Studien handlar om skolfrånvaro och digitala lösningar. Syftet med studien var att undersöka några specialpedagogers roller och arbete med elever i problematisk skolfrånvaro samt de digitala verktygens uppfattade betydelser och effekter i detta arbete. Även andra yrkesverksammas roller och arbete undersöks i studien. En kvalitativ forskningsansats användes. Data samlades in genom 15 semistrukturerade intervjuer, två fokusgruppsamtal och fyra observationer. Data analyserades utifrån en induktiv innehållsanalys. Vi valde Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell och Vygotskijs artefakter som ramverk. Resultatet beskriver att digitala verktyg används på skolor och att elever i problematisk skolfrånvaro därför kan följa med i undervisningen. Resultatet visar även att specialpedagoger och andra yrkesverksamma fungerade som spindeln i nätet, som en länk mellan elev och lärare, som ett namn på ett dokument och som samverkanspersoner med andra professioner. Några betydelser i resultatet var att de digitala verktygen kunde vara plattformar för lärande och utveckling, verktyg för information, samtal och feedback samt relationsskapande. De uppfattade effekterna var ökad uppfyllelse av mål och kunskapskrav, möjlighet för återgång i skolan och risk för ökad frånvaro. En implikation till specialpedagoger är att, i det främjande arbetet, stötta lärarna i användandet av relationsskapande digitala verktyg.