<p>Syftet med min undersökning var att undersöka Esther Ellqvists situation att verka som kvinnlig konstnär kring sekelskiftet 1900. Jag har utgått från ett genusperspektiv och med hjälp av litteratur och brev från brevsamlingen på Jönköpings läns museum har jag övergripande försökt kartlägga hennes liv som konstnär och kvinna. Med hjälp av mitt material har jag studerat henne i en samhällelig kontext.</p><p>Jag har undersökt hur hennes uppväxt och sociala kapital påverkat hennes situation.</p><p>Med hjälp av Pierre Bourdieus teori om socialt kapital och genom att kartlägga hennes liv som konstnär och kvinna i samhället i Sverige runt sekelskiftet 1900, har jag funnit aspekter som påverkat Esthers förutsättningar att som kvinna nå framgång inom det konstnärliga fältet. De rådande konventionerna om hur en gift kvinna, även ogift, förväntades vara och sysselsätta sig tycks till viss del ha hindrat henne. I breven har jag även funnit en osäkerhet och tveksamhet från henne själv angående sitt konstutövande.</p><p>Esther Ellqvist föddes 1880 på landsbygden i Skåne. Efter att hennes mor Johanna Ellqvist mottagit ett större arv 1889 flyttade familjen till Stockholm där Esther kom att studera på Konstakademin. Esthers familjs förbättrade ekonomi medverkade till gynnsamma möjligheter för henne att lyckas i konstvärlden då utbildning var nödvändig. Vid Konstakademin knöt Esther kontakter och förstärkte sitt sociala kapital. Vänner från den tiden har beskrivit Esther som en levnadsglad ung kvinna och hennes konst som lovande. Dessa beskrivningar har varit av vikt för mig i min undersökning då det knappt finns något dokumenterat om hennes konst. Hon träffade sin blivande man, John Bauer, på Konstakademin. En tid efter hennes avslutade studier gifte de sig, 1906. Hon blev då, förutom konstnär, maka. Privat kom hennes liv till stor del efter giftermålet att cirkulera kring John Bauer. 1915 föddes deras son Benkt Olov, kallad Putte. Esther blev då även moder. Möjligheten till konstnärskarriär blev då ännu svårare. Via breven har jag fått en uppfattning av att Esther tidvis trivdes i rollen som ”konstnärshustru” och anamma tidens strömningar, som kvinnoideologen Ellen Keys teorier om det sköna hemmet, där det estetiska var av vikt. Esther, som så många andra kvinnor, påverkades även av Keys tankegångar om äktenskapet där skilsmässa var en utväg om kärleken tog slut. De sista åren av hennes liv var äktenskapet tidvis stormigt och i slutet talades det om skilsmässa. Tidens lagstiftning angående vårdnadsskap, där mannen hade rätt till barnet, tycktes sätta stop på hennes tankar om skilsmässa. Ändå får jag en uppfattning om att hon var en kvinna av sin tid men dock styrd av tidens rådande konventioner.</p>

Syftet med min undersökning var att undersöka Esther Ellqvists situation att verka som kvinnlig konstnär kring sekelskiftet 1900. Jag har utgått från ett genusperspektiv och med hjälp av litteratur och brev från brevsamlingen på Jönköpings läns museum har jag övergripande försökt kartlägga hennes liv som konstnär och kvinna. Med hjälp av mitt material har jag studerat henne i en samhällelig kontext. Jag har undersökt hur hennes uppväxt och sociala kapital påverkat hennes situation. Med hjälp av Pierre Bourdieus teori om socialt kapital och genom att kartlägga hennes liv som konstnär och kvinna i samhället i Sverige runt sekelskiftet 1900, har jag funnit aspekter som påverkat Esthers förutsättningar att som kvinna nå framgång inom det konstnärliga fältet. De rådande konventionerna om hur en gift kvinna, även ogift, förväntades vara och sysselsätta sig tycks till viss del ha hindrat henne. I breven har jag även funnit en osäkerhet och tveksamhet från henne själv angående sitt konstutövande. Esther Ellqvist föddes 1880 på landsbygden i Skåne. Efter att hennes mor Johanna Ellqvist mottagit ett större arv 1889 flyttade familjen till Stockholm där Esther kom att studera på Konstakademin. Esthers familjs förbättrade ekonomi medverkade till gynnsamma möjligheter för henne att lyckas i konstvärlden då utbildning var nödvändig. Vid Konstakademin knöt Esther kontakter och förstärkte sitt sociala kapital. Vänner från den tiden har beskrivit Esther som en levnadsglad ung kvinna och hennes konst som lovande. Dessa beskrivningar har varit av vikt för mig i min undersökning då det knappt finns något dokumenterat om hennes konst. Hon träffade sin blivande man, John Bauer, på Konstakademin. En tid efter hennes avslutade studier gifte de sig, 1906. Hon blev då, förutom konstnär, maka. Privat kom hennes liv till stor del efter giftermålet att cirkulera kring John Bauer. 1915 föddes deras son Benkt Olov, kallad Putte. Esther blev då även moder. Möjligheten till konstnärskarriär blev då ännu svårare. Via breven har jag fått en uppfattning av att Esther tidvis trivdes i rollen som ”konstnärshustru” och anamma tidens strömningar, som kvinnoideologen Ellen Keys teorier om det sköna hemmet, där det estetiska var av vikt. Esther, som så många andra kvinnor, påverkades även av Keys tankegångar om äktenskapet där skilsmässa var en utväg om kärleken tog slut. De sista åren av hennes liv var äktenskapet tidvis stormigt och i slutet talades det om skilsmässa. Tidens lagstiftning angående vårdnadsskap, där mannen hade rätt till barnet, tycktes sätta stop på hennes tankar om skilsmässa. Ändå får jag en uppfattning om att hon var en kvinna av sin tid men dock styrd av tidens rådande konventioner.

No description available.

Uppsatsen behandlar filmförevisning i Karlskrona fram till nyårsafton 1905. Undersökningen, som utförts med 1897 som utgångsår, belyser också övrig bildvisning på orten. Uppsatsens huvuddel utgörs av en kronologisk genomgång av de filmvisningar som förekommit på orten. Uppsatsens arbetsmetod är arkivforskning. Som primärkälla har främst Karlskrona Veckoblad, som i den undersökta tidsperiodens slutskede utgavs med sex nummer per vecka, använts. Den första filmvisningen gick av stapeln 26 december 1898 i Ordenshuset på Ronnebygatan. Uppsatsen visar att denna lokal intagit en närmast monopolartad roll när det gällde uthyrning till kringresande filmvisare, vilka under tidsperioden framför allt visade ett blandat program med både kinematografi och skioptikonbilder. För mer religiösa filmer, som olika varianter av passionsspelet, erbjöd den vanliga kyrkan visningslokaler och dessa filmer verkar därmed ha nått en stor publik. Däremot har frikyrkorna och framför allt arbetarrörelsen i Karlskrona inte varit speciellt frekventerade som uthyrare. Kungsplanen var platsen för stadens enklare nöjesliv - hit kom både kringresande cirkus och tivoli. Just cirkusen verkar ha varit en viktig arena i Karlskrona för filmvisning under såväl det första som under undersökningens sista år. Under de mellanliggande åren var däremot cirkusen inte aktuell som filmvisningslokal. Den första fasta biografen etablerades i början av december 1905 i nära anknytning till området och den andra, som startade veckan efter, placerades i den cirkusbyggnad som uppförts på Kungsplanen. I Karlskrona existerade alltså en koppling mellan film och nöjesfält. I en avslutande del diskuteras också publiksammansättningen och en hypotes om att förevisarna ofta riktade sig till ung publik framförs.

No description available.

Studiens syfte är att undersöka hur den svenska spiritistiska rörelsen och tron på andevärlden framställs i de utgåvor av tidskriften Efteråt: Tidskrift för spiritism och dermed beslägtade ämnen som gavs ut mellan år 1899 och 1922. Med en diskursteoretisk utgångspunkt analyseras det sätt tidskriftens författare framställer spiritismen och tillhörande fenomen i förhållande till andra rörelser och idéer i deras samtid, samt hur spiritismen konstrueras som både rörelse och identitet. Undersökningen visar att trovärdighet var en viktig aspekt. Spiritismen framställdes främst som trovärdig på genom att kopplas till samtida vetenskapliga ideal samt genom att liknelser och samhörighet med den svenska kyrkans religiösa utövande framhävs. Utöver detta visar uppsatsen på hur spiritismen gör uttryck för samtida föreställningar om modernitet.

Den här uppsatsen handlar om hur stadsplanering användes i sekelskiftets Kiruna som medelför att forma arbetares moral och känsla av gemenskap. Kiruna grundades år 1900 av LKAB som var den styrande aktören i processen. Undersökningen handlar om den moral somstadsplanen skulle förmedla till arbetare, både som individer och som social klass. Som en deli detta identifieras några av de moraliska, politiska och sociala problem som stadsplaneringenförväntades lösa. Kirunas stadsplan var den första i norden av sitt slag att realiseras och denutformades efter en för sekelskiftet ny estetik. Gatunätet var inspirerat av medeltidensslingrande gatumönster och estetiken förknippas med jugend och Arts &amp; Crafts rörelsen.Dessa var en del av en socialutopisk rörelse som ville motverka de negativa sociala ochmoraliska konsekvenser de identifierade i det framväxande kapitalistiska samhället.Undersökningen visar att syftet med gatusystemets utformning skulle skapa starkgemenskap och lojalitet som inte grundade sig på klasskänsla. Att ge staden en vissutformning skulle leda till att höja arbetarens moral. Plantager och trädgårdar var något somprioriterades även i det första planeringsstadiet då närhet till naturen ansågs ha en positivinverkan. Målet var att få lugna, lojala arbetare, som var självständiga och hade god moral.Jag menar att tidigare forskning har förbisett Per Olof Hallmans roll. Konsekvensen bliratt det stora området av privata tomter som LKAB sålde till arbetare för att bygga egna hempå har tolkats som ointresse ifrån bolaget och en ovilja att ta det ekonomiska ansvaret. Genomatt utgå ifrån Hallmans bidrag till stadsplaneringen kommer jag visa att detta var en del av ettstörre projekt för att forma arbetarens moral.

I denna uppsats har en litterär analys gjorts av maskuliniteter i Hjalmar Söderbergs Doktor Glas och Bengt Ohlssons Gregorius. Uppsatsen har avgränsats till att enbart studera karaktärerna Glas och Gregorius. Den teori som främst använts är R.W Connells maskulinitetsteori där litteraturen har studerats utifrån tre av hennes fyra maskulinitetskategorier: 1) hegemoni, 2) underordnade, 3) delaktighet. Uppsatsen har inte enbart grundat sig i maskulinitetsforskning utan även i litteraturforskning och specifikt en litteratursociologisk teori som menar att litteraturen och samhället samverkar. Alltså kan litteraturen anses säga någonting om hur samhället såg ut vid tiden verket utgavs. Det går att urskilja hegemoniska, underordnade och delaktiga maskulinitetsdrag i respektive karaktär. Den hegemoniska genom att de exempelvis tillhör en bildad högre klass och att de ses som högmodiga, men även att de erhåller en maktposition i samhället i och med deras yrken: doktor och präst. Den underordnade maskuliniteten kan urskiljas i Glas gällande kärlek och sex då han fortfarande är oskuld, medan i Gregorius syns det istället i hans oro över vad andra tycker, hans oattraktiva yttre och att han visar känslor genom att gråta. Båda karaktärerna kan anses tillhöra den delaktiga maskuliniteten i och med att ingen är essensen av en hegemonisk man. Trots att de tillhör en privilegierad klass är ingen av dem särskilt attraktiv, de är oälskade och ensamma, de tvivlar på sig själva och de båda lider av brist på handlingskraft. Karaktärerna beskrivs även tillhöra den underordnade kategorin flera gånger när handlingen beskrivs utifrån deras egna perspektiv. Detta är framförallt tydligt i Gregorius då pastorn vid flera tillfällen distanserar sig från den manliga normen. Det finns flera likheter mellan karaktärerna, men den främsta skillnaden är deras syn på sex där Gregorius njuter av sex och i sexakten kan han även använda sig av våld, vilket kan ses tillhöra en hegemonisk maskulinitet. Glas däremot menar att sex är avskyvärt, vilket kan ses som avvikande och därmed en underordnad maskulinitet. Karaktärernas inre tankar och omgivningens uppfattning av dem kan stundtals tillhöra motstridiga maskuliniteter i olika sekvenser av verken. Därför har skillnaden mellan yttre och inre manlighet beaktats. Skillnaden mellan yttre och inre manlighet handlar alltså om hur karaktärerna beskriver sig själva och hur de beskrivs av andra. Generellt sett tillhör karaktärerna en mer hegemonisk eller delaktig maskulinitet när de beskrivs av någon annan, medan de har en mer underordnad syn på sig själva.

<p>The text discusses the folk-tale princess as a good role model for both children and adults, from a feminist debate concerning this issue. Also an iconographic study, it compares women in folk-tale illustrations with women represented in fin-de-Siècle art concentrating on the Great mother goddess and the femme fatale, finding similarities between folk-tale illustrations and other art. Besides that, the text look at the interest for Swedish folk-tales in the 1890´s, the connection between women as illustrators of children’s books and ideas about nature and womanhood that might have had influence on the Swedish artist Elsa Beskow at the time.</p>

This dissertation is a historical study of film exhibition in the context of emerging popular entertainment in Örebro, a medium-sized town in Sweden, 1897 to 1908. It argues that since 80% of the population resided in towns and rural areas around 1900, studying the impact of film culture in a town setting is essential for an understanding of early film culture in Sweden. The local press is used as primary source of marketing schemes, venues and programming policies as well as of cultural debate and conflict. Across Europe, theatres and fairgrounds were the preferred venues of traveling exhibitors of film shows. In Örebro, however, film exhibition preferably took place in the ‘respectable’ halls of voluntary organizations. Of special importance to local film culture were two working class societies: the liberal Arbetareföreningen (AF) and the labor-based Arbetarekommun (AK) ― albeit in different ways. AF, which embraced reformist ideals, owned the most popular venue for film exhibition and transformed their hall into a movie theater in 1907. AK encouraged the working class population to spend leisure time (and money) on popular forms of cheap entertainment by opening an amusement park in town and by frequently organizing bazaars, funfairs and variety shows. Socio-cultural conflict was concentrated to the fairground around the turn of the century and later turned to AK’s bazaars and funfairs. The emerging film culture influenced opinion in the big cities of Sweden, yet in Örebro it only received sporadic public attention. In stark contrast to the situation in the big cities, the transformation of itinerant film exhibition to permanent forms was a gradual and relatively inconspicuous process in Örebro that took place in the shadow of AK’s more obtrusive culture of cheap amusements. Three movie theatres opened in 1907 and were accepted by the town’s public with relative ease.