Denna uppsats lägger sitt fokus på de som oftast står idrottaren närmast, föräldrarna. Att vara idrottsförälder idag är inte bara tidskrävande och kräver en hel del ekonomiska resurser, det finns även en press på dagens föräldrar att passa in, att följa normen och att välja rätt vägar för sitt barn. Syftet med denna studie är att utforska idrottsföräldrars upplevelser och erfarenheter om engagemang och involvering i barn- och ungdomsidrott och viktiga frågeställningar var bland annat om det kan bli för mycket av det goda engagemanget och om detta i sin tur sätter press på barnet. En kvalitativ metod i form av fokusgruppsintervjuer användes. Denna uppsats tar stöd i Cotés teoretiska modell om hur man går från deliberate play till deliberate practice, för att bibehålla motivationen till ett livslångt idrottande. Genom att barnet får prova på flera idrotter, ökar sannolikheten att intresset för idrott finns kvar även i framtiden och barnet får även tillhöra den gemenskap som inte enbart ökar den sociala kompetensen hos barnet, men även håller barnet borta från skärmtid och andra oönskade aktiviteter.Studien visar att föräldrar värderar barnens idrottande högt. Idrottandet och medlemskapet i en förening ses som en investering i barnets mående, såväl psykiskt som fysiskt, men idrottsföreningarna fungerar även som en socialisationsmiljö. Det stora engagemang i form av tid och de pengar som föräldrarna lägger på barnens idrottsintresse, upplever föräldrarna att de får valuta för i barnens glädje. Idrottandet har blivit en norm och för studiens föräldrar var det otänkbart att deras barn skulle sluta med all idrott. Föräldrarna vill inte känna att de pressar sina barn och upplever det som en fin linje mellan att vara stöttande och pressande. Föräldrar upplever det svårt att veta var gränsen går då det finns så mycket att välja mellan i och med den kommersialiserade idrotten. Även barnen kan uppleva att de inte kan sluta med sin idrott för att föräldrarna varit så engagerade och barnen vill inte göra dem besvikna. / This essay focuses on those who are most often closest to the athlete, the parents. Being a sports parent today is not only time consuming and requires a lot of financial resources, there is also a pressure on today's parents to fit in, to follow the norm and to choose the right paths for their child. The purpose of this study is to explore sports parents' experiences and experiences of commitment and involvement in children's and youth sports and important questions were, among other things, whether there can be too much of the good commitment and whether this in turn puts pressure on the child. A qualitative method in the form of focus group interviews was used. This essay is supported by Coté's theoretical model of how to go from deliberate play to deliberate practice, in order to maintain the motivation for lifelong sports. By allowing the child to try different sports, the probability increases that the interest in sports remains in the future and the child also belongs to the community that not only increases the child's social skills, but also keeps the child away from screen time and other unwanted activities.The study shows that parents value their children's sports highly. Sports and membership in an association are seen as an investment in the child's state, both mentally and physically, but the sports associations also function as a socialization environment. The great commitment in the form of time and the money that the parents spend on the children's interest in sports, the parents feel that they get value for in the children's joy. Sports have become a norm and for the parents of the study, it was unthinkable that their children would stop all sports. Parents do not want to feel that they are pressuring their children and experience it as a fine line between being supportive and pressing. Parents find it difficult to know where the line goes as there is so much to choose from with commercialized sports. Even the children may feel that they cannot quit their sport because the parents have been so involved and the children do not want to disappoint them.