som helt riktade in sig på sexualbrott mot barn, andra ändringar var att definitionen av sexuellt umgänge ändrades till sexuell handling, för att göra det tydligare vad som omfattas av detta lagrum. Men kanske den ändring som har störst betydelse för ett ökat skydd för barn, är den förlängning av preskriptionstiden som infördes, och som nu börjar löpa från det att barnet fyllt 18 år. Vidare för att bättre anpassa lagen till dagens samhälle har det även tillkommit fler definitioner där rekvisiten har ändrats, delvis för att skärpa till lagen. Många av ändringarna hade sina grunder i barnkonventionen men även ifrån andra rambeslut som vi ratificerat.   Sexualbrottsreformen (tillägg av 6 kap. 10 a § BrB) som skedde år 2009 har även den sina spår i barnkonventionen.  Kompletteringarna man gjorde här kommer att refereras till som den s k kontaktlagen (som är ett uttryck som används i detta arbete), som syftar till att förebygga och kriminalisera kontakttagandet mellan en vuxen och en minderårig. Om man inte kan få ett stopp på sexuella övergrepp på barn, så har man i det här lagrummet försökt att ytterligare försvåra för gärningsmän att utföra övergrepp. I nu gällande rätt är det sanktionerat att försöka ta kontakt med barn i sexuellt syfte, d v s redan kontaktförsöket är en brottslig handling. Lagrummet är därför av en förebyggande karaktär.   Regeringen anser dock fortfarande att Sveriges lagstiftning på området är begränsat och nya lagregler kommer att bifogas år 2009, men även året därpå är målet att göra en grundlagsändring. En ändring som är otroligt viktig är, att det blir straffbart att ens försöka få tillgång eller söka material som är barnpornografiskt. Kan remissinstanserna få fram en bra utformning för detta lagrum, torde det verka avskräckande för den som redan innehar och söker mer material men även för dem som kanske söker för första gången.   Som sagt, lagstiftningen utvecklas hela tiden för att anpassas till samhället och för att göra den mer lättillgängligt och förstålig för alla. Vad som kan sägas om de ändringar som genomfördes i sexualbrottslagstiftningen under år 2005 och år 2009 mot barn, är att de lett till ett ökat skydd för barnen. Rättssäkerheten har tydligt ökat och lagarna har fått ett större tillämpningsområde. Visserligen finns det fortfarande vissa problem med tillämpningen, då speciellt med gränsdragningen och delvis med legalitetsprincipen. Gränsdragningsproblemen uppstår igenom att det nu finns så många olika lagdefinitioner som brottet kan klassas som, men här kan det påstås att det är att föredra att ha för många än att ha för få. Legalitetsprincipen sammanflyter något med gränsdragningsproblemet, då det inte konstant är avgörbart vilket brott som avses, vilket dock är avgörande enligt legalitetsprincipen. Dessa två problem jämnas dock ut av de framsteg och den ökade rättssäkerheten de nya formuleringarna har medfört. Dock bör vidare utveckling av lagarna ske för att nå en perfekt lagstiftning.

Sammanfattning Insatsen personlig assistans inrättades 1994 i samband med att rättighetslagstiftningen lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, började gälla. Syftet med denna uppsats är att utreda vilka kriterier som den enskilde, som på grund av sitt psykiska funktionshinder ingår i 1 § 3 LSS, måste uppfylla för att beviljas insatsen personlig assistans. I uppsatsen definieras psykiskt funktionshinder och kommunens ansvar gentemot de personer med dessa handikapp klargörs. Vidare utreds alla kriterier som den funktionshindrade måste uppfylla för att beviljas personlig assistans eller ekonomisk ersättning för sådan. Personlig assistans är främst till för dem som har fysiska funktions¬hinder och/eller ett mycket omfattande hjälpbehov. Det är här diskussionen om psykiskt funktions¬hindrade ska beviljas assistans uppstår. Psykiskt funktionshindrade kan i regel sköta sina grund¬lägg¬ande behov rent fysiskt, men är i behov av ”påputtning” eftersom de har problem med att påbörja sysslor i den dagliga livsföringen. Enligt proposition 1995/96:146 berättigar inte rena motiverings- och aktiverings¬insatser personlig assistans, utan någon form av praktiskt hjälp¬behov krävs för att den enskilde ska beviljas insatsen. Hjälpbehovsbedömningen ska vara individuell och hänsyn ska tas till hela livssituationen. Tanken är att insatserna i LSS, däribland personlig assistans, ska tillförsäkra den enskilde goda levnadsvillkor. Vad exakt som ingår i goda levnadsvillkor nämn endast flyktigt i lagförarbetena. Kravet på individuell prövning och det stora utrymmet för handläggarens subjektiva uppfattning gör att två till synes lika fall kan resultera i olika beslut.

This study sought to explain how crime victims emerged as a target group in the Swedish Social Services Act in 2001. The findings, derived from legislative documents, a literature review, and focus group interviews with social workers, showed that the 2001 provisions both duplicated and undermined pre-existing provisions of the Social Services Act. The explicit aim of the reform was to improve services to crime victims. The provisions did not, however, change the legal responsibility of the social services, nor did they strengthen the social rights of crime victims. The social services already assumed responsibility for crime victims according to other provisions of the act. To some degree, the reform can be explained symbolically. Support for crime victims was a complicated issue for the social democratic government. The economic crisis of the early 1990s ruled out reforms that might bring high increased costs. Yet expanding crime victims’ rights at the expense of the offender (e.g. toughening penal law and promoting victim impact statements) was not in line with social democratic ideology. By enacting the 2001 provisions, the government showed its commitment to providing support to crime victims. At the same time, the provisions did not increase costs or strengthen crime victims’ rights. In this way, the provisions solved a political dilemma for the government. Incorporating the 2001 provisions in the Social Services Act may seem to have been a modest reform. Symbolic politics, however, are not empty; rather, they reflect attitudes and beliefs. This study proposed that the reform revealed the state’s increasing concern with violence against women and individual responsibility. Furthermore, the provisions may have constituted a normative reorientation of the Social Services Act, in which individual responsibility increasingly replaced solidarity, the holistic view, and a right to assistance according to need.

<p><em><p><strong><em><p>SAMMANDRAG</p><p>C-uppsats i rättsvetenskap av Sofie Johansson, ht-08.</p><p>”Vårdnadsöverflyttningar – En utredning av i vilka situationer föräldrar</p><p>riskerar att förlora vårdnaden om sina barn”</p><p>Handledare: Jeanna Lantz</p></em><em><p>Uppsatsen syfte är att undersöka och analysera vad som krävs för att en</p><p>vårdnadsöverflyttning ska komma till stånd. Grundfrågan handlar alltså om när föräldrar kan</p><p>förlora vårdnaden om sina barn och därmed om när en vårdnadsöverflyttning kan ske. För</p><p>att undersöka detta krävs att även den faktiska vårdnaden utreds. Inom detta område är</p><p>barnperspektivet och barns bästa centralt. Därför föll det sig naturligt att även formulera en</p><p>delfråga som frågar vilken roll barnperspektivet spelar i vårdnadsöverflyttningar. Uppsatsen</p><p>bygger på en traditionell rättsvetenskaplig metod. Lagstiftning, förarbeten, praxis och doktrin</p><p>analyseras i tur och ordning. Materialet är dock till viss del hämtat från utomrättsliga källor.</p><p>De relevanta lagarna är Föräldrabalken (FB), Socialtjänstlagen (SoL) och lagen med</p><p>särskilda bestämmelser om vård av unga. Uppsatsen är koncentrerad på</p><p>vårdnadsöverflyttningar som sker som följd till att barnet tagits om hand för samhällsvård.</p><p>Avgränsning sker bland annat genom att vårdnadsöverflyttningar som sker på grund av</p><p>skilsmässa eller dödsfall inte kommer att behandlas. Endast situationer som rör barn kommer</p><p>att utredas. Den övergripande slutsatsen är att en förälder kan förlora den faktiska</p><p>vårdnaden enligt 2 § LVU på grund av missförhållanden i hemmet, som till exempelvis</p><p>misshandel eller missbruk. Den rättsliga vårdnaden kan förloras på grund av två</p><p>anledningar; på grund av brister i omsorgen enligt FB 6:7 eller enligt FB 6:8 på grund av att</p><p>barnet rotats sig och haft dålig kontakt med föräldrarna under placeringen. Här är också</p><p>barnets egen vilja särskilt viktig.</p></em></strong></p></em></p>

SAMMANDRAG C-uppsats i rättsvetenskap av Sofie Johansson, ht-08. ”Vårdnadsöverflyttningar – En utredning av i vilka situationer föräldrar riskerar att förlora vårdnaden om sina barn” Handledare: Jeanna Lantz Uppsatsen syfte är att undersöka och analysera vad som krävs för att en vårdnadsöverflyttning ska komma till stånd. Grundfrågan handlar alltså om när föräldrar kan förlora vårdnaden om sina barn och därmed om när en vårdnadsöverflyttning kan ske. För att undersöka detta krävs att även den faktiska vårdnaden utreds. Inom detta område är barnperspektivet och barns bästa centralt. Därför föll det sig naturligt att även formulera en delfråga som frågar vilken roll barnperspektivet spelar i vårdnadsöverflyttningar. Uppsatsen bygger på en traditionell rättsvetenskaplig metod. Lagstiftning, förarbeten, praxis och doktrin analyseras i tur och ordning. Materialet är dock till viss del hämtat från utomrättsliga källor. De relevanta lagarna är Föräldrabalken (FB), Socialtjänstlagen (SoL) och lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. Uppsatsen är koncentrerad på vårdnadsöverflyttningar som sker som följd till att barnet tagits om hand för samhällsvård. Avgränsning sker bland annat genom att vårdnadsöverflyttningar som sker på grund av skilsmässa eller dödsfall inte kommer att behandlas. Endast situationer som rör barn kommer att utredas. Den övergripande slutsatsen är att en förälder kan förlora den faktiska vårdnaden enligt 2 § LVU på grund av missförhållanden i hemmet, som till exempelvis misshandel eller missbruk. Den rättsliga vårdnaden kan förloras på grund av två anledningar; på grund av brister i omsorgen enligt FB 6:7 eller enligt FB 6:8 på grund av att barnet rotats sig och haft dålig kontakt med föräldrarna under placeringen. Här är också barnets egen vilja särskilt viktig.

The foster care system is responsible for taking care of society’s most vulnerable children and it is important that the system can be reformed as needed to meet the needs of these children. Institutional reform litigation is an ineffective method of improving the child welfare system and should no longer be relied upon. Although widely used institutional reform litigation is not efficient or effective in improving the foster care system. Litigation is unsuccessful in achieving reform because it does not embrace collaboration, cooperation, or communication but instead fosters a hostile environment in which the agencies under court mandate are expected to enact change. In 2006, two new organizations were established in California, the California Blue Ribbon Commission on Children in Foster Care and the California Child Welfare Council. Both of these organizations created recommendations for improving foster care. Unlike institutional reform litigation, these two organizations worked collaboratively with various agencies and government branches in order to come up with recommendations that were feasible. These two organizations provide a method of reform that is less myopic and more supportive, allowing for meaningful improvements within California’s foster care system.