This dissertation studies the critical reception of Hilma af Klint trough three exhibitions: Spiritual in Art – Abstract Painting 1890-1985 (Los Angeles, 1986), Secret Pictures by Hilma af Klint, (Helsinki, 1988) and Hilma af Klint – A Pioneer of Abstraction (Stockholm, 2013), addressing the crucial prominent figures and voices in the discursive field around af Klint. The aim is carried out through the Critical Discourse Analysis by Norman Fairclough, coupled with Pierre Bourdieu's concept of the cultural field and habitus. Judith Butler's theory of gender performance completes the theoretical framework by addressing issues of gender in both af Klint's practice as well as in the analysed critical reviews. The thesis examines how the discourses about af Klint changed during different periods of time in the 1980s and the 2010s. The central hypothesis is that this case study can be used as an example to see how the art field presents women artists as a marginal phenomenon instead of including them in the general art historical canon. But the reception of af Klint cannot be fully understood through the lens of gender; thus, e.g. the closeness to the occult is considered both as a leading mechanism in the artistic practice, creating interest towards af Klint, and as an identity which pushes her to the marginal. The results of this study lead to a better understanding of critical articles' role in the cultural phenomena's narrative creation.

Esoterismens förekomst i konst- och kulturlivet i Sverige är särskilt utmärkande under sekelskiftet. Fenomenet har tidigare funnits i samhället men genom lagstiftningar marginaliserats till det övre samhällsskiktet och därmed förbjöds allmänheten från sådana praktiker. Esoteriska praktiker och idéer om verkligheten kan däremot spåras i modernismens konstnärliga rörelser som symbolism och abstrakt konst. Hilma af Klint var en av de konstnärerna som praktiserade esoterism och förmedlade dess ideologier i sina verk. Uppsatsens syfte är att lyfta fram fenomenet i konst under sekelskiftet och studera hur det etablerades, samt vilken effekt hade det i konst-och kulturlivet? Hur kom de esoteriska influenserna till uttryck i konst? Hur kan dess effekter spåras i ett konstnärskap? Uppsatsen utgörs av två huvudkapitel, som undersöker den esoteriska kontexten, budskapsförmedlingen i konstverk samt dess effekt i af Klints konstnärskap. Undersökningen visar att esoterism spreds till följd av modernitetens innovationer. De skapade de rätta förutsättningarna för esoterismens etablering och influerande i konst-och kulturlivet under tiden. Kultursfärens transnationella resor bidrog också till approprierande av esoteriska idéer i andra europeiska länder, som inte begränsades av lagstiftningar. Sådana idéer togs med hem till Sverige och spreds. Det abstraherade bildspråket i konstverken är sprungen ur esoteriska praktiker som seanser och automatism, samt dess verklighetsföreställningar. Därför kan bildspråket anses vara symbolladdat och refererande. Sådan konst kräver en betraktare initierad i de esoteriska visdomarna för uttolkningen av det symboliska meddelandet. Den insikten resulterade i slutsatsen att marginaliseringen av esoterismen till övresamhällsskiktet var med syftet att bevara den visdomen bland invigda i de esoteriska kunskaperna. Konstnärer som af Klint etablerade inom den kontexten, bör således omvärderas från enbart abstrakta, till möjligen missionerande spirituella sådana, som sökte återge och etablera esoteriska ideologier.