Syftet med föreliggande studie är att genom intervjuer med tjänstemän från socialtjänsten och den regionala psykiatrin undersöka hur organisationerna samverkar kring personer med samsjuklighet. Resultatet baseras på semistrukturerade intervjuer av två tjänstemän från den regionala psykiatrin och två tjänstemän från socialtjänsten i en medelstor kommun i Sverige. Studien har en kvalitativ ansats och tematisk analys har använts som analysmetod. Resultatet visar brister i samverkan på organisatorisk nivå. Förekomsten av samverkan sker via case management och interprofessionella möten, samt främst under planering av samordnad individuell plan. Faktorer som upplevs främjande vid samverkan är ett huvudmannaskap, en beroendemottagning, tydlig lagstiftning och samsyn i vården av samsjukliga. Faktorer som upplevs hindrande är otydlig lagstiftning angående ansvarsfördelning och samverkan, skilda synsätt och kunskapstraditioner samt bristande ekonomiska och politiska intressen för gruppen samsjukliga