Ofta hämtas forskning inom Human Resource (HR) och Human Resource Management (HRM) från företagsekonomiska institutioner. Begreppsbildningen präglas av management och organisationsteori med fokus hur funktionen skapar det bästa värdet för organisationen. Här finns som jag ser det en lucka att fylla. Det här är en uppsats i den praktiska kunskapens teori. Med utgångspunkt i främst hermeneutiken samt Dreyfus och Dreyfus inlärningssteg undersöker jag HR-partnerns yrkeskunnande och jag problematiserar handlingsutrymmets betydelse för detta yrkeskunnande. Jag har genomfört fyra djupintervjuer med två HR-partners, en HR-chef och en chef som är kund hos HR-avdelningen. Uppsatsen visar att i den kommun jag undersökt och givit det fingerade namnet Ärlanda, inte främst är de formella strukturerna som avgör hur HR-partnern handlar. Ju bättre förvaltningens förväntningar stämmer överens med HR-funktionens uppdrag och den enskilda HR-medarbetarens samlade kunskap och erfarenhet, desto större blir handlingsutrymmet. Det leder till att HR partnern kan handla och arbeta förebyggande och långsiktigt. Risken som jag ser är att HR-funktionen i sin strävan att utgöra ett professionellt HR-stöd med standardiserade rutiner som underlättar för organisationens chefer även låser fast sin egen yrkesutövning vid enklare rutinartade arbetsuppgifter. På sikt riskeras att förmågan att handla klokt i den enskilda situationen gå förlorad. / It is common, that research in the area of Human Resource (HR) and Human Resource Management (HRM),  is placed at schools of business and administration. The conceptualization is characterized by management and organization theory, focusing on how the function creates the best value for the organization. Here, as I see it, is a gap to fill. This essay, built on the theory of practical knowledge, is primarily based on hermeneutics and Dreyfus and Dreyfus's learning theory.  I investigate the professional skills of the HR-partner and I problematize about the importance of the latitude of the HR partner's professional skills. I have conducted four deep interviewers with; two HR-partners, one HR-manager, and one manager who is the customer of the services of the HR-department. The essay shows that in the municipality I have investigated, which I have given the fictive name Ärlanda, it is not primarily the formal structures that determine how the HR-partner is acting. The latitude for the HR-partner to act and use all his or her work skills is dependent upon a consistency between the expectations of the business, the mission of the HR-department and the individual HR employee's experiences. This will give a space to act in prevention and work with issues at the long range term. Otherwise, as I see it, there is a risk in the endeavor of the HR-department to provide professional HR support with standardized procedures that ease the work of the managers in the organization. This risk is that the professional skills of the HR-partner get occupied by the routine assignments. In the long run, this will be at the expense of the ability to act wisely in the specific situation.