No description available.

<p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet med studien var att undersöka tennis- och handbollsspelande ungdomars (12-16 år) upplevda press från sina föräldrar samt jämföra detta mellan olika socioekonomiska områden.</p><p>•Upplever ungdomar inom handboll och tennis press från sina föräldrar?</p><p>•Finns det några skillnader mellan upplevd föräldrapress beroende på om man bor i en kommun med hög medelinkomst eller låg medelinkomst i Stockholms län?</p><p>•Finns det några skillnader mellan upplevd föräldrapress i en ekonomiskt krävande idrott (tennis) och en idrott som inte är lika kostsam (handboll)?</p><p>•Finns det något samband mellan upplevd föräldrapress och vilken autonomi ungdomarna känner att de har?</p><p>Metod</p><p>Undersökningen var en kvantitativ studie, skapad med hjälp av enkäter. Genom Statistiska centralbyrån erhölls information om de kommuner med högst och lägst medelinkomst i Stockholms län 2005. Vårt urval var begränsat till tennis och handboll. Undersökningsgruppen bestod av totalt 238 respondenter varav 125 killar och 107 tjejer.</p><p>Resultat</p><p>Resultaten visade att de allra flesta ungdomar, nio av tio, inte upplevde någon eller endast ”låg” föräldrapress. Det fanns ingen signifikant skillnad i upplevd föräldrapress vid en jämförelse mellan de olika socioekonomiska områdena eller mellan de olika idrotterna. Det fanns däremot ett samband som var statistiskt säkerställt mellan upplevd föräldrapress och vilken autonomi ungdomarna kände att de hade. Fyra av fem föräldrar skjutsade sina barn till träningen och mer än hälften av föräldrarna var närvarande vid alla matcher. Drygt tre av tio ungdomar tränade mot sin vilja.</p><p>Slutsats</p><p>Sammantaget kunde man se att föräldrapress inte var ett problem inom de undersökta områdena. Detta oberoende av vilket socioekonomiskt område idrottsföreningen låg i eller om man utövade tennis eller handboll. Något att tänka på är att man som förälder kommunicerar med sitt barn och diskuterar förväntningar förälder – barn inom idrotten.</p>

Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka tennis- och handbollsspelande ungdomars (12-16 år) upplevda press från sina föräldrar samt jämföra detta mellan olika socioekonomiska områden. •Upplever ungdomar inom handboll och tennis press från sina föräldrar? •Finns det några skillnader mellan upplevd föräldrapress beroende på om man bor i en kommun med hög medelinkomst eller låg medelinkomst i Stockholms län? •Finns det några skillnader mellan upplevd föräldrapress i en ekonomiskt krävande idrott (tennis) och en idrott som inte är lika kostsam (handboll)? •Finns det något samband mellan upplevd föräldrapress och vilken autonomi ungdomarna känner att de har? Metod Undersökningen var en kvantitativ studie, skapad med hjälp av enkäter. Genom Statistiska centralbyrån erhölls information om de kommuner med högst och lägst medelinkomst i Stockholms län 2005. Vårt urval var begränsat till tennis och handboll. Undersökningsgruppen bestod av totalt 238 respondenter varav 125 killar och 107 tjejer. Resultat Resultaten visade att de allra flesta ungdomar, nio av tio, inte upplevde någon eller endast ”låg” föräldrapress. Det fanns ingen signifikant skillnad i upplevd föräldrapress vid en jämförelse mellan de olika socioekonomiska områdena eller mellan de olika idrotterna. Det fanns däremot ett samband som var statistiskt säkerställt mellan upplevd föräldrapress och vilken autonomi ungdomarna kände att de hade. Fyra av fem föräldrar skjutsade sina barn till träningen och mer än hälften av föräldrarna var närvarande vid alla matcher. Drygt tre av tio ungdomar tränade mot sin vilja. Slutsats Sammantaget kunde man se att föräldrapress inte var ett problem inom de undersökta områdena. Detta oberoende av vilket socioekonomiskt område idrottsföreningen låg i eller om man utövade tennis eller handboll. Något att tänka på är att man som förälder kommunicerar med sitt barn och diskuterar förväntningar förälder – barn inom idrotten.

Under en stor del av 2000-talet så har det debatterats och gjorts flera reportage i massmedia om ungdomars och föräldrars relationer inom idrottsvärlden. Forskningsfrågorna i denna studie är(1), På vilket sätt upplever fotbollsspelande ungdomar i åldern 15-16 engagemanget från deras föräldrar?  (2), Finns det någon skillnad mellan mammor och pappor i graden av engagemang och föräldrapress/stöd gentemot ungdomarna? Genom att använda oss av klusterurval valdes tre fotbollsföreningar i Örebro ut. Datainsamlingen bestod av enkätfrågor till 54 ungdomar och 72 föräldrar samt intervjuer med två tränare. Studien visade på att en högre grad av föräldraengagemang i ungdomens idrottande resulterade i att ungdomen upplevde mer stöd. Ungdomarna upplevde inte mycket föräldrapress. Resultaten i studien kan inte säkerställas utan får fungera som en anvisning för framtida studier. / Parent’s involvement in youth sport has in the majority of studies focused on two phenomenons, parental pressure and support, and so will this study. The study has two research questions: (1), In what way do young football-playing people in the age of 15-16 experience the involvement of their parents? (2), Is there a difference between mothers and fathers in the level of involvement and parental pressure/support on their youngsters? By conducting a cluster random sampling three clubs from Örebro were selected. The data collection consisted of questionnaires for 54 young people and 72 parents as well as interviews with two coaches. The study showed that a higher degree of parental involvement in youth sports resulted in the youth experiencing more support. Youth people did not experience much parental pressure. As a conclusion the findings in this study cannot be supported but instead work as a template for future studies.

Denna uppsats lägger sitt fokus på de som oftast står idrottaren närmast, föräldrarna. Att vara idrottsförälder idag är inte bara tidskrävande och kräver en hel del ekonomiska resurser, det finns även en press på dagens föräldrar att passa in, att följa normen och att välja rätt vägar för sitt barn. Syftet med denna studie är att utforska idrottsföräldrars upplevelser och erfarenheter om engagemang och involvering i barn- och ungdomsidrott och viktiga frågeställningar var bland annat om det kan bli för mycket av det goda engagemanget och om detta i sin tur sätter press på barnet. En kvalitativ metod i form av fokusgruppsintervjuer användes. Denna uppsats tar stöd i Cotés teoretiska modell om hur man går från deliberate play till deliberate practice, för att bibehålla motivationen till ett livslångt idrottande. Genom att barnet får prova på flera idrotter, ökar sannolikheten att intresset för idrott finns kvar även i framtiden och barnet får även tillhöra den gemenskap som inte enbart ökar den sociala kompetensen hos barnet, men även håller barnet borta från skärmtid och andra oönskade aktiviteter.Studien visar att föräldrar värderar barnens idrottande högt. Idrottandet och medlemskapet i en förening ses som en investering i barnets mående, såväl psykiskt som fysiskt, men idrottsföreningarna fungerar även som en socialisationsmiljö. Det stora engagemang i form av tid och de pengar som föräldrarna lägger på barnens idrottsintresse, upplever föräldrarna att de får valuta för i barnens glädje. Idrottandet har blivit en norm och för studiens föräldrar var det otänkbart att deras barn skulle sluta med all idrott. Föräldrarna vill inte känna att de pressar sina barn och upplever det som en fin linje mellan att vara stöttande och pressande. Föräldrar upplever det svårt att veta var gränsen går då det finns så mycket att välja mellan i och med den kommersialiserade idrotten. Även barnen kan uppleva att de inte kan sluta med sin idrott för att föräldrarna varit så engagerade och barnen vill inte göra dem besvikna. / This essay focuses on those who are most often closest to the athlete, the parents. Being a sports parent today is not only time consuming and requires a lot of financial resources, there is also a pressure on today's parents to fit in, to follow the norm and to choose the right paths for their child. The purpose of this study is to explore sports parents' experiences and experiences of commitment and involvement in children's and youth sports and important questions were, among other things, whether there can be too much of the good commitment and whether this in turn puts pressure on the child. A qualitative method in the form of focus group interviews was used. This essay is supported by Coté's theoretical model of how to go from deliberate play to deliberate practice, in order to maintain the motivation for lifelong sports. By allowing the child to try different sports, the probability increases that the interest in sports remains in the future and the child also belongs to the community that not only increases the child's social skills, but also keeps the child away from screen time and other unwanted activities.The study shows that parents value their children's sports highly. Sports and membership in an association are seen as an investment in the child's state, both mentally and physically, but the sports associations also function as a socialization environment. The great commitment in the form of time and the money that the parents spend on the children's interest in sports, the parents feel that they get value for in the children's joy. Sports have become a norm and for the parents of the study, it was unthinkable that their children would stop all sports. Parents do not want to feel that they are pressuring their children and experience it as a fine line between being supportive and pressing. Parents find it difficult to know where the line goes as there is so much to choose from with commercialized sports. Even the children may feel that they cannot quit their sport because the parents have been so involved and the children do not want to disappoint them.

Trygg-bas scripts är mentala anknytningsrepresentationer som bildas och utvecklas hos individen utifrån dess samvaro med anknytningsperson(er). Studiens syfte var att undersöka förekomst av idrottsrelaterade (tävlings) script och sambandet mellan trygg-bas styrka i barnens eventuella sporttävlingsscript, trygg-bas generellt och koherens i barnets anknytningsrepresentation. Dessutom söktes förståelse för barns och föräldrars involvering och upplevelse av barnets idrottsaktivitet. Föräldrapress undersöktes från både barn- och föräldraperspektiv. Slutligen diskuterades samband mellan barnets anknytning och föräldrapress. Barnen testades för scriptkunskap (Secure Base Script Test, SBST; Psouni &amp; Apetroaia, 2011), samt blev intervjuade (Friends and Family Interview, FFI; Steele &amp; Steele, 2005). Idrottsenkäter besvarades av barn och föräldrar. Idrottsaktiva skolbarn i åldern 9-12 år (N = 86) och föräldrar (N = 74) deltog. Nivåerna av föräldrapress är låga, dock något högre sett från barnens perspektiv. Signifikanta, negativa korrelationer mellan trygg anknytning och föräldrapress rapporteras. Föräldrarnas sensitivitet och/eller barnens balanserade emotionssystem kan vara förklaringar. Samband mellan barnens generella trygg-bas scripts och ett sporttävlingsscript rapporteras. Scriptkunskap för att tackla sporttävlingar var högre för trygga än för otrygga barn (F(1,40) = 5.05, p = .03, partiell η2 = .11). Vilket tyder på att tryggt anknutna barn har en trygg-bas kunskap som är nyttig i idrottssituationer, vilket framhäver anknytningsteorins relevans för sportpsykologi. / Secure base scripts are mental attachment representations that develop in the individual during interactions with caregiver(s). In the study we assessed the importance of attachment representation coherence, scripted attachment knowledge and, for children’s scripted knowledge of coping in a sports competition. Besides, a sport enquiry investigating children’s and parental involvement and experience in the child’s sports activities. Parental pressure from both the child and parents perspective was evaluated. Finally, any connection between the child’s attachment and parental pressure was discussed. Children were interviewed (Friends and Family Interview, FFI; Steele &amp; Steele, 2005) and, tested for scripted attachment knowledge (Secure Base Script Test, SBST; Psouni &amp; Apetroaia, 2011). Sports questionnaires were answered by children and parents. School children active in sport, 9-12 years (N = 86) and parents (N = 74) participated. The level of parental pressure is low seen from both the child and parents perspective, anyhow, the children reporting a slightly higher level of pressure. Significant, negative correlations between secure attachment and parental pressure are reported. Parental sensitivity and/or the secure children’s balanced emotional system might be explanations. Scripted knowledge of coping in sports competitions predicted by children’s scripted attachment knowledge (SBST) is reported. Scripted knowledge of coping in sports competitions was higher for Secure than for Insecure children (F(1,40) = 5.05, p = .03, partial η2 = .11). Our findings suggest that securely attached children have an overarching secure base knowledge which is particularly useful in sports situations, thereby highlighting the relevance of attachment theory for sports education and sports psychology.