Föreliggande studie riktar fokus mot att analysera kammarrättsdomar gällande insatsen kontaktperson enligt 9 § 4 LSS. Studien syftar till att undersöka hur begreppet socialt isolerad beskrivs i kammarrättsdomar avseende insatsen kontaktperson enligt 9 § 4 LSS samt hur kammarrättens språkbruk kan ses som en form av maktbruk. I studien utgör det teoretiska ramverket av Norman Faircloughs kritiska diskursanalys med fokus på den tredimensionella modell som Fairclough konstruerat. Materialet består av 85 kammarrättsdomar som avkunnats mellan åren 2004 och 2021. Materialet analyseras först utifrån en tematisk analys för att besvara frågan om vad kammarrätten tillskriver begreppet socialt isolerad. Resultaten påvisar bland annat att tillgången till anhöriga/familj, fritidsaktiviteter och sysselsättning är centrala i bedömningen om den enskilde kan anses vara social isolerad eller inte. Utifrån den tematiska analysen väljs sedan tre rättsfall ut för en närmare analys utifrån Faircloughs tredimensionella analys. Ett resultat av analysen påvisar att det förekommer olika diskurser som kammarrätten i sin bedömning sammanväver till en kombinerad diskurs. Slutligen framkommer även att kammarrätten genom sin diskurs framhäver dess auktoritära roll i samhället. / The present study take aim towards an analyse of verdicts from the Swedish Court of appeal regarding persons who are entitled the support from a contact person through The Swedish Act concerning Support and Service for Persons with Certain Functional Impairments (LSS). The study seeks to answer how the Court of appeal define the term socially isolated in their verdicts regarding contact person (LSS) and how their language can be seen as a form of power. The theoretical framework for this study is Norman Fairclough´s critical discourse analysis with a particular focus on the three-dimensional model that Fairclough describes. The empirical data consists of 85 verdicts which have been presented by the Court of appeal during the years 2004 to 2021. The verdicts are initially analysed with a thematical analyse procedure. Findings suggest that family, leisure activities and employment/schooling are a central part in the Court of appeal verdicts to define if a person with impairments is socially isolated or not. From the thematical analysis three verdicts are chosen to be analysed with the help of Fairclough´s critical discourse analysis. The analysis suggest that different types of discourses are present in the verdicts which the Court of appeal then summarise in to one combined discourse. Lastly the analysis also suggests that the Court of appeal through discourses establish an authorial role in society.