Personlig assistans är ett ständigt växande behov hos funktionsnedsatta personer. Hur man som assistansberättigad resonerar när man väljer assistansanordnare var syftet med denna undersökning. För att försöka finna svar på denna fråga undersöktes en kommun i Sverige. Som undersökningsmetod valdes ostrukturerad intervju med totalt fyra assistansberättigade, varav två har kommunal anordnare och två har privat anordnare. Slutsatsen som drogs av undersökningen var att kommunen är till för personalen och att de privata anordnarna är till för de assistansberättigade.

<p>Sammanfattning</p><p>Insatsen personlig assistans inrättades 1994 i samband med att rättighetslagstiftningen lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, började gälla. Syftet med denna uppsats är att utreda vilka kriterier som den enskilde, som på grund av sitt psykiska funktionshinder ingår i 1 § 3 LSS, måste uppfylla för att beviljas insatsen personlig assistans.</p><p>I uppsatsen definieras psykiskt funktionshinder och kommunens ansvar gentemot de personer med dessa handikapp klargörs. Vidare utreds alla kriterier som den funktionshindrade måste uppfylla för att beviljas personlig assistans eller ekonomisk ersättning för sådan.</p><p>Personlig assistans är främst till för dem som har fysiska funktions¬hinder och/eller ett mycket omfattande hjälpbehov. Det är här diskussionen om psykiskt funktions¬hindrade ska beviljas assistans uppstår. Psykiskt funktionshindrade kan i regel sköta sina grund¬lägg¬ande behov rent fysiskt, men är i behov av ”påputtning” eftersom de har problem med att påbörja sysslor i den dagliga livsföringen. Enligt proposition 1995/96:146 berättigar inte rena motiverings- och aktiverings¬insatser personlig assistans, utan någon form av praktiskt hjälp¬behov krävs för att den enskilde ska beviljas insatsen.</p><p>Hjälpbehovsbedömningen ska vara individuell och hänsyn ska tas till hela livssituationen. Tanken är att insatserna i LSS, däribland personlig assistans, ska tillförsäkra den enskilde goda levnadsvillkor. Vad exakt som ingår i goda levnadsvillkor nämn endast flyktigt i lagförarbetena. Kravet på individuell prövning och det stora utrymmet för handläggarens subjektiva uppfattning gör att två till synes lika fall kan resultera i olika beslut.</p>

Sammanfattning Insatsen personlig assistans inrättades 1994 i samband med att rättighetslagstiftningen lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, började gälla. Syftet med denna uppsats är att utreda vilka kriterier som den enskilde, som på grund av sitt psykiska funktionshinder ingår i 1 § 3 LSS, måste uppfylla för att beviljas insatsen personlig assistans. I uppsatsen definieras psykiskt funktionshinder och kommunens ansvar gentemot de personer med dessa handikapp klargörs. Vidare utreds alla kriterier som den funktionshindrade måste uppfylla för att beviljas personlig assistans eller ekonomisk ersättning för sådan. Personlig assistans är främst till för dem som har fysiska funktions¬hinder och/eller ett mycket omfattande hjälpbehov. Det är här diskussionen om psykiskt funktions¬hindrade ska beviljas assistans uppstår. Psykiskt funktionshindrade kan i regel sköta sina grund¬lägg¬ande behov rent fysiskt, men är i behov av ”påputtning” eftersom de har problem med att påbörja sysslor i den dagliga livsföringen. Enligt proposition 1995/96:146 berättigar inte rena motiverings- och aktiverings¬insatser personlig assistans, utan någon form av praktiskt hjälp¬behov krävs för att den enskilde ska beviljas insatsen. Hjälpbehovsbedömningen ska vara individuell och hänsyn ska tas till hela livssituationen. Tanken är att insatserna i LSS, däribland personlig assistans, ska tillförsäkra den enskilde goda levnadsvillkor. Vad exakt som ingår i goda levnadsvillkor nämn endast flyktigt i lagförarbetena. Kravet på individuell prövning och det stora utrymmet för handläggarens subjektiva uppfattning gör att två till synes lika fall kan resultera i olika beslut.

<p>Syftet med denna uppsats var att undersöka hur personliga assistenter upplever att de ger brukare självbestämmande. Vad som framkom var att de personliga assistenterna vi samtalat med, anser att de i stor utsträckning ger sina brukare självbestämmande, men att de i vissa situationer inte har möjlighet att ge brukaren självbestämmande. Enligt 1994 års handikappsreforms huvudmål skall brukaren ha självbestämmande och inflytande över sitt eget liv och kunna delta i samhället på lika villkor som alla andra medborgare, vilket skulle kunna uppnås med hjälp av en personlig assistent. LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, 1993:387) har bidragit till att detta är möjligt för brukarna. De personliga assistenterna anser det vara problematiskt då LSS, vilken är en rättighetslag, krockar med Arbetsmiljölagstiftningen.</p>

Syftet med denna uppsats var att undersöka hur personliga assistenter upplever att de ger brukare självbestämmande. Vad som framkom var att de personliga assistenterna vi samtalat med, anser att de i stor utsträckning ger sina brukare självbestämmande, men att de i vissa situationer inte har möjlighet att ge brukaren självbestämmande. Enligt 1994 års handikappsreforms huvudmål skall brukaren ha självbestämmande och inflytande över sitt eget liv och kunna delta i samhället på lika villkor som alla andra medborgare, vilket skulle kunna uppnås med hjälp av en personlig assistent. LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, 1993:387) har bidragit till att detta är möjligt för brukarna. De personliga assistenterna anser det vara problematiskt då LSS, vilken är en rättighetslag, krockar med Arbetsmiljölagstiftningen.

Syftet med denna uppsats har varit att utifrån personliga assistenters perspektiv undersöka hur de ser på utvecklingsstördas självbestämmande och på vilket sätt de arbetar för att möjliggöra detta. För att undersöka detta har två fokusgruppsintervjuer genomförts, och vinjetter har använts. Att få bestämma i sin vardag såg de personliga assistenterna som självklart, men ifråga om hur väl det stämde överrens med utvecklingsstörning uppstod ambivalens. För att förklara begreppet självbestämmande, användes sociala konstruktioner. Utvecklingsstörning förklarades vara avvikande från det som ansågs vara normativt i samhället. I den sociala konstruktionen associeras dock utvecklingsstörning med individuella funktionsnedsättningar, vilket de personliga assistenterna såg som en svårighet. Förmågan till självbestämmande förknippade assistenterna med den utvecklingsstördes social konstruktion, och detta utifrån bland annat hur väl kommunikationen dem emellan fungerade. Arbetssätten som beskrivs i uppsatsen kan förklaras som en balansgång mellan paternalism och empowerment, utifrån vad assistenterna ansåg vara normalt.

Syfte: Att belysa kommunal omvårdnadspersonals upplevelser av samarbetet med sjuksköterskan/distriktssköterskan efter införandet av kommunal hemsjukvård. Bakgrund: Ansvaret för hemsjukvård överfördes från ett landsting i norra Sverige till kommunal nivå 2013. En stor förändring är sjuksköterskans/distriktssköterskans sätt att arbeta i närmare kontakt med omvårdnadspersonalen efter att ansvaret för hemsjukvården övertogs i kommunal regi. Design: Kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer. Deltagare: Personal från kommunal hemtjänst och personlig assistans som varit yrkesverksam minst sex månader innan övergången. Metod: Intervjuer (n=14) som spelades in och skrevs ut under hösten 2015 och tolkades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Två huvudkategorier framkom ur analysen; Ett gott samarbete är utvecklande som innefattade en förbättrad tillgänglighet till distriktssköterskan och en förbättrad kommunikation samtidigt som det medförde en stärkt självkänsla för deltagarna. Hinder för ett gott samarbete innefattade otydlighet i ansvarsfördelning och organisatoriska strukturer som försvårade ett effektivt samarbete. Dessa två kategorier innebar Deltagarnas upplevelser av samarbetet med sjuksköterskan/distriktssköterskan inom den nya organisationen visar att övergången har medfört förbättringar för omvårdnadspersonalen samtidigt som det finns faktorer inom organisationen som försvårar samarbetet. Slutsats: Resultatet visar att de flesta deltagarna upplever förbättrat samarbete med sjuksköterskor/distriktssköterskor efter att kommunen tog över ansvaret för hemsjukvården, vilket på sikt kan förbättra vårdkvaliteten. En förklaring till detta kan vara att det under landstingets regi inte fanns något egentligt samarbete att tala om då det handlade om samverkan. / Aim: To illuminate home care worker’s experiences of the cooperation with the nurses/district nurses after the implementation of municipal health care. Background: The responsibility for home health care was transferred in 2013 to a municipality in northern Sweden. A major change is that the municipal nurses/district nurses cooperate with home care workers on a tighter level. Design: A qualitative interview study based on a semi-constructed questionnaire. Participants: The participants were home care workers or personal assistants that had worked at least six months prior to the transition. Method: Tape recorded interviews (n=14) were transcribed and analyzed with content analysis. Results: Two main categories emerged; Benefits of Improved Cooperation that consisted of an improved accessibility of the district nurses and improved forms of communication as well as an increase of self-esteem. Factors Preventing cooperation consisted of unclear responsibility and organizational structures preventing effective team work. The participant’s experiences of cooperation with the municipal nurses/district nurses show improvements. The new municipal organization do have flaws that inhibit effective team work. Conclusion: The findings show that most participants experienced improved cooperation with nurses/district nurses after the transfer of home healthcare to the municipal, a fact that on a long-term perspective may improve the quality of care. One explanation to this improvement can be by the fact that cooperation was next to nonexistent before the transition and where likely just a form of liason.

2009 kom det en regeringsrättsdom som innebar en praxisförändring vid handläggning av personlig assistans. Domen innebär en mer restriktiv hållning till matsituationen som grundläggande behov vid beslut om rätten till personlig assistans. Praxisförändringen medförde att fler personer än tidigare förlorade sin rätt till assistansersättning enligt lagen om assistansersättning (SFS 1993:389) (LASS) och blev istället hänvisade till den kommunala hjälpapparaten. Syftet med enkätundersökningen var att kartlägga hur svenska kommuner och stadsdelsförvaltningar hanterar praxisförändringen.   Denna uppsats baseras på en kvantitativ enkätundersökning. Undersökningen genomfördes med ett webbaserat enkätprogram. Enkäten skickades till en LSS-handläggare i varje svensk kommun.   Det är vanligare att stora kommuner har en plan för att möta praxisförändringen. Det finns regionala skillnader främst mellan vilka insatser som man får om man kommer under tjugo timmar grundläggande behov och därmed inte har rätt till assistansersättning enligt LASS. Bor man i Norrland är det något vanligare att man får hemtjänst än om man bor i södra Sverige. Det är även vanligare med hemtjänst som insats om man bor i en vänsterstyrd kommun.   De kommuner som anser att praxisförändringen medför högre kostnader för brukaren är ofta de kommuner som i högre grad använder sig av hemtjänst istället för kommunalt finansierad personlig assistans.  Det finns även skillnader i hur många timmar grundläggande behov som en brukare anses behöva komma upp i för att vara berättigad personlig assistans finansierad av kommunen. Kommunernas bedömning skiljer sig angående om man får behålla sina assistenter efter att ha blivit av med ersättningen från LASS. En tredjedel anger att det är ovanligt eller omöjligt att en brukare kan behålla sina assistenter. I kommuner med vänsterstyre är det vanligare att rätten att behålla sin personal är en självklarhet. / In the year 2009, a verdict from the Supreme administrative court concerning personal assistance came into being. The verdict contributed to a more restrictive attitude concerning the food situation as a basic need in decisions concerning the right to personal assistance. The verdict resulted in more people than before lost their right to assistance according to lagen om assistansersättning (SFS 1993:389) (LASS), and had to use the help offered from the municipality. This survey’s aim is to investigate how Swedish municipalities and municipal district administrations handle the outcomes of the change in praxis.    This essay is based on a quantitative survey. The enquiry was carried out using a web based survey program. The survey was sent to one official working with LSS-handling in each Swedish municipality.   It is more common that big municipalities have a plan for the change in praxis. Further more, our results have shown that there are regional differences. The differences are mostly shown in what type of interventions that are offered to the people who do not reach the twenty hours limit for their basic needs, and therefore do not have the right to assistance allowance according to LASS. It is more common to be offered home care services in Norrland than it is in southern Sweden. Municipalities with a left wing government also seem to offer home care services to a greater extent.   Municipalities who claim that the change in praxis contribute to greater costs for the user more often use home care services instead of municipally financed assistance services. There are also differences in how many hours of basic needs the user needs to be calculated for in order to qualify for personal assistance offered by the municipality. The municipalities assess differently concerning the right to keep the personal assistants when the allowance from LASS is lost. One third claims that it is unusual or impossible to keep the assistants. It is more common that keeping the assistants is given and obvious in municipalities ruled by a left wing government.

Personlig assistans är en insats som syftar till att ge funktionshindrade människor möjlighet att leva ett så självständigt liv som möjligt. När personlig assistans ges till barn ska assistansen både möjliggöra barnets självbestämmande och frigörelse och ge föräldrarna möjlighet till avlösning. Familjen ska också kunna genomföra aktiviteter som barnet inte deltar i. I många fall väljer föräldrarna att själva bli personlig assistent för sitt barn.   I studien har fyra föräldrar intervjuats om sin syn på föräldrarollen i förhållande till sin roll som personlig assistent till sitt barn. Studiens syfte är att undersöka hur föräldrar som är personliga assistenter till sina barn själva uppfattar rollerna och hur de använder dem i familjens vardagsliv.   Studien är kvalitativ med hermeneutisk ansats och i analysen används Goffmans dramaturgiska rollperspektiv, Foucaults relationella maktbegrepp och begreppet empowerment.   Resultatet visar att föräldrarna inte avgränsar rollerna utan upplever sig som en förälder som utför assistansuppgifter. Studien visar att föräldrarna på ett medvetet sätt använder assistansen som en flexibel resurs för att få ökat handlingsutrymme i planeringen av familjens vardag. Genom att arbeta som personlig assistent kan föräldrarna skapa bakre regioner där familjen kan vara i fred. Barnets frigörelse stärks genom att föräldrarna aktivt planerar så att barnet har externa assistenter vid aktiviteter där barnet behöver självbestämmande. För att avgöra vilken grad av självbestämmande barnet ges utgår föräldrarna från en bild av det normativa barnet, med vilket menas den bild som föräldrarna har av föräldraskapet till ett barn utan funktionshinder.   Möjligheten för föräldrarna att planera assistansen kan dock begränsas av externa faktorer som att barnets externa assistenter blir sjuka eller slutar. Att som förälder arbeta som personlig assistent är därför inte alltid ett reellt val eftersom det i praktiken kan saknas fungerande alternativ.

Syftet med vårt examensarbete är undersöka generella utbildningskrav på personliga assistenter. Vi vill också få en ökad förståelse för hur assistenternas arbetsförhållanden ser ut i relation till deras yrkesroll. Vi är intresserade av att undersöka vilken typ av forskning som finns på ämnet och vad lagen, statliga rapporter, myndighetsdokument och andra personer som är berörda av ämnet framför. För att få svar på våra frågeställningar användes en litteraturstudie och genom innehållsanalys och sekundäranalys jämför vi de olika åsikterna som framförs i materialet. Vi har med hjälp av vår litteraturstudie möjlighet besvara följande frågeställningar; Vad ligger till grund för utformningen av personlig assistans och vad styr insatserna? Hur ser utbildningskraven ut på personliga assistenter? Finns det behov av utbildning, och i så fall vad för utbildning? samt Hur ser de personliga assistenternas arbetsuppgifter och arbetsförhållanden ut? Teorierna vi utgår ifrån är: empowerment, paternalism, professionsteorier samt begreppen kunskap och kompetens. Resultatet visade att det råder olika uppfattningar om utbildning vad gäller personlig assistans och att somliga upplever att behovet av omsorgsutbildning som ett viktigt inslag i arbetet medan andra värderar mer personliga kvalitéer. Ett annat viktigt resultat i vår studie är de personliga assistenternas skildring av yrkesrollen och värdet av det professionella och positiva förhållningssättet till arbetet som personlig assistent. / The purpose of this essay is to study general educational requirements of personal assistants’ and to increase our knowledge and understanding of the personal assistants’ service conditions in relation to their profession. We also want to study the research available on the subject, for example, government rapports, administrative documents and other literature written by people close to or affected by personal assistance. To fulfill our goal and our purpose we decided to do a literary study on the subject with a content and secondary analysis. The result we obtained showed us that there were numerous opinions concerning the educational requirements.