Studiens syfte har varit att undersöka hur studie- och yrkesvägledare, som saknar sakkunskap om neuropsykiatriska funktionsvariationer (NPF), upplever att vägleda elever med dessa diagnoser på gymnasieskolor. Vi har ämnat ta reda på hur studie- och yrkesvägledare bemöter elevernas behov, samt förbereder eleverna inför framtida studie- och yrkesval. De två teoretiska utgångspunkterna för arbetet har varit Self-Determination Theory och den Konstruktivistiska vägledningsteorin. Då studien åsyftar att undersöka studie- och yrkesvägledares upplevelser har vi genomfört kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fem studie- och yrkesvägledare. I resultatet framkommer det att respondenterna aktivt arbetar med att anpassa vägledning och förhållningssätt i sitt bemötande av elever med NPF. För att snäva in vårt spektrum något har vi valt att fokusera på de vanligast förekommande diagnoserna, som våra respondenter möter i sitt dagliga arbete; ADHD, autism och dyslexi, De primära verktygen som respondenterna använder sig av är tydlig information, motivation och att hjälpa elever att öka deras självkännedom. Dessa anses vara centrala aspekter när det gäller att förbereda eleverna inför framtida studie- och yrkesval. Slutsatserna som framkommer i studien är att om en studie- och yrkesvägledare ska kunna vägleda elever med NPF är det väsentligt för hen att besitta kunskap om och inneha erforderlig kompetens kring hur NPF påverkar individen. Av lika hög vikt är det att hen vet vilka förutsättningar som råder i samhället gällande studier eller yrken. Vidare har vi också kunnat belysa att vi på vår utbildning inte har fått någon djupare sakkunskap om NPF för att kunna bemöta denna stora grupp elever ute i skolorna. Istället är vi hänvisade till att på egen hand förkovra oss i detta simultant med att vi ska komma ut och vara yrkesverksamma i helt nya arbetssituationer.