Språket är en stor del av förskolan och skolans värld. Den lägger grund för den sociala utvecklingen men även för barns akademiska framgångar. Brister språkandet ger det i sin tur svårigheter att ta sig in i samhället. Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare arbetar med barns språkutveckling, och vilka metoder som används för att stärka utvecklingen. Vi författare till denna studie valde att utgå från det sociokulturella perspektivet med utvalda begrepp som låg i fokus. Begreppen interaktion och kommunikation, den proximala utvecklingszonen, stöttning (scaffolding), processer och literacy valde vi för att samtliga bidrar till barnets språkutveckling. Vi valde att använda oss av kvalitativa intervjustudier för att undersöka legitimerade förskollärares arbeten med språkutveckling i en stor tätort i östra Svealand. Med frågeställningarna begränsade vi oss till att undersöka förskollärares egna tolkningar av språkutveckling, drama som metod i verksamheterna och kommunikationen mellan förskolan och förskoleklassen. De huvudsakliga resultaten som vi kunde dra från denna studie är att språkutvecklingen i verksamheterna är väl anpassade till varje barns förutsättningar. Detta kunde delvis bero på respondenternas olika tankar om vad språkutvecklingen innehåller. Metoder såsom bildstöd, gester, högläsning och drama var olika exempel som framkom från respondenterna. Även drama som metod tolkades olika i verksamheterna då exempelvis teatrar och rollekar framkom. Vidare kunde vi författare se att kommunikationen mellan förskolan och förskoleklassen innehöll olika uppfattningar från respondenterna. Främst förekom kritik från förskoleklassen mot dess syfte och bristfälliga informationsunderlag, samtidigt som förskolan ansåg att informationen som fördes vidare var meningsfull.